A bit about me, and my story.

Tänkte berätta lite om min resa gällande träning & hälsa eftersom jag fått så många nya läsare som kanske inte känner till hela min historia. En liten recap så att säga :) Jag har alltid varit ganska aktiv i mitt liv. Jag har hållt på med hästar så länge jag kan minnas. Jag har även spelat fotboll, innebandy & åkt snowboard. Men det var för ca fyra år sedan jag började träna på gym. Till en början körde jag bara cardio - det var det enda jag visste hur man gjorde & det föll mig naturligt med tanke på min bakgrund men efter ett tag började intresset för att styrketräning uppstå. Eftersom Erik tränade & vi bodde 1 minut från ett bra gym så vart det ett gemensamt intresse. Jag tränade inte seriöst det första året utan gick dit när tid & motivation fanns, det var inte först för ca 2 år sedan träningen vart min stora hobby. Jag har alltid varit smal med svårigheter att gå upp i vikt vilket också gjort att jag har kunnat äta exakt vad jag vill utan att gå upp i vikt vilket resulterar i en trasig insida. Någonstans mellan 20-25år började min dåliga kost från tonåren visa sig. Jag kunde inte längre äta vad jag ville & jag kände att det var dags att ta tag i mig själv.

/Thought I'd tell you a little about my journey with exercise & health because I got so many new readers who may not know my whole story. A little recap so to speak :) I've always been pretty active in my life. I have been riding horses as long as I can remember. I also played football, floorball & snowboarding. But it was about four years ago I started training at the gym. At first I just did cardio - it was the only thing I knew how to do & it seemed naturally to me, given my background, but after a while my interest in weight training bagan to occur. Because Erik (my boyfriend) trained & we lived 1 minute from a good gym it became a common interest of us. I did not train seriously for the first year but went there when I had the time & felt motivated, it was not until about 2 years ago workout became my great hobby. I have always been slim with difficulty gaining weight, which also meant that I was able to eat exactly what I want without gaining weight resulting in a broken inside. Somewhere between 20-25y started my bad eating from adolescence to show. I could no longer eat whatever I wanted and I felt it was time to take hold of myself.

Här är två av mina första "träningsbilder" jag lagt ut på instagram. Jag har ju ändå postat dem på instagram så jag måste ju vart någorlunda nöjd med dem. När jag ser dem idag ser jag bara en otroligt smal, vek tjej med en överviktig insida. Jag är glad att jag tog dessa bilder dock - alla måste börja någonstans & jag är glad att jag började där & då.

/
Here are two of my first "training images" I put out on instagram. I've yet posted them on instagram so I had to be reasonably happy with them. When I see them today, I only see an amazingly thin, weak girl with an overweight inside. I'm glad I took these photos though - everyone has to start somewhere and I'm glad I started there and then.

Mitt intresse blev bara större & större & efter ca ett år hade jag tränat & ätit fram en stark kropp som jag var rätt nöjd över.
/My interest just got bigger & bigger & after about a year I had been training & eaten up a strong body that I was right pleased.

När jag var som starkast kom det besked som gjorde mig svagast. Jag fick diagnosen Lymfom - en typ av cancer i lymfsystemet. Min mormor dog av denna cancer innan jag föddes, jag fick alltså aldrig träffa henne och jag har på nått konstigt sätt alltid känt att vi har nått gemensamt. Att jag nån gång i livet kommer få gå igenom det hon fick gå igenom, alltså lymfcancer. Jag kunde lixom känna det genom att bara se kort på henne. Konstig känsla! Hur som helst fick jag lymfom i Mars förra året. Jag blev svagare än någonsin! Medicinerna gjorde att mitt immunförsvar hamnade på botten, det är det medicinerna ska göra. Jag fick inte vistas på gym eller ytor där mycket folk befann sig samtidigt. Jag tappade alla muskler jag spenderat så mycket tid på att bygga.

/When I was at my strongest I found out something which made me weakest. I was diagnosed with Lymphoma - a type of cancer of the lymphatic system. My grandmother died of this cancer before I was born, I so never got to meet her and I'v, in a strange way always felt that we have some kind of connection to eachother. Like sometime in my life I will have to go through what she went through, llike battling lymphatic cancer. I could kind of feel it by just see photos of her. Strange feeling! Anyway, I got lymphoma in March last year. I was weaker than ever! The drugs made my immune system ended up on the ground, it's whats the drugs supposed to do. I was not allowed to go to the gym or any places where many people found themselves at the same time. I lost all the muscle I spent so much time building.

... men jag tappade inte muskelminnet eller motivationen. Nu har jag vart frisk i ca 7 månader och jag är redan tillbaka där jag var innan jag vart sjuk, muskelmässigt. Jag har lite problem med vänster axel bara men det är det enda. Nu är jag tillbaka & ska fortsätta tåga på mot nya, bättre mål! Det här är bara en liten del av min historia. Livet keeps going. Upp & nedgångar är sånt som hör livet till för oss alla, men nu hoppas jag på ett år med mest upp! :)

... But I did however not lose muscle memory or motivation. Now I have been healthy for about 7 months and I am already back where I was before in, muscle strength. I have a little problem with my left shoulder due to surgery, but it's the only thing. Now I'm back & will continue to march on towards new, better goals! This is only a little bit about my story. Life goes on and continues with ups & downs for all of us. But this year I wish for mostly ups! ;)

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229