Men det senaste året har varit extremt jobbigt för mig, när det gäller att hantera mat. Hetsätningen har blivit allt värre, och mer intensiv. Tror inte att det beror på att jag har en dålig relation till mat, livsmedel och råvaror. Utan det är livet i sig.

Helt ärligt. Jag mår inte bra stundtals. Jag lider av utmattning, stress och ångest. Jag har svårt för att orka träffa människor mentalt. Svårt för att orka ta hand om mitt hem. Och ibland känns livet alldeles för tufft. Min kropp hanterar detta genom hetsätning. Det är det ända den har för att hantera ångest. Jag har aldrig fått lära mig hur jag ska hantera ångest på något annat sätt när jag är ensam.

Jag är stolt över att jag kan inspirera andra till att älska sig själv. Sluta svälta sina kroppar. Och träna för att det är fantastiskt och inte för att man måste! Men helt ärligt så är det inte alltid så lätt för mig heller. Jag kämpar med mig, mina mediciner, min kropp och mitt psyke. Varje dag. Och jag vet att det inte alltid är så lätt.

Just nu är mina mediciner helt fuckt up. Jag tappar stora mängder hår, så mycket att jag känner att håret blir tunnare och tunnare för var dag! Jag lider periodvis av utmattning. Och jag har en ångest som blir svårare och svårare att hantera på egen hand. Vilket resulterar i att min kropp börjar hetsäta.

Det är tufft. Men jag är inte heller rädd för att be om hjälp. Jag är inte rädd för att prata öppet om att det är såhär jag känner. Såhär jag mår! Och att jag tycker att livet är för kort för att spendera det med att må såhär. Och att jag måste hitta en hållbar lösning. Oavsett om det innebär medicin, behandling, eller terapi! Jag är öppen för allt.

I fredags kom dendär omtalade "dippen" igen. Efter en vecka när jag nästan känt mig "hög" på eufori. Dippen denna gången var Kraftigare än vanligt, i följd av hetsätning, tårar och utmattning. Tappade kontrollen över maten. Sov i 14h. och grät över känslan, att kroppen "ger upp". Har under en lång tid tappat stora mängder år. Sovit utan att bli pigg. Och känt mig stel och öm i musklerna. Jag har dessutom gått upp dem 4kg jag gick ner i somras... Ibland rinner allt bara över mig och det känns som att min kropp försöker utplåna sig själv.
Troligtvis är det bara min medicindos av levaxin som behöver höjas. Men när man är långt nere i sina tankar... då är det inga sunda tankar som man tänker.

Det viktigaste är att jag mår bra idag, och att man är medveten om att ångest inte varar för alltid. Nya tag varje dag. Ni skulle bara veta hur många misslyckanden jag gör. Hur klumpig jag är. Hur pinsam jag är. Hur trögtänkt jag är. Och hur stökigt mitt hem ser ut i perioder.

Min blogg är för dig som vill finna inspiration i det operfekta livet.

Har ofta klagat på att jag är trött, deppig och att hur bra jag än äter så HÄNDER DET INGENTING! Och ja... här har jag troligtvis svaret. Nu ska vi höja min dos och ta nya prover. Förhoppningsvis så hittar vi en dos för mig och min kropp vilket i sin tur ger ämnesomsättningen en knuff. Och gör att jag känner mig piggare, gladare och i en bättre ”balans” i kroppen, tarmar osv.

Till skillnad från förr så har jag slutat gå till jobbet, slutat springa, slutat cykla... antagligen för att min kropp helt enkelt inte orkar. Jag är inte latare än förr eller har tappat min motivation till träning. Men jag har inte energin till att jobba mer än heltid, ta hand om ett hem, och pressa min kropp fysiskt... när mina hormoner långsamt sjunker till onormala värden.