Utmattningssyndrom 

Lovade er att ni skulle få följa mig på min resa tillbaka. Men det visade sig vara svårare än jag trodde. Har inte orkat göra något på snart en vecka. Bokstavligen bott i soffan. Jag blir trött av väldigt lite. Får ångest av små små saker. Min sambo har fått se mina panikångestattacker. Tycker synd om honom. Jag har alltid varit dendär glada pigga roliga tjejen. Och nu ligger jag bara här. Tråkig, öm och ledsen.

Tror många känner som jag. När man är sjuk, antingen psykiskt eller kroppsligt. Man är inte tillräckligt. Man är inte den man vill vara. Egentligen hade jag lämnat bloggen tom. Men tror ändå att det är viktigt att skriva av sig, även dem värsta stunderna.

Har bara ätit godis och snax hela veckan. Det är det enda jag har varit sugen på. Eller orkat äta när jag är hungrig. Har varit extremt förvirrad och glömsk, tog fel på dag jag skulle till kiropraktorn och kolla min arm som är helt kaputt numera. Har inte orkat gå över gatan för att lämna till ska byxorna jag beställde och hämta ut ett annat paket. Har inte orkat svara i telefon eller orkat ta mig nånstans på egen hand. Har knappt orkat ha sex.

Igår tog min sambo med mig ut . Jag visste inte vart vi skulle. Men han sa att jag skulle må bättre. Vi hämtade hans kompis hund Simba och tog en lugn promenad ut. Marken var krispig, luften frisk. Och jag blev lugn. Lugn av att hålla i kopplet och gå där för Simbas skull. Tänka på något annat. Berätta för min sambo om när jag gick i skolan, Djurvårdsgymnasium. Hur jag tränade hundar runt om i byn för att sluta dra och bli mer lyhörda. Om Signe som gick från att hållas i strypkoppel till att gå lös. Det var första kvällen jag skrattade på väldigt länge. Djur är det bästa pillret mot stress och ångest.

Jag har aldrig mått såhär dåligt förut. Det tar emot att ringa 1177. Men jag måste. Så det är dagens uppgift. Sen ska jag inte göra något annat som kan trigga igång måendet jag redan har.

Gillar