Som i en film, när huvudkaraktären sitter gråtandes och äter Ben & Jerry's på dagen då man inte får göra sådant. Dagen då man ska älska och vara glad, gråter man istället över att man inte har den man vill älska och därför inte är glad. Så satt jag i sängen och torkade tårar med en papperstuss. Jag är inte kär i honom och jag älskar honom inte men jag vet att jag gillar honom, tillräckligt mycket för att bli ledsen över hur allt som varit slutade.

Jag borde egentligen plugga, men det finns ingen lust eller ork till det. Det gör mig stressad, det ger mig ångest, och som sen kommer att få mig ännu mer ledsen och göra mig ännu mer orkeslös.

Klockan är mycket när detta skrivs, men jag sitter ändå uppe och kollar youtubevideos för hur man överlever ledsamhet. Jag lyssnar på sorglig musik när jag skriver för det är en av den bästa medicinerna när jag är ledsen.
Jag må vara känslig och ha pms men fan så jobbigt det är ändå. Jag må vara övertänkande, men ikväll, som dem tidigare kvällarna, kommer jag inte att kunna somna på en timme.Och jag må vara dramatisk, men innerst inne vet jag att det kommer bli bra igen.

I slutändan bryr jag mig inte om det pinsamma eller stela saker jag sa eller gjorde, det ända jag ångrar är det jag inte gjorde, och det är det som gör som ondast.

Vill inte - kan inte - tänka på hur fin jag tycker att han är och hur fint allt som hände var, för jag vet att jag aldrig kommer att få uppleva det med honom igen. 


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har nu passerat en hel månad sedan det nya året tog sin start, och jag har funderat en hel del på vad som redan är så mycket annorlunda jämfört med det förra året. Att just allt känns så annorlunda beror på det gånga året:
Det var inte lätt att ta sig igenom 2017, men jag överlevde och mot slutet av året lättade det upp och nu blir var dag lättare och lättare. Av allt jag kände, och av allt jag gjorde har jag lärt mig saker av, saker som jag summerat i några punkter som kommer här, så varsågoda och njut av mina lärdomar 2017:

1. Fota mer

Under 2017 började jag ge mig själv egna fotouppdrag , mestadels till att fota porträtt men även till att gå ut med en spegel i skogen och fota mig själv i speglingen.
Under första halvan av året lärde och utvecklade jag mitt fotande mycket genom en fotokurs jag gick på för tillfället. Olika tekniker, tänkande och termer inom fotografi, vilket jag haft bra användning av i mitt utvecklande av fotografi.

Jag började träffa nya människor i sammanhang av fotografi, både för att fota tillsammans med, men också för att ta foton av. Det var nervöst, både att träffa nya människor, men speciellt att fotografera någon som man aldrig träffat förut. Det var en utmaning som var så kul! - Ska definitivt göras oftare. Har lärt mig att göra sådant kan ta en 'by suprise' och man vet aldrig vem man kan träffa och vad som kan hände därefter.

2. Jag kan rita (nästan)

När jag under början av 2017 provade att rita rosor blev jag förvånad över hur helt okej resultatet faktiskt blev. Jag är självklart inte duktig, men för en gångs skull så tror jag att jag åtminstone har lite talang, men framför allt att det är så roligt att rita! Bara låta tiden försvinna medan man helt fokuserar på att få till konturerna på rosbladen och skuggningen att se bra ut.

3. Läs oftare

Att läsa är en möjlighet för mig att fly omvärlden. Att föras till en annan plats, in i någon annans liv och få leva genom dem och lösa deras trassliga liv medan ens egna fortsätter att trassla omkring en.
Jag har nu i januari försökt att läsa mer på kvällar eller helger, för att mellan plugget få in lite av min egna valda litteratur.
Dessutom måste jag börja läsa för att jag vill, men också för att det står travar med böcker på mitt rum som bör tas igenom. - Så mer läsande 2018!

