Jag har verkligen skilda känslor angående framtidstänk och förhoppningar. Under vissa perioder kan jag verkligen känna hopp och att världen är full av möjligheter vad det gäller att plugga vidare och få en högskole-utbildning men i andra perioder så drunknar jag i hopplöshet, rädsla och förtvivlan.

Jag vill verkligen plugga vidare, jag skulle till och med kunna tänka mig att göra det redan till hösten och min största dröm är att hitta ett yrke inom journalistik men intagningspoängen här i Stockholm verkar ligga på väldigt hög nivå så då måste jag alltså ägna ännu mer tid på att plugga upp mina gymnasiebetyg, exempelvis så måste jag plugga upp en spanska 4-kurs som jag F:ade i fjol. Det suger.

Jag sätter ganska hög press på mig själv och jag har rätt så hög press hemifrån också vilket gör att jag känner ett stark behov av att ha min framtid planerad även fast jag egentligen inte behöver det. Jag är bara 19 år och har hela mitt liv framför mig. Jag behöver inte tjäna 40 000 k i månaden när jag är 23, en del av mig känner att mitt liv får utvecklas i den takt det vill och inte den takt som det pressas till.

Jobb för sommaren är i alla fall inbokat då jag kommer att fortsätta med de timmar jag har som personlig assistent, kommer få några tusenlappar för att hålla ridläger på stallet, sen mellan veckorna 25-32 kommer jag jobba som vårdbiträde/ vårdassistent i Vallentuna som jag även gjorde förra sommaren. Det är bra med cash, men ska försöka att luska reda på något roligare arbete till hösten om jag inte börjar plugga.

Jag har idag tränat ett ryggpass med Lukas, slutade dock med att jag tränade en rad andra muskelgrupper då det är otroligt tråkigt att träna rygg. Vi käkade sedan på en Pizzeria nära gymmet, Lukas käkade såklart kebabpizza och jag tog en avocado-kräftstjärts-sallad, riktigt god!

Nu tänkte jag ta mig in på mitt bankkontor och öppna ett sparkonto till min Greklandsresa med L. Det är dags att starta ett seriöst sparande för det ändamålet!

tjao

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sitter just nu på Espresso House och avnjuter en kaffe och drömmer mig bort till Grekland dit jag förmodligen skall fara när studenten är avklarad, jag längtar ihjäl mig. Jag slutade skolan tidigt dag och har egentligen sedan dess slösat min tid i Täby Centrum con Amigos. Nu är jag själv och tänkte sätta mig och plugga en stund innan jag vid 17 ska ta mig till Hägernäs för ett 3 timmars pass som PA. 

Dagen igår var mysigt, gick på bio tillsammans med Jennifer som jag tidigare informerat och vi såg den tredje filmen av ... "fifty shades of ....blabla" minns inte alls vad den hette, MEN har hört så otroligt dåligt om de här filmerna,  att de ska vara snuskiga, dåliga och att de inte alls förtjänar den uppmärksamheten de får men måste faktiskt säga att jag tycker att den var riktigt bra. Sattes verkligen in i filmen och jag tycker att skådespelarna gör ett otroligt bra jobb då karaktärerna verkligen kommer fram. Jag är ju ingen filmfantast, somnar ALLTID när jag kommer film, men om jag ska yttra någon åsikt om den så ger jag i så fall positiv feedback och inte negativ! 

Kom ganska sent hem till L, men vi beställde mat från online pizza, och jag tror det var den absolut värsta ceasarsalladen jag ätit. Kycklingen var slimeig och torr på samma gång och lukas vitlökssås luktade fisk, så det sög, men annars var kvällen väldigt mysig och vi har nu beslutat oss för att vara back on track med vårat förhållande, det känns lika konstigt som det känns normalt, oavsett allt skit vi varit igenom den sista tiden så känns det nu som vi kan blicka framåt, glömma allt gammalt och älska varandra gränslöst, han är min andra halva, det är bara så. 

tjao. 

