inte långt kvar nu

Varit i Varberg 1 vecka med familjen, därför det inte kommit upp något här.
Jag börjar gymnasiet om 15 dagar.
Ångest ångest ångest.
Jag vet ju egentligen att det kommer gå bra, men är bara så jävla nervös. Dessutom har mina tankar varit om X det senaste, även om det är typ 5 månader kvar tills han eventuellt kommer ut så känns det ändå som mitt hjärta slits itu mer och mer för varje dag. Jag vill inte, jag är inte redo för detta. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Även fast jag är stark så finns det en gräns. Alla har en gräns, jag menar jag kommer bo mitt i fucking Borås??? Jag kommer se honom typ konstant om inte han flyttar. Att se honom, det är inget jag vill.

Min psykolog sa att detta kunde bli en bra sommar eftersom vi tog allt de "värsta" innan han gick på semester. Han hade rätt, den var bra tills 26e juli. Då blev den mindre bra, och jag har varit lite deppig sen dess. Inte hela tiden men ändå. Jag önskar att man kunde gå tillbaka i tiden och ändra allt. Tårarna tränger sig i ögonen när jag skriver detta. Önskar verkligen att såna här människor inte existerade, men tyvärr gör dem ju det..

Gillar

Kommentarer