4. Gör inga drastiska drag med ditt hår!

Även ifall luggen till en början var lyckad, blev det värre och värre....
2017 var året då jag experimenterade med mitt hår, det var lärorikt då jag aldrig kommer göra det igen, men också ganska jobbigt psykiskt då håret aldrig såg bra ut, inte ens helt okej. Jag menar det verkligen när jag säger att det såg för jävligt ut!
2018 är året då jag låter mitt hårt vara ifred så det får växa från katastrofen till så som det var innan allt förstördes.

5. Lång slutartid

Ett begrepp inom fotovärlden; slutartid. Beroende på hur länge slutartiden är öppen, desto mer eller mindre ljus som kommer in genom linsen, och det kan både påverka exponeringen och hur rörelser tas in i bilden. Jag fotade, av misstag, med en väldigt lång slutartid, alltså att det tog lång tid innan bilden togs och alla rörelser som skedde under tiden togs in och allt blev oskarpt och suddigt. Detta misstag gjorde jag sedan om med mening för att få lite roliga effekter på bilderna.
Jag vet att lång slutartid är roligt att använda på natten med ljus, till exempel med bilar för att skapa effekter. På grund av hur bilder kan komma att bli genom lång slutartid har det fått mig att vilja använda mig av det mer - vilket jag kommer att göra!

6. Saknad gör ont

Sedan min bästa vän åkte iväg för att inte vara i Sverige under 10 månader, har jag fått känna på hur saknad faktiskt känns.
Saknat människor har jag gjort förut, men inte på samma sätt eller lika länge så som nu. Att inte kunna ringa sin bästa vän när man vill, på grund av tidsskillnad, och att inte kunna prata hela tiden eller träffas när man mår dåligt har vissa gånger varit svårt att hantera.
Även ifall det bara är 10 månader och hon kommer tillbaka, har jag fått känna på hur det är att sakna någon, att inte längre för givet ha en människa runt sig som man annars alltid haft.

7. Uppskattning

Efter att min bästa vän hade åkt började jag uppskatta saker i mitt liv mer och mer. Min familj, släckt, mig själv, men minst sagt min vänner - två närmaste vänner. Jag är så tacksam för allt och att dem finns här, och jag har insätt att dem betyder mer än vad jag trodde.
Jag har alltid uppskattat människor och saker i mitt liv, men det är först nu jag insätt vad det innebär. Förut var det en självklarhet, nu är det ett faktum.

8. Sommaren och livet finns

Sommaren 2017 var näst intill perfekt - om man bortser från psykisk ohälsa, så var den perfekt.
Jag fick umgås mycket med vänner och kunde skapa fina sommarminnen tillsammans med dem. Det var en ögonöppnare för livet och jag lärde mig, av allt fint och roligt som hände, att livet är värt att leva.
Jag lärde mig att om jag bara orkar ta mig upp ur sängen, ut ur huset och gör saker. Träffar nya människor och går utanför min bekvämlighetszon, umgås med vänner och provar och upptäcker nya saker, så kanske jag mår bättre en dag.

Likes

Comments

I onsdags var det Stockholmsmässan i Älvsjö; en stor mässa med - vad jag skulle vilja tro - hela Sveriges högskolor och universitet. Eftersom jag går sista året på gymnasiet var det då nödvändigt att treorna på min skola, inklusive mig, åkte dit för ett besök.

Efter att ha gått runt där, frågat lite frågor till folk för olika universitet kände jag mig nöjd, innan jag kom in på mässan var jag ganska säker på vad jag vill göra efter gymnasiet, och efter besöket blev jag bara ännu mer besluten om mitt val.
På väg till Älvsjö, när jag stod på perrongen vid T-centralen och skulle ta pendeln, planerade jag att när jag kommit in i stan igen, skulle jag banne mej ta en kaffe med mig själv! Så när jag kände att besöket på mässan var klar för min del, åkte jag in till T-centralen igen, gick ut ur centralen och bort mot Drottninggatan. Jag hade några ärenden som jag skulle fixa innan jag kunde ta en kaffe, så det gjordes först.

