Nu har jag inte skrivit på ett tag.. nästan glömt vad vi haft för oss den senaste veckan!

Vi packade i alla fall ihop våra saker i onsdags och åkte iväg på semester!! Så skönt att bara få njuta.

Att åka bil, tidigt på morgonen vid soluppgången, lyssna på afrikanska låtar, dricka kaffe och äta en croissant, kan vara bland det mysigaste som hänt!

Vi kom fram till ett safariområden, där spenderade vi eftermiddagen. Vi hade turen att få se zebror, giraffer, tigrar, noshörningar och en hel drös av andra fina djur. Det var riktigt häftigt!

de senaste dagarna har vi solat, badat, varit på matmarknaden och bara njutit! JAG ÄLSKAR MATMARKNADER. De har traditioner här, på lördagar och torsdagar finns det matmarknader runt om städerna. Det är såååå mysigt. Man går runt till olika stond och smakar, köper olika sorters frukost/mat och lyssnar på live musik. Det finns så god mat och det är ett riktigt bra sätt att umgås på. Älskar det!

Juste, höll på att glömma, världens högsta bingy jump finns 20 min från där vi bor. Några av oss hoppade! Ledsen att göra er besvikna men jag var inte en av dem.. Jag följde med ut på bron men kände att det räckte. Inte för att jag inte hade vågat utan för att jag redan gjort det i Nya Zeeland, kände att jag var klar med den biten. Det var kul att se de andra hoppa dock! Haha

De senaste två dagarna har regnet öst ned. Håller tummarna för att få 4 soliga sista dagar nu! DET ÄR BARA 4 dagar kvar!!!!! Längtar så himla mycket till att vara på svensk mark. Saknar Oskar, familjen, vännerna, lägenheten och lösgodis!!! Snart snart snart. Räknar ned dagarna.

Nu hinner jag inte skriva mer för vi ska åka 8 timmars bilresa tillbaka mot Kapstaden där vi ska bo.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår var dagen kommen, dagen som vi tog 80 barn till bio. Inte bara bio utan en upplevelse de aldrig kommer glömma. För många var det första gången och kanske till och med första gången de befann sig utanför ocean view.

Tusen tack till alla som varit med och bidragit till den underbara dagen som de här 80 barnen fick uppleva! Filmen de såg heter The Star och var en rolig julfilm med många fina budskap. Pengarna vi samlat ihop räckte, utöver transport, också till att alla 80 barnen fick en varsin snackmeny som inkluderade en stor popcorn, en slusch och chokladgodis.

Ni har inte enbart givit barnen en upplevelse för livet, ni har också bidragit till att Open Doors Developement Project kommer locka till sig fler barn och de som redan nu är delaktiga kommer bli än mer engagerade. Vilket i sin tur betyder mindre barn som hänger på gatan och hamnar i fel umgängeskretsar! Det räddar både barnens framtid samt främjar Ocean View som samhälle. Era bidrag ger ringar på vattnet och skänker så mycket mer på lång sikt till samhällets invånare än "bara" ett biobesök. Så återigen tack för att ni gjort det möjligt!!

Med era och våra bidrag fick vi även ihop till att köpa in medel till Open Doors fortsätta arbete med barnen. Alltfrån tallrikar till pennor och limm. Efter önskemål inköptes även en julgran som varje jul kommer finnas på Open door som en påminnelse om ert bidrag. Förra veckan köpte vi också in material till julpyssla, vilket uppskattades!

I helgen brann ett av barnens hus ned, allt hon och hennes familj ägde gick förlorat. Kläderna hon hade på sig när hon kom till oss på måndagen var allt hon hade kvar. Därför beslutade vi att resterande summa av era bidrag skulle gå till presentkort till henne och hennes familj. Nu kan de köpa kläder, husgeråd och annat som man behöver i sitt hem.

Vi kan inte tacka er nog för de bidrag ni skänkt till de här barnen och de utsatta samhället som de lever i. Miljoner tack allihoppa!

Likes

Comments

För några dagar sedan besökte vi ett av de största fängelserna här i Kapstaden.