Likes

Comments

Postade en bild på ett par beiga sneakers (NLY s shoes) här om dagen och till er inte så stora förvåning så beställde jag dom, och dom var rätt läckra faktiskt till de priset... tänkte posta några bilder nedan.

Imorgon är det alla hjärtans dag vilket betyder att alla med partner netflixar and chillar och alla utan gråter eller hittar på något annat. När jag var liten så var alla hjärtans dag bara en dag av alla andra och den betydde ingenting mer än att man gjorde fula alla - ❤ - dagkort , som slängdes samma minut man gav dom. Idag så har det blivigt en hel annan grej, först och främst på grund av media, där man får se hur man skulle kunna ha det, och också hur andra har det man själv inte har. Men också för att man på äldre dagar jämför sig själv med andra på ett sätt man inte gjorde när man var liten. Tyvärr så växer dagens 10åringar upp tillsammans med tekniken och all media vilket har/kommer resultera med att de börjar bry sig om andra och jämföra sig med andra i en osund utsträckning vilket inte alls är bra. Sociala medier äter upp oss och jag är riktigt glad att jag inte växer upp i den generationen, utan att jag fick växa upp i den generationen där tamagutshi var den fräckaste tekniken ever! Inte för att det egentligen spelar så stor roll men mina planer för morgondagen är att gå på bio med my dearest friend Jennifer, för att sedan avsluta kvällen med lulle, hembeställd pizza och en dålig jävla film.

Puss.



Likes

Comments

Fredagen bestod av ett kraftig alkoholintag tillsammans med några kära vänner och det blev en sen kväll i Stockholms stad och självklart så jobbade jag kl 09:00 dagen efter, men det gick bra ändå, tog det bara j*vligt lugnt på lördag kvällen tillsammans med ett par Avocado-mackor och Nocco. Kollade på melodifestivalen samt nästan hela QX-galan hemma hos L.

Idag, Söndag vaknade jag upp med glatt humör, drog iväg en sväng och jobbade som PA (personlig assistent) vilket bestod av några timmar i Täby Centrum, kollande på kläder och köpande av fina grejer till alla <3 dag. Därefter blev det ett Ben/rump pass + lite mage på gymmet tillsammans med L. Har känt mig väldigt produktiv i helgen, även fast jag hade önskat att lite mer skolarbete och plugg hade fått bli av.... får ta tag i det nu istället.

För övrigt måste jag bara få berätta om min otroligt korkade hund som jag var ute med för bara en liten stund sedan. Han heter Ozzy och är en golden Retriver, kortbent & tio år gammal. Han hör knappt, han ser måttligt och äter A B S O L UT ALLT. Jag älskar honom över allt annat men han är så jävla korkad och jag tror fan han har börjat bli lite rebellisk på gamla dar. Han går åt ett helt eget håll när man är ute och går med honom, och går runt lyktstolpar så man måste antingen dra runt honom så han går på rätt sida eller så många man krångla sig förbi lyktstolpen själv - ja ni som har hund själva kanske förstår vad jag menar. Det normala borde ju ändå vara att hundfan fattar att han inte kan gå när han gått om fel sida av stolpen men Ozzy, han står kvar där, tittar åt andra hållet och ibland sätter han sig till och med ner.

Han äter ALLT. jag tror inte jag lyckats gå på en enda promenix utan att han hittar ett bananskal eller två och idag fann han någon slags plast som jag misstänker ha legat något typ utav kött i, detta skulle han pront svälja, men det kan han ju inte göra för då kan han ju dö, så jag fick alltså stå och ha någon slags dragkamp med honom?

på nätterna så är han sjukt trött, till och med så trött att när han vankar fram och tillbaka under natten så bonkar han ibland till huvudet i nån vägg då och då, vet egentligen inte om det är för att han är trött eller för att han är halvt blind, eller kanske är det en blandning? så mycket kärlek

ÄLSKVÄRD, nedan kommer några bilder från helgen som varit, NJOY.

