Jag mådde ju inte så jättebra under min graviditet, den var inte så tuff som många andras men den var definitivt tuffare än första. Lågt blodtryck, låg energi, lågt järnvärde och ont i kroppen kantades jag med, men ca 5 dagar innan BF (som var 29/8) fick jag en sån otrolig energi och började fixa allt möjligt här hemma, rensade i källaren, städade och var till och med i lekparken med Zoe i 2 timmar, något jag inte orkat under i princip hela graviditeten. Nu i efterhand tror jag att detta var min kropp som visste att det snart var dags och gav mig den här extra energin för att orka göra klart det sista samt spendera ordentlig tid med Zoe.

Måndagen den 26/8 var det 26 grader och strålande sol, så jag och Zoe mötte upp två kompisar och satt i gräset vid Zoes lekpark. Jag hade ont i svanken och hade lite lite ”mensvärk” men tänkte att det bara var för att jag hade överansträngt mig hela helgen med källaren och allt annat.

Den kvällen innan jag skulle sova så var jag VÄLDIGT mån om att gå ut och kasta soporna ”så dom inte står och luktar”.... Även här visste mitt undermedvetna redan var som var på väg att hända.

Jag går och lägger mig och vaknar 23.53 av att jag behöver gå på toaletten. Hinner knappt ställa mig upp innan det känns som att det är som en deciliter vatten som rinner ur mig. Nyvaken och förvirrad tänker jag ”kanske var vattnet, men förmodligen inte” och jag går och lägger mig igen. Kort därefter känner jag samma känsla igen, reser på mig och nu kommer det mer vatten. Denna gången, mer vaken så inser jag att ”japp - vattnet går”. Jag duschar av mig, sätter på mig en förlossningsbinda och nya trosor och väcker Noah med orden ”Vattnet har gått”. Till och med i sömnen har han stenkoll så han svarar ”okej men försök vila tills värkarna kommer igång”. Men vem kan sova i det läget? Jag ringer förlossningen och berättar läget och hon ber mig återkomma när värkarna är igång. Jag börjar städa hemma, måla naglarna och springer med jämna mellanrum till toaletten och byter binda eftersom vattnet rinner hela tiden.

Första värken kom 01.25 och var väldigt mild men hängde ihop med sammandragningen, vilket gjorde att jag förstod att det var en värk. På 30 min kom det två till och sedan kom dom med jämna mellanrum, 10 min mellan värkarna. Värkarna var verkligen ingenting som gjorde ont, kändes bara som mensvärk. Vid 04 tiden så åkte Noah och lämnade Zoe hos hans familj och vi började packa det sista i förlossningsväskan. Men plötsligt, vid 05.30 avtog värkarna, jag som inte sovit på hela natten passade på att vila i 30 min tills dom kom igång igen vid 06. Fortfarande bara var 10e minut ich inte alls speciellt intensiva. Men nu var vi ju helt redo för att åka in så jag ringde tillbaka till förlossningen och dom sa att vi var välkomna.

Vi båda kände att det var lite väl glest mellan värkarna och med tanke på att jag inte hade speciellt ont så drog vi ut på bilresan till SöS. Väl framme satt vi kvar på parkeringen i bilen och bara snackade skit tills jag kände att ”nej det är skittråkigt att sitta här, nu går vi in och ser vad dom säger iallafall.”

08.12 tisdagen den 27/8 skrevs vi in och fick ett rum för undersökning. Jag skämdes nästan lite, för jag fick inte en enda värk under tiden sköterskorna var inne hos oss. Dom kopplade upp mig till apparaterna som mäter värkar och bebis hjärtljud och kom tillbaka 20 min senare för en kontroll. ”Du är 7 cm öppen!” Säger barnmorskan och jag trodde nästan att hon skämtade? Hur då? Mina värkar har ju inte ens börjat ordentligt? 08.35 fick vi beskedet att vi får stanna - snart blir det bebis.

Eftersom att värkarna kom var 10e minut och jag kunde andas mig igenom dom utan problem så kände jag inte att jag behövde någon smärtlindring. Så mellan 08.35-11.30 så chillade jag och Noah bara på förlossningsrummet. Vi åt, pratade och uppdaterade familj. Jag satt på pilatesbollen och hängde på ståbordet och när en värk kom så räckte det bara med att andas. Undersköterskan var inne hos oss stor del av tiden och hjälpte mig att andas rätt och vara tung i kroppen när värkarna kom. Det var så behagligt att höra hennes röst att det kändes som att jag var på ett yoga-pass snarare än en förlossning haha.

11.30 undersöks jag igen och nu konstaterar man att jag är 9 cm öppen. Barnmorskan börjar trycka lite på kanterna för att hjälpa till den där sista cm. Och då kom värkarna igång på riktigt. Dom kom tätt och dom gjorde ont så kl 11.31 får jag lustgas och 40 min senare känner jag trycket neråt - dags att krysta. Att det från en minut till en annan gick från fullkomligt hanterbara värkar var 10 min till extrema värkar och tryck neråt är ganska läskigt. Tänk om vi hade valt att stanna hemma längre pga mina glesa, fjuttiga värkar? Med barn nummer två är det verkligen bra att vara ”better safe than sorry”.

