känslor

Jag vet inte hur länge jag kände skam och skuld över att jag blivit våldtagen, (de tankarna kan fortfarande dyka upp ibland men inte ofta).
Jag fick höra att jag inte alls borde känna så för att det inte var sant, för att det spelar ingen roll om du känner personen eller inte.. Men jag var stensäker på att det var mitt fel, jag menar jag var ju full som fan dagen innan och hade dessutom urringat, kanske gav jag han fel intryck tänkte jag då, men det spelar ingen jävla roll hur du ser ut eller hur du klär dig, du ska få vara dig själv utan att nån tar på dig, dessutom ska en 31 åring  hålla händerna borta från en 14 åring.
Tårarna rann när jag gick och la mig flera timmar senare, vad hade precis hänt? då kom smset, "kan du inte skicka lite bilder?" Nej tänkte jag men jag gjorde det ändå, han var ju läskig. Påverkad, aggresiv. Han fick vad han ville ha, sa godnatt & jag, ja jag grät mig till sömns den natten. Den natten hände för 2 år sedan på torsdag & det var bara början på vad som skulle bli ett helvete.
Text från umo, "Det är vanligt att man inte skriker eller slåss när man blir utsatt. Det kan bero på att man inte vågar, eller att man ger upp och inte vill tänka på det som sker. Ofta är det något man inte ens väljer medvetet, ens hjärna bestämmer att man ska vara stilla som ett slags skydd mot det som händer. Efteråt kanske du tänker att du borde ha protesterat mer. Men det är ett övergrepp om det sker mot din vilja, även om du inte skrek eller kämpade emot. "💞

  • Trauma

Gillar

Kommentarer