Peter har en tendens till att alltid säga väldigt opassande saker precis innan vi ska åka någonstans. Tillexempel när vi skulle till kåkstaden här om dagen, då säger han ”min vän tyckte vi var galna som skulle åka hit, hon tycker inte det är säkert över huvudtaget”. Är det nödvändigt att berätta precis innan vi ska gå ut ur bilen?! Den här gången sa han ”idag kommer ni att bli serverade mat av mördare och våldtäktsmän”. Ee okej? Behöver vi få den informationen? Vet inte om de är för han vill trigga upp stämningen eller om han bara vill vara sjukt ärlig mot oss så vi ska va försiktiga..

Jag var faktiskt nervös på morgonen innan vi åkte. Det var svårt att veta vad man hade att förvänta sig mer än att det är extremt kriminella människor som sitter där som vi skulle möta.

Vi började morgonen med att bli serverade lite frukost av en ”brottsling”. Sedan fick vi en lång genomgång av en vakt som arbetar där. Han berättade hur systemet fungerar, om droger, om gängkriminalitet och om problematik. Visste ni att i Sydafrika finns det tre olika kriminella gäng. De heter 26, 27 och 28. 26:orna håller sig till rån, droghandel och vapen, 27:orna står för mord och misshandel och 28:orna är våldtäktsmän. 28:orna räknas som de mest hänsynslösa och värsta i samhället. Dessa tre gäng håller sig till varandra innanför fängelsemurarna också. De är hårt hållna, har man kommit in i ett gäng kommer man troligtvis aldrig ut. Det hemska med just fängelset är att om man inte varit med i ett gäng, man kanske har begått något litet brott och ej är bekant i den ”undre världen” så är du garanterar mer kriminell när du kommer ut. Du måste gå med i något av gången i fängelset och då är du ”fast”. En stor skillnad från Sveriges fängelse är att i Sverige ska tiden som inlåst vara en rehabiliterings tid där du sonar ditt brott för att till slut komma ut som ”god”. Här är det lite tvärt om. Tanken är såklart inte att fängelset ska se ut som de gör i Sydafrika men sanningen är att det gör de. Det finns inte nog med resurser, kunskap eller ork till att lösa problemet. Pengar är en stor bov i det hela med såklart. Från samhällets och från de kriminellas håll. Korruption mellan kriminella och polisen är en vanlig sits här nere. Att vara polis innebär inte direkt respekt och tillit. Det är otroligt synd kan jag tycka. Är det ”bovarna” som ska skydda samhället” så har det gått alldeles för långt. Men tyvärr är det till mesta dels så här.

Vi fick en rundtur runt om det inhängande området. Fångar var ute och gjorde sina dagliga sysslor medan vi åkte runt där. Återigen kändes det fel, som att kolla på djur i bur. Hatar den känslan, hemskt är det. Det fanns ett kvinnofängelse, ett mansfängelse och ett ungdomsfängelse.
Det kändes som att vi var med i serien ”orange is the new black” när vi åkte omkring där bland alla fångar i oranga dräkter.

Tanken var att vi skulle få gå in till mansfängelset och kvinnofängelset för att socialisera oss med vissa av fångarna samt se hur de ser ut. Chefen tyckte dock att det var för oroligt. Det var mycket rörelse och för otrevligt bland fångarna, de kunde inte garantera våran säkerhet. Blev faktiskt väldigt besviken, hade varit intressant att uppleva men samtidigt kändes de skönt att de inte tog några osäkra risker. Hade vart hemskt om de hänt något!

Vi fick dock äran att följa med ned i fängelsehålorna när vi var vid rätten. Det var en hemsk upplevelse. Fy fan säger jag bara! Jag hade inte klarat av att sitta där mer än 10 min. Vi möttes av en sinkande lukt av avföring och urin. Det var skitigt, kallt och mörkt! Precis som på filmer.. hemskt!

Skolbarn brukar få åka på studiebesök till fängelset för att förebygga brott. Jag anser att det är väldigt viktigt och bra! Har man haft tankar på att begå brott innan så har man det definitivt inte efter!