12.15 sitter jag på förlossningspallen med Noah bakom mig. Här gör ju lustgasen ingen nytta så den tar vi bort och nu föder jag alltså barn helt utan smärtlindring! Efter en kort stund konstaterar man att jag blöder från min gamla bristning och jag flyttas upp till sängen och läggs i samma förlossningsposition som jag födde Zoe i - liggandes på sidan med ena benet upp. Noah står bredvid och peppar mig, låter entusiastisk och berättar att ”Hon har massa hår älskling - precis som Zoe”. Kl 12.27 den 27/8 (två dagar innan BF) föds vår älskade dotter Liya och läggs på mitt bröst. 50 cm lång och vägde 4450 gram?!? Hur kan jag få så stora barn?? Haha. Riktig bjässe.

Att inte ha någon smärtlindring (förutom i 40 min) var verkligen det häftigaste jag var med om, att vara så närvarande och verkligen känna precis vad jag gjorde och hur jag själv kontrollerade allting var MAGISKT. Är så tacksam att min kropp tillät mig få uppleva detta.

Det jobbigaste med att föda barn måste ändå vara efteråt, när man är helt jävla slut och en massa läkare ska börja känna, klämma och sy. I det läget fällde jag faktiskt några tårar, ville bara få vara i fred..

Även denna gång förlorade jag en massa blod så vi fick bli kvar på BB i en natt. Sen åkte vi hem och presenterade lillasyster för Zoe, som aldrig har varit lyckligare och stoltare i hela sitt liv. Den absolut bästa stunden i mitt liv var att se hennes reaktion när hon fick träffa Liya för första gången. Helt magiskt.

Vill ni läsa om min första förlossning kan ni göra det här:
https://nouw.com/linnotterbeck/hur-zoe-kom-till-varlden-32070051?nsuserid=1357562&nstitle=linnotterbeck

Gillar

Kommentarer

Åh vad härligt det var att få komma bort och se en ny stad och inte minst - få VÄRME! Vi hade turen att få 25 grader varje dag vi var där och vi njöt till fullo. Vi spenderade hela dagarna med att strosa runt i den vackra staden, gå på karlsbron, se Pragborgen, åt glass på uteserveringar och satt i parker och njöt av värmen. Jag tror verkligen att Zoe uppskattade värmen också, så länge hon hade sin solhatt och slapp solen i ögonen. Vi försökte oss på med hennes coola brillor men dom tog hon av sig hela tiden haha. Solskyddsfaktorn till Zoe var också superbra att vi köpte med oss, jag var tvungen att sno lite från den pga brände mig 😂 Kunde inte ha haft en bättre weekend!

Allting gick förvånansvärt bra. Zoe skötte flygresan galant, förutom att hon var uttråkad så vi fick underhålla henne hela tiden men det är väl lite så det är att flyga med barn.

En sak vi lärde oss är att vi måste försöka hitta lite bättre balans för Zoes skull. En hel dag i barnvagnen för henne blir lite understimulerande, samtidigt som det blir mycket nya intryck. Samt att vi måste äta middag tidigare så hon får sova i tid annars blir hon övertrött och ledsen. Sånt är ju självklart hemma i Sverige där man har sina rutiner, men när man är utomlands vill man se och uppleva så mycket. Men i juni åker vi till Barcelona och då har vi med den lärdomen i bagaget!

I övrigt gick allt super och jag kände att vi hade tänkt på allt när det kom till packning. Vi invigde klämmisar under resan. Var så himla bra att alltid ha en med sig under dagen om det inte fanns ngn plats att amma på. Bärselen var lite överflödig, använde den endast en kort stund på Arlanda, annars använde vi vår Babyzen hela tiden. Den är verkligen supersmidig. Det enda negativa är nog att den är frånvänd, men det är tur att det finns ett litet fönster på suffletten så man kan se ner på henne ändå!

Prag är verkligen en fantastisk stad, längtar redan tillbaka!

Gillar

Kommentarer

På Onsdag ska vi åka till Prag på en weekend och det kommer vara 23 grader! Hur underbart? Har hållt på och funderat på vad Zoe ska ha på sig för kläder i sån temperatur? Kommer typ ta med hela hennes garderob 😂
Känns som jag komme att behöva en hel extradag på mig att bara planera allt som ska med till henne och jag VET att jag kommer att missa något. Har ni något supertips man bara inte får glömma på resan?
Såhär ser packlistan ut just nu:
- Resevagn (babyzen)
- Bärsele (Najell)
- Kläder/filtar
- Nappflaska, sked, haklapp
- Ersättning/gröt/klämmisar (?)/barnmat
- Skötbordsdyna, blöjor, servetter, inotyl, babyolja, plastpåsar.
- leksaker
-solglasögon till Zoe, köpa solhatt?

Gillar

Kommentarer