Kampen att älska sin kropp & natten.

”Älskade kropp vad jag har varit hård mot dig. Från att ha svält dig i tonåren, vägde 35kg, till att ha burit 2 värdefulla barn så har jag bara trackat ner dig. Jag har hatat groparna på låren, sträcken på låren, häng påsen vid magen som kom efter att mina barn har växt där. Texten skulle bli för lång om jag skulle skriva ner allt som jag har hatat hos min kropp. Och listan skulle bli för kort om jag skulle skriva ner sakerna jag älskar hos min kropp. Min kropp och jag har alltid varit fiender. Vi har krigat mot varandra, istället för att älska varandra. Jag började må så fruktansvärt illa när jag följde alla fitness modeller här på Instagram. Jag fick en sådan press på mig att jag inte dög. Jag dög inte åt samhället för jag såg inte ut som dem. Jag stod inte & poserade med röven på sociala medier, jag hade inte dendär kroppen ”man-ska-ha” Jag gjorde mig en tjänst, och slutade följa alla dom. För vet ni vad. Jag duger. Jag duger med mina ränder, detdär boet som ännu syns så bra var mina barn har legat då jag bar på dem i 9 månader. Jag duger, fast jag har gropar på röven och låren. Jag duger fast mina armar hänger och dallrar. Jag duger. Jag har åstadkommit att bli frisk från min ätstörning från tonåren, jag har fött 2 barn till världen. Jag menar, hur mycket press ska man lägga på sin kropp egentligen innan man slutar att jämföra sig med andra, acceptera hur man ser ut? Och det viktigaste, man är så otroligt fin så som man är. Vi alla duger. #mybodymyrules #älskadinkropp #varsnällmotdigsjälv #kroppspositivism ”

Detta skrev jag på min instagram igår, @Linnidacarolina & fick mycket positiv feedback. Glad jag blir!

Jag skulle kunna skriva ännu mer, och försöka lägga ord på många känslor som jag inte lag ut igår. Men jag tänker hålla mina åsikter för mig själv, för jag vet att det finns dom som tar illa upp ifall jag skriver ut det hit.

Från en sak till den andra, vad glad jag blev igår då jag fick mejl från Nouw om statistiken från förra veckan. Att det är såhär pass många som har velat ta del av vår sömnskola hade jag ingen aning om! På en vecka hade jag alltså över 13000 läsare, och var på nionde plats. Inte illa alls! Nu imorse hade jag 17000 läsare denna vecka! Wow ❤️

På tal om sömnskola.. jag kontaktade Barnavdelningen igår, vi skulle ha fått fortsatt sömnskola om vi skulle ha velat, men det är ett faktum att det kostar, man får lägga hela vårdbidraget på det och det har vi inte möjlighet till. (Kan någon snälla höja vårdbidraget, varför ska vi föräldrar som är hemma med barnet drabbas?!?!?) Nåväl, och sen tror jag det är bäst för Leia att vara på hemmaplan. Jag är 90% säker att skulle vi lägga tillbaks henne på sömnskola nu, så skulle hon vara exakt lika när hon kmr hem igen, som hon har varit nu.

I förrgår & igår har hon varit som mest omöjlig. + nätterna här hemma då förståss. När hon ska ut & sova och man lägger henne i vagnen så kan hon morra till tills man har kommit ut från gården eller att vagnen har börjat röra på sig, sen kan hon sova lätt 2-3 timmar på utsidan. Nu gallskriker hon, hon vägrar vara i vagnen. I förrgår fick jag ta henne under armen och vagnen i andra och traska hemåt. Det var som dömt att misslyckas. Igår så var hon så arg så arg, jag lag henne i sittläge, fick gå betydligt längre för det tar en stund innan hon somnar i sittläge, men jag orkade inte höra på skriket. Lite extra motion var helt okej, missuppfatta mig inte, men att försöka få ett barn att somna kan vara otroligt tungt, speciellt då barnet i fråga bara fräser och spottar å ropar. Och man har själv sömnsaldot på minus! 😓😂
Nåväl, hon somnade ju till sist och sov 2 timmar där ute.

Nattningen gick jätte snabbt. Lag ner henne i hennes säng då hon hade somnat och fem minuter senare var hon vaken.

Jag & sambon hade lagt upp ett schema hur vi skulle göra, men det funkade tydligen inte.
Det slutar med att vi blir så stressade på varandra då man är trött, det är mitt i natten, ungen skriker, och man vill bara ge upp. Jag hade henne från 01.30 (jag sov på soffan, hon sov i sängen med Suuni) och från 01.30-05.00 ungefär så var hon förbannad och jag tänkte bara att nä jag tänker int amm. Gav vatten istället, lugnade. Hon lugnade ner sig i perioder och sov 2 minuter, sen samma rambambula igen. Klockan 5 imorse gav jag upp. Och har gett upp också. Natt amningen är tillbaks. Jag orkar inte en natt till. Ungen får så ammas tills hon är 15 år gammal om hon så vill, men nu är jag så förbaskat orkeslös. Detta är något jag kommer att må dåligt över ända tills vi får slut på det. Ångesten som kmr smygandes så fort jag ska ta fram bröste. Men jag får må dåligt då, för jag orkar inte. Hon ska ha bröste och inget annat funkar. Hon skriker tills hon får de. I flera timmar fast.

Kommer jag att gå i väggen? Jo högst antagligen. Tror jag har gjort det redan, och ärligt talat så mår jag så otroligt dåligt. Jag skulle kunna isolera mig själv i ett mörkt rum under täcke å gråta och sova, gråta och sova, ropa mellan varven. Så känns det.

Nu är det ju kanske några av er som inte förstår, hur en amning kan vara så jobbig för mig. Men det har med våldtäkten att göra som jag hamnade ut för då jag var 13 år. Inget jag har problem om att skriva om eller prata om. Fast det faktum att den påverkar mig ännu. Det gör, att det är så tungt för mig att amma. Min relation till min dotter påverkas inte, enbart amningen.

Imorgon morn, ska vi till Barnavdelningen och träffa barnläkaren. Får se då vad som sägs.

På något sätt försöker man hålla humöret uppe, det går sålänge jag slipper ut ur huset. Medsamma jag kommer hem igen så vet jag vad som väntar mig, lill tösen som ska ammas och protesterar då hon inte får bröstet. Utmattningen.

Jag fick massa fina samtal igår och meddelanden. Så tacksam! ❤️

Flera goda råd fick vi, flera av dem var att jag skulle åka iväg en helg, och det lockar. Men samtidigt vet jag, att sambon inte skulle orka. Jag vet hur jobbigt en natt för honom är, så en hel helg kan jag inte lägga på honom. Trots att vi säkert skulle få bort amningen ganska bra med det.

Jag får bita i det sura äpplet och kämpa vidare. Lite så känns det.

Det som är positivt är att det är helg imorgon. Jag ska köpa en stor godis påse åt mig och sonen och vi ska bänka oss ner i soffan. Se på Talang & bara vara. Sambon är ledig hela nästa vecka, så det känns så otroligt skönt det också.

Tack för allt pepp, alla fina samtal och meddelanden som jag har fått. Det värmer! ❤️

Gillar

Kommentarer