Man ska aldrig blogga när man är irriterad. Men det är då driften till att skriva av sig, blir stor. Hade en superbra dag igår. Kände mig både pigg och glad. Fick till ett helt ok pass på gymmet tillsammans med sambon, och hungern var inte så jobbig som den kan vara.

Men så kommer det alltid någon person in i ens liv och sätter käppar i hjulet. Min vikt denna veckan var varit svajjig. Har legat högre än förra veckan trots att jag känt mig tightare.

I god tro till denna människan frågar jag ”syns det lite att jag gått ner några kg nu från att jag var här sist?”. För att det är lättare för någon som inte sett mig på några veckor att ge en sann bild. Tycker själv att mage och lår har minskat. Men till svar får jag ”Ja din rumpa har blivit mindre” och personen visar med händerna att det egentligen menas som plattare. Jag säger som försvar att jag själv märker en stor skillnad på mage och lår. Men får åter ingen höra ”Näh jag ser bara skillnad på din rumpa”.

Jag blir faktiskt ledsen. Personer står mig NÄRA och vet om att jag är känslig. Dem vet om hur jag kämpar. Men ändå väljer att medvetet såra mig. Jag säger medvetet för att jag ALDRIG skulle lagt den kommentaren till mina tjejkompisar som kämpar med sina kroppar och demoner. Det är som att säga till en person som är väldigt mager och vill gå upp i vikt. Att det bara lagt sig över magen. Eller till en person som köpt en ny favoritjacka, att den är ful.

Kanske har min rumpa krympt, som allt annat. Kroppsdelar krymper när man minskar i vikt. Det är lixom grejjen. Men det är otroligt elakt att ens påpeka och lägga det svaret, på en fråga till någon som är stolt över sin insatts. Det räcker med att säga ”ja men ja det ser jag, vad kul för dig, du som kämpar”. Inte lägga nån vidare kommentar på att det skulle vara något NEGATIVT.

Tycker bara att det är så sjukt, hur vissa människor vill såra andra. Som inte kan anpassa sitt språk efter personen den talat till. För alla mina nära och kära vet vilken tvättsvamp jag är och jag suger åt mig sådana kommentarer. Ältar dem. Påverkas av dem. Har fått diskutera detta för att förstå att detta inte är sanning. jag ser på min kropp med kärlek. Jag ser en kropp som krigar. En stark kropp med former på ”rätt” ställen.

Det är löjligt att säga att min rumpa är det enda som krympt, för det stämmer inte. Sedan jag fick ont i armen är det mina ben och rumpa som fått kämpa. Och det gör mig ännu mer irriterad, när kommentaren inte bara är okänsligt elak. Den är dessutom falsk.

Livet är för kort för... att vara långsint. Att inte visa sina känslor. Att gömma sig bakom nån annan. Att inte ta tag i sina drömmar. Att vänta. Att svälta. Att spara. Att ångra. Att tycka illa om sig själv. Att ge upp.

Varje dag är en ny start på den bästa dagen i ditt liv, sluta aldrig vara den bästa versionen av dig Sj 💪

Det är såklart vi påverkas av vår omgivning. Pratade med en inhyrd på mitt jobb, hur tufft det måste vara att komma till nya ställen och alltid vara en nybörjare. Men vi kan oxå påverka sina tankar om omvandla dem till positivt.

Igår kväll fick jag en släng av dåligt självförtroende. Började nojja över att jag inte var en tillräckligt fin flickvän osv... men blev självmedveten och insåg att ”Det är jag visst, för varför är det annars mig min sambo väljer att vara tillsamman med!?”. Ibland får man bara försöka att tänka ett steg längre. Även om det är svårt! Hur är det egentligen.

Och om man tänker Tillbaka till dagens snack med min nya kollega så är det otroligt utvecklande att vara inhyrd och varje dag utmanas och få lära sig nya saker på olika företag!

Det finns alltid en annan sida av myntet

Under dessa veckor som jag inte mått så bra. Saknar jag mer än någonsin den närheten och tryggheten med att ha djur.

Visste ni att jag för några år sedan tävlade i kaninhoppning, och att jag genom åren haft 6 st kaniner?

Djur för mig är ångestdämpande. Dem får mig att gå upp på morgonen. Man måste va stark för man vet att dem klarar sig inte utan än. Fokuset från än själv försvinner och man kan fokusera på någon som saknar åsikter, och inte dömmer än. Som alltid uppskattar ens närvaro och alltid är glad över att se än. Djur har oxå starka personligheter och skänker än extremt mycket närhet och trygghet. Och jag som varit ensambarn hela min uppväxt. Har funnit mycket kärlek i att ha djur.

Vad är din relation med djur och psykiskt välmående?