Att helt plötsligt börja tänka på sig själv efter att ha fokuserat på någon annan så läng, är svårt. Ibland lyckas jag ta mig upp på morgonen och träna, för att jag vet att jag mår bra av det. Ibland lyckas jag Träna efter praktiken för att jag vet att jag mår bra av det. Men när man suttit hemma så länge som jag gjort så är det svårt att skifta om. Så misslyckanden vet jag kommer att komma, men det är inget jag kommer att lägga något värde i. Men fokus kommer vara på mig och mina behov.

Tror att det är viktigt att ha i bakhuvudet, vad mår jag bra av. Men inte ha för stor press på sig själv ifall man misslyckas. Jag kan inte säga ja till allt och hjälpa alla innan jag först hittat tillbaka till mig själv. Så därför lever jag just nu i en stor självmedvetenhet där jag kommer att tänka efter en extra gång innan jag lovar någon annan någonting.

För mig är kvällarna svårast, och jag känner att maten på kvällen inte alltid blir så som jag tänkt. Men skillnaden från nu och förut är att jag kan kontrollera mig själv på ett annat sätt. Det är mer ett sötsug eller en hunger som ka styra mina matval, inte en ångest. Svårt att beskriva men jag hoppas att ni förstår. Och att så är fallet är en enorm utveckling för mig då jag kämpat med detta i så många många år. - Tror att nyckeln är att jag idag inte har förbud mot någon mat, jag äter vad jag vill när jag vill och där med känner jag ingen hets i det jag äter och kan därför äta glass utan att trigga igång en hetsätning.

Men jag fokuserar inte på vad jag ska äta eller hur jag ska träna. Utan att jag har fokuset på mig och det jag mår bra utav. Morgonträning i alla dess former är en av sakerna som jag fastnat för, att börja morgonen på gymmet. Det gör att jag får en bra start både psykiskt och fysiskt. Kör både styrka och stretch vilket hjälpt mig med mitt ryggont som annars kunde följa med mig resten av dagen. Nu när jag mjukar upp och värmer upp kroppen direkt på morgonen så upplever jag att jag blir både piggare och mer flexibel.

Har även börjat med promenader, både ute och på bandet. Nu när jag sitter i skolan och inte rör mig så mycket så känner jag att vardagsmotion och rörelse utan att vara ansträngande på något vis, är viktigt. Människan är skapt för att vara lite aktiv lite hela tiden. Så vardagsmotion är avgörande för vårt fysiska och mentala välmående.

Och en tredje sak som jag verkligen ska försöka bli bättre på är att köra någon typ av yoga några gånger i vecka. Tänker mig främst på kvällar som är jobbigast för mig just nu, att bryta gamla mönster och ge 10-15 minuter åt mig själv och min kropp om jag känner att en inre stress kryper på.

Tycker att jag känner mig själv väldigt bra och jag vet vad jag behöver för att må bra. Sedan är det såklart att vissa kvällar är svårare psykiskt. Ett exempel kan vara att vara hemma ensam längre stunder nu efter att jag fick ta bort Nocco. Tystheten påminner mig om att han inte längre finns vilket kan göra mig ledsen och stressad. Men jag vet att det är en sak jag måste lära mig att hantera och då har jag lite egna knep.
Exempel på det kan vara att ta en dusch, städa, sätta på en serie, måla, skriva, spela eller som nämnt ovanför: Yoga.

Ser mig inte som en svag person, snarare tvärt om. Jag har mött många motgångar under mitt liv som fått mig att gå in i mig själv och lära känna mig själv. Så med det vet jag numera direkt när jag mår dåligt, och hur jag ska hantera det.
Har du kämpat för att förstå och lära känna dig själv? Så att du också kan hantera svåra situationer på ett kontrollerat sätt.

Några små tips på hur då lär dig att älska din kropp.

Ibland kan man önska att kroppen såg ut på ett annat sätt. Men då krävs en förändring. Äta mindre eller äta annorlunda. Är det värt det? Är det värt att inte äta godis, väga sin mat, utesluta råvaror? Om svaret är nej. Måste du lära dig att acceptera din kropp som den är just i detta nu. Här kommer 5 tips på hur du lär dig att älska din kropp:

Tips 1: Gå runt naken, kläm och känn, smörj in, spana in. Vänj ditt öga vid att se hela dig. Att vänja ögat är första steget till att att acceptera och älska.

Tips 2: Ha inte smink för ofta. Samma sak gäller där. Du måste se hur du faktiskt ser ut för att vänja ögat och lära älska rätt del av dig. Vänjer du dig vid ditt ansikte som det är kommer du också acceptera det, allt handlar om att vänja och acceptera för att sedan tycka om och älska. Döljer du hela tiden delar av dig själv kommer du aldrig kunna vänja dig eller älska dig själv så som du faktiskt är.

(Både tips ett och två handlar om att sluta dölja sina kroppar bakom smink och stora kläder. Och istället vänja ögat till att älska den sanna du.)

Tips 3: Tänk positiva tankar om dig själv. Tänker man negativt kommer de orden tillslut bli sanning. Våga därför berätta och tänka positiva tankar om dig själv. Dina tankar styr ditt mående, bestämmer du dig för att din dag ska bli bra så blir den ofta det, bestämmer du att den ska bli kass, då blir den också kass. Bestäm på samma sätt dina tankar om din kropp.

Tips 4: Se på dig så som du vill att andra ska se dig. En person som utstrålar kärlek och värme till sig själv kommer också ses på samma sätt.

Tips 5: Det finns inte fint eller fult. Samhället och medier vill ibland lura in oss på olika spår och trender. Men vem har sagt att det är sanning? Du kan ändra på samhällets normer genom att äga dig själv så som du är. För hade alla visat upp sin sanna kropp hade kroppsideal försvunnit helt.

Testar mig fram för att hitta hållbar motivation för mitt enormt skiftande mående. Och alla dessa ”måsten” eller ”förbud” så som att inte få unna sig vissa råvaror/mat. Funkar inte. Det gör bara att när man väl ”misslyckas” med planen så mår man bara ännu sämre.

Så hur ska jag ändra mitt tankesätt för att inte kunna misslyckas. Bara att lyckas? Jag tror jag kommit på det.

Det nya tankesättet jag ska ha är att SATSA på träningen. För dess fördelar. Hoppas att det ska vända dem tidigare ”förbuden” till något strategiskt.

- Kanske kan det motivera mig till att träna även dem dagarna min kropp inte är på top.

- Kanske kan det göra att mina matval blir mer genomtänkta och att jag äter MER när jag väl äter.

- Kanske kan det göra att alla pass räknas.

- Syftet ändras och Fokus blir på tränings-prestation ist för att hela tiden försöka bota en ohälsa.

Kan erkänna att ända sedan jag hoppade av scen så har jag kämpat efter att bevara den ”rippade” kroppen och komma tillbaka till den kroppen jag hade innan dieten. Det är ingen lögn att jag gått upp i vikt.

Men när jag tänker efter. Vill jag det??? Jag valde att börja tävla för att jag tyckte träningen var tråkig och min kropp stod stilla i utvecklingen.

Sedan jag klev av scen har massor hänt. Jag har blivit stor och kurvig. Otroligt stark i alla övningar och jag känner nytt liv i att gå och gymma varje dag. Det är roligt och jag känner mig snyggare än någonsin.

Så varför ska jag sträva efter något annat!? Så dumt.