Livet rullar på nästan lite för fort. Hinner inte med hälften av det jag vill! det vill säga bloggen. bland annat!

Men just nu är jag inne i en bra period. Ni so följer bloggen vet att jag har toppar och dalar, och just nu så känns kroppen ändå så pass bra att jag orkar jobba fulltid, orkar gymma 3gr/vecka, springa 1 gång i veckan och rida 2-3 gånger! Orkar även städa, laga mat och träffa vänner! Det är det jag prioriterar när jag mår bra.

Men dem gångerna kroppen dippar så ser vardagen helt annorlunda ut. Jag orkar oftast inte jobba, inte träna, inte laga mat, och inte ens ta hand om mig själv. Just nu så tappar jag större delen av mitt hår och det är också något som påverkar mig negativt, ännu mer!
Håller på att starta om min utredning ang bipolär sjukdom. Även om jag tror att mycket har med min underproduktion av hypofysen. Att mina hormoner inte är 100% påverkar säkert mer än vad man kan tro... och även om jag säkert kommer få leva med det resten av livet så hoppas jag att dipparna går att lindra på något vis.

Så länge får jag leva med att det kommer att vara stora svängningar i mitt mående, och inte lägga så mycket energi på det, även om det är svårt. Men jag har lärt mig att ångest SLÄPPER, och det är inget som varar för alltid.

Är du olycklig eller missnöjd? Ändrar du i te på något för att må bättre, så kommer du heller inte få någon förändring. Sluta vänta på att livet ska ändra sig själv! Gör ett aktivt val och påverka Din vardag. För bara du kan bestämma över din livs-situation!

Men det senaste året har varit extremt jobbigt för mig, när det gäller att hantera mat. Hetsätningen har blivit allt värre, och mer intensiv. Tror inte att det beror på att jag har en dålig relation till mat, livsmedel och råvaror. Utan det är livet i sig.

Helt ärligt. Jag mår inte bra stundtals. Jag lider av utmattning, stress och ångest. Jag har svårt för att orka träffa människor mentalt. Svårt för att orka ta hand om mitt hem. Och ibland känns livet alldeles för tufft. Min kropp hanterar detta genom hetsätning. Det är det ända den har för att hantera ångest. Jag har aldrig fått lära mig hur jag ska hantera ångest på något annat sätt när jag är ensam.

Jag är stolt över att jag kan inspirera andra till att älska sig själv. Sluta svälta sina kroppar. Och träna för att det är fantastiskt och inte för att man måste! Men helt ärligt så är det inte alltid så lätt för mig heller. Jag kämpar med mig, mina mediciner, min kropp och mitt psyke. Varje dag. Och jag vet att det inte alltid är så lätt.

Just nu är mina mediciner helt fuckt up. Jag tappar stora mängder hår, så mycket att jag känner att håret blir tunnare och tunnare för var dag! Jag lider periodvis av utmattning. Och jag har en ångest som blir svårare och svårare att hantera på egen hand. Vilket resulterar i att min kropp börjar hetsäta.

Det är tufft. Men jag är inte heller rädd för att be om hjälp. Jag är inte rädd för att prata öppet om att det är såhär jag känner. Såhär jag mår! Och att jag tycker att livet är för kort för att spendera det med att må såhär. Och att jag måste hitta en hållbar lösning. Oavsett om det innebär medicin, behandling, eller terapi! Jag är öppen för allt.