Lilla lilla vän

Du är som en liten mini tonåring. Ibland får man andas & räkna till 10 några gånger, ibland blir man frustrerad för man fattar inte. Man fattar inte vad som försigår, vad du tänker. Är det skillnad att vara pojke & flicka brukar jag tänka då jag inte kan förstå eller relatera? 



Men allt, exakt allt som har med dig, min son, att göra. Så gör mig så extra känslosam. Är du inte med mig på 3 dagar så känns dom dagarna som en evighet. När jag då pratar med dig i telefon så bryter jag ihop av gråt & saknad. Det blir bara värre & känsligare för varje gång. Jag vet inte om det har att göra att du är så otroligt underbar, finhjärtad människa som lägger alla andra på första plats, eller för att du håller åpå att bli så vuxen. Jag vet inte vilket som skrämmer mig mer, för ibland önskar jag att du skulle tänka liiite mer på dig själv, inte att bli egoistisk, men att t.ex inte ge bort dina pengar åt några av dina vänner för du tycker dom behöver dom mer, och du lämnar utan. Eller att du delar ut ditt godis till hela grannskapet så du int lämnar med nå. Det är väl det som är en av de fina sakerna med dig. Du är så storhjärtad. Du tänker alltid på alla andra. Både på gott och ont. Men visst försöker jag lära dig, att inte bli utnyttjad på det viset också. Och att se vem dom riktiga vännerna är. 



Alex min Alex. Jag hoppas du alltid förblir du. Att du vågar vara dig själv. Att du alltid ska ha det stora självförtroende som har vuxit hos dig under 1 år så du i fortsättningen ska t.ex våga breakdansa för hela skolan helt själv.
Alex med det stora hjärtat. Du är, och kommer alltid att vara guldvärd.

Gillar

Kommentarer