Pälsjackan (fejk): Nelly.com för 999:-

De rutiga byxorna: Gina Tricot 350:-

Likes

Comments

Igår jobbade jag hos B och vi käkade vindruvor, han badade i badkar och tittade på Daniel Tiger. B är pojken jag jobbar hos med autism och det är alltid lika roligt och inspirerande att spendera tid med honom. Det är svårt att förklara hur det är att vara/prata med någon som honom. Men det är verkligen uppfriskande och jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna, det är verkligen världens bästa jobb. Vi kommer väldigt bra överens och ingen dag är lik den andra även fast man gör ungefär samma saker - vilket har resulterat till att jag nu är expert på att rita bin!! det är väl alltid något att ha i Cv:et, eller hur?

Efter jobbet åkte jag hem till L, min ish x-pojkvän, bästavän, polarens polare och vi är väl soon back on track om allt känns bra. Han har nyligen flyttar in i sin nya lya som är jättemysig så igår lagade vi den första måltiden där, käkade en jävla massa glass, sen däckade jag som aldrig förr. Ni vet när ögonlocken blir sådär tunga och man knappt pallar hålla dom öppna - DÅ sover jag som bäst.

Likes

Comments

Tycker dessa vår-skor är så fräscha och fina, de är också på fet Rea men känner samtidigt att det kanske är lite för tidigt att köpa skor till våren nu?
De rosa ligger alltså nere på 50% från 899... och de beiga ligger nere på 70 % och kostar 119... Jag kan väl ändå kapa dom beigea...

Likes

Comments

Mitt i natten brukar vara den ultimata tiden för mig att skriva här har jag märkt, konstigt att jag får mest lust att skriva när jag är som tröttast och när jag egentligen borde sova.

Igår måndag var jag på gymmet och körde ett pass i ben och mage vilket är det jag lägger mest fokus på då det är de jag känner att jag vill/behöver träna mest, det kommer bli otroligt kul att få se och känna skillnad på kroppen om några veckor när jag verkligen kommit igång, kommer bli kul att posta snygga spännbilder här också när kroppen for real börjat ta sig i form. Dagar har bestått av skola och allt vad det innebär, sedan en sväng in till stan för att gå på ett stort möte med Stockholms läns polis & Stad inför studenten i vår, jag tog även en kaffe på Espresso House Vasagatan med en kär vän, och måste verkligen ge en shoutout till personalen där för att de va så personliga och hemtrevliga.

På tal om ingenting så har jag också kommit fram till att jag ska börja bry mig om mitt feed på instagram lite mer, redigera bilder bättre så de blir mer intressanta, är så trött på att vara mainstream, för det är ju inte alls mainstream att bry sig om sitt feed eller hur? :') 

Imorgon väntar ett till gympass bestående av biceps och rygg, och sedan blir det middag i Gribban på vår lokala asiatresturang då min storebror fyller 26.

Som ni kan tolka på titeln så väntar jag på en massa paket från Wish som kommer bli väldigt intressant att ta emot, har beställt en antal olika badkläder och sedan några klädesplagg till sommaren, vi får se hur det ser ut, bilder kommer att dyka upp... däremot är jag starkt skeptisk till att leveransen kommer att gå speciellt fort..? blir kul med förväntningar/verklighets bilder! 

Tjao

Likes

Comments

Jag är en tänkare, och tänker otroligt mycket i min ensamhet, och jag tänkte här om dagen på hur man på rätt sätt hanterar sorg och smärta. Jag själv har varit med om en del under mina 19 år i livet, stora sorger och förluster och krossade hjärtan. I detta inlägg tänkte jag berätta för er om min mamma, och hur det är att ha en förälder som är dödligt sjuk, hur jag hanterar det - även fast jag ibland blir orolig att jag hanterar det fel.

