känslor & tankar

Klockan var 00:16 när jag skrev detta, jag tänkte lägga upp det men på nåt sätt sa min hjärna nej, jag vågade inte riktigt. Jag vet inte varför men, nu bestämde jag mig för att lägga upp detta inlägget ändå.
Vill bara känna mig ok.
Vill känna att jag kommer må bra när han kommer ut, kommer jag klara av det eller kommer hela min värld rasa ihop??
Han kommer evenuellt ut i februari 2019, om han nu skött sig, vilket jag tror med tanke på hur många permissioner han har fått.
Ibland drömmer jag om att jag träffar honom och får ett svar på varför han gjorde det, varför just mig. Jag vet att det aldrig kommer hända men, som jag sa till min psykolog, ibland tänker jag på hur det skulle varit att slippa undra. Att få ett svar. 
Min psykolog säger att jag har kommit långt, med hjälp av behandlingen men också av mig själv, och de jag har nära då såklart. Men jag blir fortfarande triggad av saker, som jag tror jag kommer bli resten av livet fast kanske inte lika mkt senare i livet. Men folk verkar tro att så fort man börjar närma sig slutet på sin behandling så är allt bra, man ba ehm nej.
Denna behandlingen hjälpte mig bearbeta mina minnen & mina känslor, den tog inte direkt bort mina minnen eller känslor. Det är bara lättare att hantera nu.  Min psykolog & jag pratade om hur jag skulle reagera om jag såg honom i början av behandlingen & nu, i början när behandlingen startade hade jag nog skrikit o sprungit för livet men nu? Ja jag hade stått kvar eller gått vidare och fortsätta de jag gjorde, jag hade ju självklart fått ångest men jag hade inte velat springa där ifrån. Jag hade tagit itu med det, man kan inte undvika sina problem förevigt. Tyvärr.
Sorry för ett babbel inlägg men var tvungen att ventilera mina tankar.   🌹

  • Trauma

Gillar

Kommentarer

adelehannah
adelehannah,
linneathorell
linneathorell,