Likes

Comments

Inte visste jag att en dag i rätten skulle ge mig så mycket nya upplevelser, tankar och funderingar.

Som jag skrivit i ett annat inlägg var vi med Warren, en socialarbetare, som jobbar med unga barn/ungdomar som begått brott. Han tar sig an dem innan de ska in till rätten. Warren gör en bedömning om barnet ska ha förmildrande omständigheter för att de är just barn eller om de ska få ett hårdare straff. Han pratar med dem och skapar sig en bild samt informerar dem om vad som gäller.

Warren imponerade verkligen! Han var så hård mot dem samtidigt som han var rak, ärlig men ändå visade en mjuk sida. Han lämnar inget utrymme för ungdomarna till att ljuga, han synar dem direkt!

De första fallet vi fick sitta med på var om en 17 årig kille som hade stulit en motorcykel. Polisen hade sett honom och en jakt startade. Han blev gripen och satt i arresten. Warren pratade nu med killen, mamma och systern. Killen försökte komma undan och drog någon historia men Warren var stenhård. Först kändes det som om han var lite väl hård. Han var helt övertygad om att killen ljög. Efter ett långt samtal kom det också fram att killen ljög om både det ena och andra. När Warren vände sig till mamman och sa att hon inte skulle vara orolig, han skulle ta sig an killen, se till att han får den hjälp som han behöver mm bröt mamman ihop. Hon skakade av gråt och jag trodde nästan att hon fått en panikattack. Det var en jobbig situation att observera. Jag ville bara krama om henne, men där satt vi i ett hörn och kollade på. Jätte konstigt!

Ett annat fall som Warren hade under dagen var en kille som var 15 år. Han hade tagit droger sen han va 12 år. Detta fall var nog bland det märkligaste jag kunnat föreställa mig. Mamman hade sagt tidigare att pojkens födelseattest brunnit upp i en brand men nu helt plötsligt hade hon det med sig. Hon hade sagt att pappan va i fängelse men nu sa hon att han var på sjukhus för en hjärnblödning. Hon kunde inte namnet på sjukhuset och hade inte heller någon förklaring till varför hon ljugit. Det var också tveksamt om hon verkligen var mamma eller mormor till pojken. Warren blev riktigt förbannad, med all rätt, att ”mamman/mormor” satt och ljög för honom. Killen som fallet handlade om, var känd i rätten, det var inte första gången han befunnit sig där. Warren sa att han var ett gatubarn som inte bodde hemma. ENDAST 15 ÅR, Hemskt! Det slutade med, till skillnad från den första killen, att Warren bedömde att det inte var säkert för killen att åka hem, han var inte trygg i sin hemmiljö, han skulle istället skickas till ett behandlingshem.

Tydligen är det väldigt vanligt att föräldrarna ljuger för sina barns skull i rätten. De tror att de skyddar barnet och gör dem en tjänst men i själva verket hålls de kvar i brottsligheten och hålls borta från hjälpen som de har rätt till. Det är Warren väldigt noga med att berätta för dem.

Han berättar ofta om ett fall som han hade för några år sedan där en mamma fått tungan avbiten av sin son i rätten. Sonen hade blivit dömd till fängelse i x antal år. När han bet av hennes tunga sa han ”det är för alla gånger som du ljugit för min skull, kolla vart jag hamnat nu”.

Återigen en intressant och lärorik dag här i Sydafrika.

Likes

Comments

Åter igen har vi besökt en kåkstad. Det är verkligen en speciell upplevelse. Jag kan inte beskriva det med ord hur mycket jag än försöker.

Vi kliver ur bilen, det första vi möts av är en stinkande lukt, en lukt som sticker i näsan. Vart kommer den ifrån? Är det från soporna, människorna, de döda djuren eller är det kanske maten? En man stannar upp och pratar med oss. Han berättar om att han suttit i fängelset i 4 år för våldtäkt, försök till mord och hot. En märklig känsla sprider sig i kroppen, här står vi och pratar med en våldtäktsman som är helt öppen med vad han gjort sig skyldig till. En tanke tar form, hur många människor som man pratar med, sitter bredvid eller rör sig i samhället har egentligen begått brott utan min/våran vetskap? Är det ens viktigt att få veta? Som sagt, en tanke som är värt att tänka på.

