Hej finisar. Efter en helg va tårar och ångest så känner jag nu att jag mår mycket bättre. Dagen har iofs gott i ett så har inte hunnit reflektera.
Hade egentligen tänkt att Vlogga idag och att istället för att sitta ner här och skriva kunna visa er min dag. Men det räckte att jag satte mina två fötter i skolan så gick dagen så snabbt att tillslut fanns det inte så mycket att filma.

Hade grupparbete hela dagen. Det är inte riktigt min grej, men funkade ändå bra. Vi har kul och kan alla blanda tankar, reflektioner och erfarenheter.

Enkät skolan var slut fick jag tid för intervju för praktik, helt spontant. Det gick faktiskt bra och dem ville att jag skulle börja direkt. Men jag ska på en till intervju i slutet av veckan så då får vi se vart jag hamnar. Men det var kul att jag HAR en praktikplats säkrad nu om det är så!

Äntligen hemma åt jag lite mat och städade. Sedan insåg jag att klockan var för mycket för att ta bussen till gymmet, så jag drog ut och sprang idag också. Lite längre idag och kroppen höll sååå bra. Tog en ny runda som avslutades med en solnedgång över åkrarna.

Resten av kvällen så ska jag bara städa ordning lite till. Duscha. Äta igen. Och chilla i soffan framför youtube.

Semestern kunde inte komma mer lägligt. Har gått med sån molande ångest allt för länge. Kroppen är trött, men psyket är tröttare. Känt mig otillräcklig på jobbet, på gymmet och som flickvän. Orken har inte funnits där och det finns inget som triggar min inre ångest så som att känna mig lat. Orkeslös. Så att äntligen få stämpla ut semester på stämpelklockan, var en obeskrivlig känsla! Nu får jag det min kropp suktat efter så länge. Sömn, och en paus från all stress.

Första dagarna har jag spenderar med dem som jag gillar mest. Min sambo och min bästa vän Elin.

Det var längesen som jag kände mig så trygg i en vän som med Elin. Tror många kan känna att dem ger mycket av sin tid och energi till personer utan att få lika mycket tillbaka. Haft många sådana relationer. Det är så skönt att kunna veta att det man ger får man tillbaka.

Att Elin dessutom äter och tränar lika mycket som jag är något som gör mig nästan tårögd. Har fått en helt ny glöd i gymmet och jag har någon som får mig att hela tiden pushas framåt.

Sambon och jag firade in semestern med en dejt ute. Nu har vi åkt till stugan tillsammans med Nocco. Känner mig nykär, som om det var första gången vi sågs. Vi är inte längre trötta. Vi är inte längre stressade. Vi har inte längre nån press. Det är bara han och jag med all tid i världen, i 4a veckor.

Det var så skönt att komma iväg. Byta miljö. Har varit många människor i rullning runt om mig nu. Känner hur det börjar tar på mitt psyke. Idag fick jag gå hem från sambons familj. Det blev helt enkelt för mycket. För rörigt. Klarade några timmar. Men kände hur jag bara blev tröttare och tröttare. Tillslut låg ångesten uppe i halsen. Så sambon skjutsade hem mig. Jag mår lite till gymmet och hade sedan en hel eftermiddag/kväll ensam. Innan sambon kom hem och vi packade ihop all packning och drog till Falkenberg.

Nocco älskar att vara i stugan. Här kan han springa fritt, inne eller ute. Precis som han vill. Är så stolt och glad över hur han finner sig hemma vart vi än tar honom.

Nocco fann dessutom en ny vän. Såg ut som en liten bebis - vildkanin. Lite rädd för att Nocco ska få sjukdomar annars hade jag låtit dem spendera kvällen ihop ❤️ Dem verkade väldigt förtjusta i varandra.

Sista helgen innan jag går på kostschema! Har skött maten så bra denna veckan. Gick därför och köpte godis nu innan jag börjar coachas och börjar på ett nytt kost/träningsupplägg på måndag. Är så taggad. Mår verkligen bra av att lägga allt ansvar i någon annans händer. Bara göra det som beordrad. Kötta! Målet är att hitta en balans. Så idag när jag verkligen var såå sugen på godis så köpte jag en lite påse med mina favoriter från lilla Ica hör i Sandared!