Sista helgen innan jag går på kostschema! Har skött maten så bra denna veckan. Gick därför och köpte godis nu innan jag börjar coachas och börjar på ett nytt kost/träningsupplägg på måndag. Är så taggad. Mår verkligen bra av att lägga allt ansvar i någon annans händer. Bara göra det som beordrad. Kötta! Målet är att hitta en balans. Så idag när jag verkligen var såå sugen på godis så köpte jag en lite påse med mina favoriter från lilla Ica hör i Sandared!

Jag känner inte längre nån lust att gå till gymmet. Att tänka på vad jag äter. Att lägga mig i tid. Saker jag förr tagit på extremt stort allvar. Har hamnat i en punkt i livet där ingenting spelar roll. Och kan utan att överdriva säga att 2020 varit ett skitår. Utöver Corona. I början av året fick min mamma beskedet elakartad canser. det vara bara hon och jag. Varje dag! Som hennes enda barn. vi tog igenom det tillsammans! En dag i taget. Även om jag brast ihop varje gång jag var ensam. Något jag aldrig sa att jag gjorde. För det var hennes sorg, inte min! Sjukdomen. Trodde nånstans att när mamma blev frisk att detta fick räcka. Men tätt inpå började min pappa känna symtom på att något var fel. Något läskigt som påverkade nerverna. Och vardagliga saker man gjort sedan barn, blev helt plötsligt svårare och svårare. Vi vet inte än vad det är även om misstankarna finns.

Träning, mat och sömn spelar ingen roll längre. Jag vill bara en sak. Att min familj ska vara friska och må bra.

Men nu har jag försökt ta tag i allt. Gå till en psykolog. Prata, lära mig hantera. Precis som när jag fick min diagnos Aspbergers.

Jag har svårt för att dela med mig - Sambon frågar ibland om han får smaka på drickan, eller ta en godis från godispåsen jag plockat till mig själv. Det tar emot att säga ”ja visst” och han ser rakt igenom mig. Känner mig självisk, men är idag medveten om detta hemska beteende och räcker fram. Men. Varför är det så svårt att dela med sig!? Är jag rädd för att personen ska ta allt? Eller varför tar det emot.

Jag skämtar i vardagen för mycket - Jag ser mig själv som en engagerad och påläst person. Men dem som inte känner mig på djupet skulle nog beskriva mig som flamsig, och oseriös. Pga att jag gärna skämtar bort allvarliga saker för att framstå som rolig, istället för kunnig. Men allt jag vill är att någon ska öppna upp sig för mig , eller fråga mig något jag verkligen är riktigt bra på!

Jag har ett behov av att känna mig behövd - Jag mår bra av att känna att folk trivs i min närvaro . Därför vill jag gärna bjuda hem folk, städa, laga mat och rå om andra!