Jag har växt upp tillsammans med mina två äldre bröder och mina föräldrar. Jag är 7 och 10 år yngre än mina bröder vilket betyder att jag är en liten sladdis. Jag har levt ett helt vanligt svenssonliv med hund, landställe, utlandsresor och livet har egentligen rullat på sedan jag kom till livet, tills år 2014.

år 2014 så går en vän och förebild bort i cancer efter att ha levt med diagnosen i ett halvår, 4 månader senare, den 15 Oktober 2014 så får min mamma, mammornas mamma, en diagnos som säger att hon har en tumör i sin jävla lunga. Hon har lungcancer. Min värld raserades, min hjärna raderades, mitt liv och alla mina minnen swishade förbi så fort jag stängde ögonlocken och mitt hjärta var totalt krossat. 15 år gammal satt jag där på köksgolvet och undrade om det bara var dom här 15 åren som man skulle få leva lycklig.

månaderna gick, och mamma fick besked efter besked, vissa var bättre än andra, en summering av de besked hon fått sedan den 15 Oktober 2014 är följande, Tumör i vänstra lungan, små tumörer i lymfkörtlarna, en cirka 3cm stor tumör på revbenet, någonting i magen, metastaser i hjärnan och en 3 cm stor tumör i höger hjärnhalva vid talcentrum. En rad olika mediciner, cellgifter och operationer har genomfört och beskeden om hur väl saker och ting har hjälpt har åkt som i en karusell.

När jag var 15 så skrek jag inombords, jag hatade att se min mamma svag och jag hatade att se henne gråta, det gjorde ont i min själ bara att veta att det finns ingenting i världen jag kan göra som får henne att må bättre. Men med tiden lärde jag mig att acceptera vad vi nu resten av åren kommer att få leva med, och försökte i så många lägen som möjligt tänka positivt och se ljuset i tunneln, för det måste man göra annars blir det svart. Även fast jag varit nära på att bryta samman de gångerna jag åkt till Radiumhemmet för att besöka min alldeles egna mamma som är för svag i kroppen för att vara hemma med oss, så finner jag styrkan av alla andra stunder som jag ser min mamma resa sig, gå till jobbet, le, skratta, uppskatta livet fast det som växer inom henne när som helst har makten att avsluta hennes liv. Det ger mig styrka, det ger mig kraft att pallra mig till skolan och plugga för att stolt kunna visa min mamma A efter A. Det ger mig kraft till att jobba och tjäna mina alldeles egna pengar. Det ger mig kraft till att vara en bra människa, till att uppskatta livet så länge jag lever. Men samtidigt så blir jag osäker på ifall jag gömmer min sorg, att jag endast skjuter upp den så att verkligheten sedan slår mig i ansiktet? hur vet man ifall man hanterar någonting rätt?

Så det är så jag hanterar smärtan som jag känner, jag omvandlar det som egentligen skulle vara smärta till hopp och motivation, ser till att alltid göra det bästa av situationer, lever livet, festar, tjänar och spenderar pengar, älskar och står för min jävla sak. Jag har lärt mig att aldrig ta saker för givet och att uppskatta mina föräldrar och allt som de gör för mig, även fast man kan vara dålig på att visa det så är det någonting jag tänker på varje dag. Man uppskattar alla små saker i livet som man annars kanske inte ens skulle tänka en sekund på. Egentligen så pratar jag inte så mycket om detta med någon, det är också mycket för att jag aldrig någonsin visar att det tar på mig även fast det gör det, har ju alltid varit en sådan som klarar saker själv. Den enda som frågar mig angående min mor regelbundet, vilket betyder jättemycket för mig, är tjejen vars bokstav jag tatuerat in på min arm, jag älskar dig J.

Jag vill också ge otroligt mycket cred till min pappa som alltid varit familjens stödpelare och för att han gör allt i sin makt för att min mamma ska ha det bra.


Likes

Comments