Hann knappt hunnit gymma i förra veckan. Körde ben i måndags... men sedan hann jag inte hunnit pga att jag valde att rida, och gå på pass. I lördags körde jag därför genom hela överkroppen (skippade bröst), för att alla muskler skulle få dig en omgång även den veckan. Såhär lade jag upp passet:

Rygg

Latsdrag i cable 10x4
Hantelrodd 12x4/arm
Latsdrag i maskin 12x4

Axlar

Axel utåt sida i cable 12x4/arm
Hand utåtrotation med armbågen intill sidan i cable 12x4/arm
Baksida axel/rygg utåt sida i cable 12x4/arm
Cabeldrag bakåt för baksida axlar 12x3/arm

Armar (superset)

Stångcurl i cable - biceps 12x4
Cablepress med rep - Trieps 12x4
Repcurl i cable - biceps 12x4
Cablepress med stång - triceps 12x4
Hantelcurl - biceps 12x4
Hantelpress bakom huvud - trieps 12x4

Mage

Crunch i maskin 12x7

Nedvarvning - Stretch i 15-20 minuter.

Uppdatering ang mitt hår... det dröser fortfarande av... känns dessutom som utslagen/exemen blivit värre. Vad ska jag göra? Ta 2 mediciner för att håret ska sluta ramla av... men det bara fortsätter! Jag blir galen!
Försöker ändå leva på som vanligt... Jobba, träna, och träffa vänner. Men det är svårt när man varken kan fixa sig (vågar inte röra håret) och hela tiden går och oroar sig över håravfallet.

Jobbat på Gymmet 2 dagar denna helgen. Kännt att hjärnan inte varit med mig 100%. Är jag på gränsen till att bli utbränd? Det känns så. Det är inte längre kul att jobba, jag som brukar älska det vanligtvis! Min hjärna orkar inte med och jag virrar bara omkring som en yr höna utan närminne. Kan lixom försvinna i samtalsämnen, glömma av vad jag gör och vart jag är påväg. Hade jag inte haft min kära almanacka så hade det varit kört, hehe.

Men jag är så glad över alla mina kära vänner som jag har runt mig. Dem tar med mig ut på saker jag vanligtvis hade undvikit. Får mig att tänka på annat. Dem frågar hur jag mår, peppar mig och verkligen visar sin kärlek.
Det som håller mig på topp just nu när jag mår so allra sämst är... Mina bästa vänner, ridningen/hästen, och träningen! Även poseringsträningen med min coach är något jag LÄNGTAR TILL!

Jag är en sån som har svårt för att säga nej, och som tänker på andra framför sig självt. Kanske pga att min största rädsla i livet är att bli illa omtyckt. Inbillar mig tex att jag kommer bli hatad av chefen om jag inte ställer upp och jobbar övertid. Så jag ställer upp även om jag känner att kroppen är på bristningsgränsen, och jag egentligen hade behövt lämna arbetet och bara behöva göra något helt kravlöst.

Mitt i allt detta så tror jag att det är viktigt att ha saker att se fram emot, som inte kräver nån prestation alls. Ridningen är en sån grej, älskar att jag tagit upp det intresset igen. Men även träningen. Att ta på sig lurarna och bara kliva in på gymmet i sin egna bubbla, eller bara ut och springa i sitt egna tempo ute i skogen! EGENTID! Det är enormt underskattat.

Ber om ursäkt över hur tyst det varit på blogg-fonten. Vet att fler av er frågat efter mig och kontaktat mig på instagram, så jag får väl försöka förklara mig på något sätt. Samt uppdatera lite ang vad som hänt under tiden jag varit borta.

Anledningen till att jag inte bloggat beror på tre saker. 1 att jag inte kan blogga med mobilen längre pga att appen kraschar och jag inte kommer åt att skriva text på vanliga "internet sidan". 2 är att jag inte mått så vidare bra den senaste månaden pga lågt sköldköttel-hormon som lett till att jag tappar massvis med hår, känner mig trött, orolig och ångestfylld. 3 är att jag inte haft tid pga att jag alltid har 1000 bollar i luften.

Så vad har jag gjort?
Jag har bytt arbetsuppgift på jobbet, från att plocka till att stå på utlastningen och ta emot alla order som sedan ska lastas på pall och skickas ut till kund. Mycket med fysiskt arbete men wow så roligt!
Jag har börjat rida på en underbar häst hos en fantastisk tjej! Bästa valet jag gjort att återuppta hästarna.
Jag poseringstränar regelbundet hos en coach i Göteborg. Inför tävlingsdebut juni 2020. Otroligt kul!

Hur mår jag?
Ska jag vara ärlig... inte så bra... Ni vet sedan innan att jag ar en missbildning på min hypofysen (Den delen av hjärnan som styr alla hormoner i kroppen). Tar mediciner för dem hormonerna som kroppen själv inte kan producera. Men just nu så är min dos för låg, plus att vi nu tror att fler hormoner än dem vi kollat är påverkade.
Det gör att jag inte känner att jag kan va mig själv till 100%. Jag får ingen mens, svettas och fryser, samt att Jag tappar sjukt mycket hår... har varit på vct sjukt mycket men får ingen vidare hjälp eftersom det är det låga sköldköttelvärdet som påverkar mitt håravfall. Jag känner mig öm i kroppen, tröttare än vanligt och periodvis ångestladdad. Har börjat få dödsångest den senaste tiden. Eftersom kroppen samarbetar mot mig så känns det som den långsamt har ihjäl sig självt och det skrämmer mig så pass mycket att jag inte kan sluta gråta stundtals.

Hoppas att ni har lite förstående! Jag lovar att vara mer uppdaterad då jag själv anser att det är viktigt att prata om! Sjukdomar, och psykisk ohälsa. Många gånger hänger det ihop. Det finns en studie på att strul med sköldkörteln kan leda till ätstörningar. Visste du det?