Hur mår jag egentligen? 

Mitt mål just nu är att må så bra som möjligt. Men hur vet man när man mår bra? För mig är det enkelt att se. Jag vet att jag mår bra när min kropp orkar göra det jag vill. När jag inte känner mig stressad, eller försöker bota stress med mat. När jag inte ställer in roliga planer pga ångest. När jag vaknar upp utan att känna mig trött eller irriterad.

Igår var första gången på länge som jag kunde äta godis utan att hetsäta. Det var första gången jag kunde var ensam hemma. Äta godis. Avbryta för att pilla med något annat. Gå tillbaka. Äta lite. Och sedan sluta äta när jag inte längre kände mig sugen. Servar första gången jag åt godis, och sedan la mig i sängen utan att känna mig proppmätt eller illamående pga att jag ätit för mycket.

Har under mina 4a veckors semester övat på min inställning på mat. Har inte satt spärrar på vad jag får och inte får äta. Eller när jag får äta vad. Jag har lyssnat på min kropp, på min hunger. Och försökt äta så varierat som möjligt.

Efter min anorexi så har min kropp haft extremt svårt för att känna av hunger och mättnad. Har perioder när jag inte kan sluta äta. Och perioder jag inte behöver äta alls. Har försökt hitta olika sätt att styra mitt ätande men nästan alltid känt att jag misslyckats.

Men denna semestern har jag försökt att bara lyssna på kroppen och inte tänkt så mycket på vad jag ätit. Framförallt så har jag försökt att göra mycket saker som jag mår bra av. Då jag vet att kroppens signaler fungerat bättre av att mitt huvud fungerar.

Jag har gjort mycket saker. Men inte så mycket saker att det gjort mig stressad. Jag har tagit vara på bra dagar och vilat när huvudet känt att det blir för mycket.

Jag har Aspbergers och intryck kan göra mig utmattad. Men Jag tror att nyckeln till ett välmående är att vara medveten om sig själv. Hur JAG fungerar. Men oxå göra andra medvetna. Att göra saker man vet får än att må bra även om andra kan tycka att man är tex arrogant.

Jag vet att jag mår bättre av träning. Träning får mig att bli piggare, gladare och lägger mina endorfiner i balans.

Tror säkert att min familj och vänner kan störa sig på att jag hela tiden måste träna först. Men det är inte för att jag vill bränna kalorier eller bygga den perfekta kroppen som jag går dit. Det är för min psykiska hälsas skull! Och därför struntar jag i vad andra tycker. För i mitt liv bestämmer Jag. Och jag är ingen bra flickvän, kompis eller dotter om inte jag sätter mig först.

Men som svaret på rubriken så skulle jag säga att jag mår bra. Även om jag vaknade upp med ångest över att semestern är slut. Även om jag har 1000 saker att fixa sista veckan innan plugget börjar. Så mår jag bra. För jag gick till gymmet. Laddade batterierna och kunde sedan sätta mig ner och göra ett schema inför veckan!

Gillar

Kommentarer