Min förlossningsberättelse - del 3

Efter att värkarbetet väl kommit igång tyckte jag det gick snabbt trots att det tog nästan åtta timmar tills hon var här. Men när man ligger där och har börjat med lustgasen har man fokus på allt annat än tiden. Jag såg dessutom inte klockan. Min tid blev istället nedräkning till nästa värk genom att kolla på monitorn som visade värkarbetet. Jag såg på mellanrummen mellan värktopparna när det började bli dags eftersom de var relativt regelbundna. Sedan såg man på siffrorna när de började öka. Då tog man snabbt som attan fram lustgasen igen.

Usch fy satan vad jag avskydde lustgasen. Jag tog den för att stå ut med värkarna men jag tog den alltid lite försent så den inte hjälpte så bra som den antagligen kan. Istället blev jag helt groggy av den, gick in i en dimma liksom. Under en period när värkarna började bli väldigt jobbiga blev det nästan ingen vila från lustgasen och då blev jag i princip okontaktbar. Jag såg att de försökte prata med mig och hörde mummel någonstans bortom dimman. Tvingade mig själv att komma tillbaka till verkligheten.

Det är även under tiden efter värkarna kommit igång som allt blir lite suddigt och rörigt för mig. Kommer inte riktigt ihåg ordningen på olika händelser så vi får se om Jocke rättar mig senare.

Jag hade skrivit in i förlossningsbrevet att de skulle fråga om epiduralbedövning innan det var försent vilket de även gjorde. Jag kunde knappt svara men de tyckte att jag kunde behöva det och visst ville jag bli av med lite smärta så jag sa ja trots att jag var lite smått skraj. Läkaren kom in och när han skulle in med slangen i ryggen så var jag tvungen att vara helt stilla. Lätt när värkarna kom hela tiden. Men när allt äntligen var på plats och började verka var det underbart. Värkarna kändes fortfarande men jag kunde sluta med lustgasen vilket var en otrolig lättnad.

Vid tio på kvällen var jag öppen sex centimeter. Jag frågade då när man var helt öppen och det är dags. Vid tio centimeter svarade hon och att det brukar ta en timme per centimeter. Vilket innebar att hon troligen skulle komma på lördagen den 15/8.

Blev tillsagd att gå på toaletten då det gått väldigt länge sen jag kissade senast. Blåsan är annars i vägen när barnet ska ut. Försökte o försökte men kom inget. Värkarna kom nästan oavbrutet medan jag satt där så jag knappt fick chansen att torka mig. Jocke fick lite panik när jag aldrig kom ut från toaletten och tjatade om att han skulle kalla på hjälp. Oj vad irriterad jag blev på honom då haha. Ville ju få torka mig eftersom det kom lite blod och få komma ut själv, jag behövde ingen jäkla hjälp. Var dock inte det lättaste med massa slangar och gåstol.

När jag väl kom ut fick jag stå upp ett tag med gåstolen då de tyckte det kunde vara bra att nyttja tyngdkraften lite. Frågade när man visste att det var dags att krysta och fick som svar att när det känns som att man ska skita på sig och då ska man inte hålla emot. Några minuter senare säger jag helt lugnt "tror jag precis sket på mig". Ja då var det dags att lägga sig ned och jag var plötsligt öppen tio centimeter. Fyra centimeter på ca en timme.

Fortsättning följer..

Gillar

Kommentarer