Medan vi går runt skjulen kommer en man fram och tar på mig, han frågar om vi kan gifta oss. Ett obehag sprids återigen i kroppen. Jag springer fram till de andra och går nära killarna. Återigen uppstår en tanke, en känsla av ilska, ilska över att vi tjejer ska behöva skydda oss, tänka på vad vi har på oss och gömma oss bakom andra män. De är inte rätt!

Vi går efter vägen, en död katt ligger bredvid oss, efter ytterligare en bit ligger en död hund. En hemsk syn. Några av oss går in i en ”häxaffär” där de säljer örter och mediciner. Vi som står utanför blir hela tiden synade uppifrån och ned av människor som går förbi och kommer fram. Många av dem är fulla, klockan är för övrigt 11 på förmiddagen. Att barn lever i denna miljö gör mig så ledsen.

Mannen som bad mig gifta mig med honom har följt efter oss, han står nu och predikar om osammanhängande saker. Han tar fram sin mobil och vill ta kort med oss. Jag känner direkt ett obehag. Jag vill INTE vara med på kort. Han blir arg och säger ” People from over the seas” kommer här och knäpper kort på våra hem, på barnen och på oss men när jag frågar vill ni inte vara med. Jag förstår verkligen vad han menar. Det är helt fel när man tänker efter. Som att de är djur i bur som vi kollar på, ett zoo. Peter säger dock att människorna inte ser det på de sättet och att vi svenskar överanalyserar och är för artiga. Jag fick dock känslan av att många av människorna i den här kåkstaden inte uppskattade oss ett dugg. Det slutade med att vi tjejer sa till att vi kände obehag och utsatta så vi åkte sär ifrån.

En viktig upplevelse där många reflektioner uppstod, men jag känner mig rätt klar med alla kåkstäder hädan efter..

Vi avslutade dagen på en vinfarm. Det känns alltid konstigt med dessa kontraster. Kan man vänja sig med det? Hmm jag vet inte, många människor som bor här håller sig i sin ”klass”. De ”vita” vägrar åka in till kåkstäderna eller beblandas, vilket gör att kontrasterna lämnas ute på ett sätt. Är det inte just det som skapat dessa klyftor i samhället? Fördomar och rykten sprids, människor tar sig inte tid till att lära känna varandra och fördomar hålls kvar i samhället.

Trotts den obehagliga känslan jag fick i kåkstaden där här gången, så har jag haft minst lika mycket lyckokänslor och tacksamhetskänslor från andra människor i olika kåkstäder. Många är fantastiska och helt underbara.

Likes

Comments

Inatt sov jag inte många timmar.. jag drömde mardrömmar, en blandning mellan verklighet och dröm. Jag vaknade upp kallsvettig och ängslig. Antar att det är från allt jag får vara med om och alla reflektioner och tankar som jag inte hinner bearbeta under dagarna. De kommer upp på nätterna istället. Vi har så fullt upp hela tiden, när man väl får en ledig stund orkar man inte reflektera över allt vi får se. Det är lättare att bara köra på medan man är här sen får allt komma när man kommer hem. Antar att julen kommer bli en enda stor sovmorgon...

Idag ska vi fixa det sista med alla bokningar kring vårar projekt! Vi har bokat bio för ca 100 barn. De ska få skjuts till biografen och väl där framme ska det finnas popcorn och dricka färdigt. Socialarbetaren, som arbetar i projektet, ska hjälpa oss att ta ut de allra ”fattigaste” barnen, som verkligen behöver få komma bort från området. Väldigt många har aldrig ens kunnat drömma om att få se på bio. Det ska bli ett sant nöja att se deras reaktion när de får beskedet. Tack vara er hjälp har vi gjort detta möjligt. Helt fantastiskt!