På min lilla "fixa-lite-ärenden-tur" på stan kom jag på att jag nog skulle ta med mig det där kaffet på en tur i gamla stan medan jag lyssnar på ett visst album som jag kopplar ihop med julen.
Så efter ärendena tog jag mig en liten take-away kaffe i handen som jag frös om, men som av värmen av kaffet genom pappersmuggen långsamt värmdes upp av, satte på albumet och gick in i gamla stan.
Där promenerade jag runt, kollade på den julpyntning som än så länge satts upp mellan historiska fasader och turistbutiker. Insåg vilken fantastisk blandning som finns i gamla stan; ett så stort utbud av affärer, som turistaffärer, kamerabutiker, bokhandlar, extremt upplysta lampaffärer, mm. Hur många restauranger av olika klass det finns; fina restauranger och inträngda pizzerior i ett hörn, ett oändligt utbud av olika caféer, både under en ek, med uteplatser och nere under marken. Blev avundsjuk på barnen som gick på förskola och skola i gamla stan, både för att jag också vill det, men också för att dem barnen förmodligen bor i närheten, aningen i gamla stan eller någon annan stans i Stockholm - vill också!

Men sen började kaffet kallna, handen fick tillbaka sin kyla och även så min kropp. Så när mitt nu kalla kaffe var slut, kastade jag det i en soptunna vid ingången av tunnelbanna, vände mig om mot gamla stan och tackade för idag - det var länge sedan jag faktiskt tog tid för mig själv att promenera i gamla stan, senaste mången måste varit i somras.

Tog tunnelbanan och buss hem, promenerade i det tidiga eftermiddagsmörkret från hållplatsen och in i värmen. En extremt bra dag och jag hade fått lite nyvunnen energi från turen i stan, då Stockholm med mig själv alltid får mig på bättre humör. Ska göras om ganska snart, inte för snart för vill inte att det ska bli en vardagsgrej, men snart, när snön faller igen, då ska jag ta mig en kaffe igen och promenera i snöflingornas fall - okej, nu ska jag sluta skriva som en poet och sova i stället.

Likes

Comments

Bilden ovan är ifrån Uppsala eftersom att jag var där idag, med personen på bilden. Min kompis har fått körkort så vi bestämde oss för en endags-roadtrip till Uppsala. Välkomna!

Första stoppet var The English Bookshop. Rekommenderar! (finns tydligen också i Stockholm)

Efter en milkshake och en kaffe latte till förmiddagsfika begav vi oss till Linnés Trädgård. Inträdet bjöd också på ett besök i självaste Carl Von Linnés hus, som gjorts till ett museum. Efter det gick vi ut i hans trädgård och denna blomfantast njöt, både av växterna och av sällskapet!

Men efter det begav vi oss tillbaka till bilen för att åka hem. En fin dag, tre timmar i Uppsala med min fantastiska kompis <3

Likes

Comments

Paraden börjar ta sig på Norr Mälarstrand.

Under själva vandringen av paraden fotograferade jag inte så mycket, men efter att gått hela rutten går jag tillbaka till Östermalmstorg från Stadion och får en del bilder på vägen.

En brandbil kom och sprutade vatten på oss som stod och kollade. Vet att jag dränktes i den förra året när jag stod och tittade vid Stureplan. Då stod jag och njöt utav det, men nu sprang jag - kameran...

Jag börjar vandra mot paraden, som åskådare och det ända jag ville var att slänga mig in i den igen. Saknade den redan.

Ett berg, proppat med åskådare, så fint!

Kanske några av dem snyggaste och bästa på hela Pride! Förra året stod jag och kollade på paraden som passerade förbi, drömde om att gå i den. Under paradens passerande stod dem där två och gav oss på Stureplan liv, glädje och skratt. Och eftersom att de stod där i år igen så kan jag inte hålla mig ifrån att ge dem lite uppmärksamhet här.

Höj regnbågsflaggan. Kärlek är den bästa medicinen.

Likes

Comments