Att behöva förklara om döden

Dagbok, Tips, Bestofnouw, familjeliv

Det kommer nångång den dagen då man som vuxen, förälder, ska kunna berätta åt sina barn om döden. Varför dör människor? Varför dom aldrig kommer att se den människan igen? Varför for hen till himlen? Alex säger gärna att dom for till himlen. Jag blandar nästan aldrig in religion i det hela, dels för att jag är inte så religiös av mig och sen för att jag vill inte vara den människan som tvingar religion på någon. Det är något var och en ska få bestämma om dom tror på Gud eller inte. Men jag tycker det är fint när Alex talar om att dom döda far till himlen, för så tänkte nog jag också då jag var liten. Imorse var jag tvungen att ta upp det. Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra för jag var inte förberedd. Hur skulle jag berätta åt Alex att han aldrig får träffa den fina människan igen som hade gått bort som betydde något för honom? Hur skulle han ta det? Ingen i hans släkt har dött förr sålänge han har funnits.

Vi satte oss ner och jag berättade. Han grät. Han blev så otroligt ledsen. Men då sa han, ”mamma, nu är han i himlen med min faffa” ❤️

När Alex sa att han inte får träffa sin gammelmoffa mer (Alex’s pappas moffa) så sa jag att dom får träffas i drömmarna. Då blev han lite gladare igen.


Jag skickade meddelande till förskolan och berättade att Alex var ledsen och varför så dom skulle förstå ifall dom märkte något skilt. Det som jag tyckte var så fint gjort av dem var att dom hade tänd ett ljus idag vid förskolan för han som gick bort.

Ibland kommer det situationer man måste ta tag i, helt oförberett. Det gäller att finnas till för den andre och stötta och försöka få ett barn att förstå att döden hör också till livets gång.

Mina tankar går till de anhöriga. 


Det är inte lätt att vara vuxen, och inte är det lätt att vara barn heller alla gånger.

Gillar

Kommentarer

Annika Blomqvist
,
Vi är nästan i samma sits just nu. En mycket närstående har fått diagnos på en obotlig dödlig sjukdom. Vi vet inte om hen lever 2 eller 12 år till, men för några dagar sen satte jag mej ner med barnen och förklarade varför hen inte är sig lik, varför vi alla är så ledsna och beter oss konstigt. Jag förklarade att de inte behöver gå och oroa sig men sa att set betyder massor för personen att barnen är nära och förstående. Den äldsta var som vanligt säker på att de måste hinna hitta botemedel, att han inte ger upp iaf. Mellanbarnet brast ut i gråt, minsta förstod typ ingenting mera än att man blir ledsen när någon är sjuk. Så jobbigt att se, samtidigt som det stärker band.
Linnidacarolina
Linnidacarolina,
Beklagar verkligen Annika. ❤️
nouw.com/linnidacarolina
Linnidacarolina
Linnidacarolina,
Det är ju så fruktansvärt svårt att behöva berätta åt barnen men något man ändå måste. Styrka till er.
nouw.com/linnidacarolina