Likes

Comments

Den här veckan här vi redan hunnit med att besöka rätten, 2 museum samt ett stort fängelse. Idag väntar ett parlament besök. Det är galet vad jag får vara med om! Nya upplevelser, tankar och reflektioner varje dag. Inte konstigt att jag är heeeelt slut hela tiden.

I måndags när vi va vid rätten var första gången som jag kände ett riktigt obehag. Vi började med att träffa en socialarbetare som är stationerad där. Hans arbete går ut på att träffa barn/ungdomar som begått brott. Han pratar och berättar för ungdomarna och föräldrarna om vad som gäller och hur situationen ser ut. Han stöttar och är med dem under rättegången osv. Det kan vara alla typer av brott. I måndags fick vi höra historier från ungdomar som hade allt ifrån narkotikainnehav till att begå mordförsök.

När vi befann oss på hans kontor släpptes en 13 årig kille in med sin mamma. Han hade suttit i en cell under helgen, först nu på måndagen släpptes han. Bara de är tänkvärt kan jag tycka.. Att hålla en 13 årig pojke i en mörk liten cell under en hel helg, de skulle aldrig ske i Sverige.. Han och hans mamman ställde sig mitt framför oss och grät samt kramades. Det kändes i hela hjärtat kan jag säga. Cannabis var anledningen till att han hamnat i cell. Hmm lite väl strängt kan jag tycka.

När vi skulle gå ut från rummet pågick en rättegång, emellan vårat kontor och utgången, så vi fick gå en annan väg. När vi sulle gå igenom det andra rummet till utgången är det en liten liten cell där ca 7 ungdomar står. De kollar på oss och sjunger någon super läskig sång och skriker. Det var som en skräckfilm, jag fick rysningar i hela kroppen. Dörren till utgången var låst så vi kom inte ut den vägen heller. En gnutta panik börjar uppstå , vi fick tillslut gå tillbaka till kontoret igen. Där satt den 13 årige killen med sin mamma och hade samtal. En otroligt märklig situation.

Vi kom ut tillslut! Resten av dagen spenderades på museum.

Det var 3 av oss som var med hela dagen medan vi andra enbart var med i någon timme. Nästa vecka ska jag plus 3 till få vara med under hela dagen. Vi ska få se på rättegångar, kolla cellhålorna och få information samt storys från de intagna. Ska bli intressant!

Visste ni att i Sydafrika kan barn/ungdomar bli dömda till fängelse.

Likes

Comments

Vi åker förbi döda grisar där enbart grishuvuden säljs, halalslakt på gatan! Oj där va en ko, kon äter från blöjor som ligger utspritt på vägen. Där kom en häst med vagn åkandes! En sköldpadda och lite getter! Jäklar en polisjakt mitt framför oss.. varför leker barnen på kyrkogården?

Det känndes som jag kastats in i Alice i underlandet! Oskyldiga kor på höger sida och gangstergator på vänster.

Texten ovan är en verklighet långt ifrån våran trygga vardag hemma i Sverige. En verklighet som många av människorna här i Sydafrika lever i, dagligen.

Här om dagen fick vi äran att besöka Kapstadens största kåkstad. Med kåkstad menar jag skjul, skjul som flera familjer kan leva i under samma tak.

En man som själv varit kriminell, en av de högsta ledarna, visade oss runt i kåkstaden, som jag beskrivit ovan. Han beskrev och berättade om gangsterkvarteren och om vardagen som många lever i. Han själv började med att sno cyklar som 12 åring. När han var 14 blev han mellanhanden till gangsters och sedan gick de enbart utför. Som mest satt han 17 år i fängelset innan han bestämde sig för att det fick vara nog. Idag arbetar han med att förebygga kriminalitet och hålla barn och ungdomar borta från gatan, för att ge dem ett värdigt liv. En inspirerande man!

När vi körde runt i kåkstäderna fick vi inte se alla områden ( som tur var). Vissa var för farliga att ens åka in i. Han beskrev det som att våran ”turistbil” skulle dra till sig för mycket uppmärksamhet. I gangsterkvarteren fick man enbart ha ”gangsterbilar”.

En av anledningarna till den otrygga tillvaron i dessa områden idag är att ”de kriminella” ej håller varandra ”bakom ryggen” längre. De skjuter både varandra och polisen hej vilt! Huvudanledningen till det är att behovet av vapen är extremt stort. Man skjuter alltså varandra för att sno varandras vapen! HELT SJUKT. Alkohol och droger är det absolut största problemet och orsaken till all kriminalitet. Otroligt tragiskt!

En händelserik och lärorik dag trots den mental ansträngningen som krävs för att se och uppleva dessa omständigheter..  

Ps. Idag är det löning, glöm inte att swisha ett bidrag till projektet ‭070-522 00 06‬

Likes

Comments

Insamling!

Just nu gör vi tjejer ett projekt i Ocean View, ett socioekonomiskt utsatt område utanför Kapstaden. Ocean View är ett samhälle som lider av stor drog- och gängkriminalitet. Skottlossning mellan gängmedlemmar, där vissa är så unga som 13 år, är inte någon ovanlighet. Inte heller att droger säljs till barn i 7-8 årsåldern. Våld, missbruk och övergrepp är vardag för dessa invånare.

Vi har valt att praktisera i en organisation som heter “Open Door, Child Safety Center”. Deras huvudsyfte är att hålla barnen borta från Ocean Views gator då det minskar risken för en ogynnsam utveckling och i längden faktiskt kan rädda liv. Här arbetar utbildade socialarbetare för att skapa en trygg frizon som ger barnen rum för lek, skratt och utveckling. Barnen får också genom samtalsgrupper möjlighet att bearbeta de traumatiska förhållandena de lever under. Utöver detta har även Open Door ett stående projekt där de lagar näringsrik mat och delar ut portioner till över 600 barn dagligen. Ett oerhört viktigt bidrag, då just mat inte är en självklarhet för alla barn här.

Efter de veckor vi praktiserat på Open Door har vi fått lära känna dessa fantastiska barn och vill nu ge något tillbaka till dem. Det är här vi behöver Er hjälp!

Open Door drivs under knappa resurser där den dagliga verksamheten i lokalen har högsta prioritet. Med ert stöd kan vi få en möjlighet att ta med barnen utanför Ocean View. Efter samtal med barnen är biobesök det som framkommit som högst på önskelistan. Att gå på bio kanske inte är något särskilt för oss, men för dessa barn skulle det vara en oerhört betydelsefull upplevelse. Hjälp oss att uppfylla denna önskan! Utöver barnens önskemål hoppas vi även kunna bidra till Open Doors framtida arbete.

Så håll utkik! Vi kommer dela med oss av bilder för att visa hur era bidrag används.

Märk ditt bidrag med “GÅVA”

Swisha till +46705220006 (Hanna Ekelin)
eller överför till kontonummer :
8480-6, 964 372 453-8

SWISHA 😊Tack! ❤

Likes

Comments

Igår var vi, plus 6 st 2-3 åringar, på en dockshow. Ja, ni läste rätt! En dockteater, med handdockor, som ska fungera som terapi för små barn. Det var kanske ingenting för oss och själva innehållet i teatern kan man ju diskutera... men jag kan verkligen förstå idén om terapi för barn. En mycket intressant metod. Det ska fungera som en lugnande metod där barnen kan anförtro sig till dockorna och får lättare att öppna upp sig. De använder ofta dockorna på barnsjukhus. Då barnen pratar med dockan som sedan berättar för den vuxne. Det blir inte lika seriöst och själva atmosfären lättas upp. Jag som själv spenderat en stor del av min barndom på sjukhus kan verkligen förstå den metoden. Jag hade älskat det!

I samma byggnad och runt om låg en förskola/skola som fokuserade på ”naturliga aktiviteter”. Barnen har egna trädgårdar där de får lära sig att arbeta med händerna, odla grönsaker och växter. De bygger mycket med stenar och kottar osv. En helt fantastisk skola enligt mig. Allt man kan lära sig av naturen är ju fantastiskt!

Likes

Comments