Godmorgon finaste ni! Sjukt vad ovan man är med intryck från alla olika håll och kanter i dessa tider, men som min hjärna saknat stimulansen! Plugget, det känns bara så himla rätt och vilka fantastiska människor jag träffat och spenderat dom senaste dagarna med. Verkligen längesen jag kände mig såhär hög på livet.

Nu kommer då den stora utmaningen att hålla fast vid rutinerna jag byggt upp under det senaste året. Det är så lätt att bara kasta allting åt sidan och ge sig in i något helt nytt. Balans is key tror jag. Träning, bloggen och mindfulness är faktiskt några utav de viktigaste sakerna jag har i livet, saker som skapat en enorm inre trygghet, något jag gör för mig själv, för att jag mår bra och älskar att göra det. Det finns nästan en ännu större uppskattning för det nu när mycket annat läggs in i schemat. Samtidigt som jag uppskattar att inte enbart har de att vända mig till längre. Känns äntligen som att jag börjar få ta del av de bästa av två världar, att äntligen få kombinera stillheten med något fartfyllt!

Hoppas ni har en fantastiskt fin helg <3

Kramis!

Precis när ångesten släppte taget tittade solen fram. Fantastisk timing! Känns alltid lite vingligt efteråt, typ som att man går och väntar på nästa ''slag''. Håller tummarna för att nästa sväng pms ska bli något mildare ;)

Nu har jag alltså officiellt gått och blivit student? Eller ja, om två dagar för att vara exakt. Det känns så annorlunda denna gång, jag har knappt tänkt på det om jag ska vara helt ärlig. Inte fantiserat, inget senariotänk. Tror det är en positiv sak faktiskt, förhoppningsvis kommer det bara göra att allting känns mer verkligt än det vanligtvis brukar. Ser så annorlunda på skådespelet nu, ser inte på det som något jag nödvändigtvis måste göra eller måste lyckas med. Ser det som ett sätt att äntligen få börja uttrycka mig mer, att få tycka om det på riktigt.

Hoppas ni haft en jättefin Söndag! Kram <3

Jag börjar faktiskt tro att compassion är nyckeln till väldigt mycket här i livet. Hur ofta möter vi människor och oss själva med det vi faktiskt behöver? Tänk efter, hur ofta befinner vi oss inte i en situation där vi är medvetna om vad den andra människan desperat söker? Ta mig som exempel. Förra veckan hade jag nackspärr, tyckte rätt synd om mig själv och klagade en hel del (det låg säkert en massa annat bakom mitt klagande som jag inte i stunden förstod). En rätt naturlig respons för många hade varit ''Jag fattar att du har ont, men det hjälper kanske inte att klaga så mycket'' eller liknande. En respons jag helt och hållet hade förstått, för självklart påverkas människorna runt omkring mig av mitt humör.

Många gånger ligger det nästan lite inbyggt hos oss att inte vilja reward vissa typer av beteenden. Ni vet när man vet att någon söker uppmärksamhet och det absolut sista man vill ge dom är uppmärksamhet? MEN vad händer om vi kan sträcka oss lite längre än den tanken och testa ge en annan människa precis vad den behöver? Vad händer då?

(bilder tagna från Pinterest)

Min mamma gav mig faktiskt exakt precis vad jag behövde och jag viste inte ens om det själv fören efteråt. Hon kramade om mig och sa något i stil med ''Åh gumman jag förstår, det måste vara skitjobbigt''. Hon validera mina känslor, trots att jag förmodligen var skitjobbig. Förlorade hon på det? Nä jag tror faktiskt inte det för vet ni vad som hände efteråt? Jag sket i nackspärren, slutade klaga. Jag fick ju det jag egentligen behövde, vilket var medkänsla och kärlek av en annan människa. Min mamma hade kunnat be mig sluta klaga, men istället sänkte hon sin egen gard och visade mig compassion, vilket gjorde situationen så mycket bättre för oss båda. Resultatet lika med två glada personer.

En fråga jag alltid tycker är värd att ställa sig själv är: Vill jag ha rätt eller vill jag lösa det här? Herre min gud vad människor mjuknar om man bara vågar möta dom. Även i argumentationer. Jag säger inte att detta är ett tankesätt som fungerar i alla situationer, men at the end of the day så vill vi väl ändå nå människor? Prata om det riktiga problemet och inte bara skrapa på ytan? Jag tycker bland det bästa sättet att hjälpa en annan människa sänka sin gard är att först våga sänka sin egen. Så nästa gång du hamnar i en jobbig situation med en annan människa, ställ dig själv frågan: Vad behöver denna människan och är det något jag kan ge? Och samma gäller dig, vad behöver du?

Här kommer ett litet tips för att öva på ''self compassion''. En helt fantastisk meditation av Tara Brach. Jag gråter alltid som en bebis under denna meditation, och tro mig, det händer faktiskt inte så ofta för mig under meditation annars. Men hon når en på något vis, man känner sig så omhändertagen. Så testa and let me know what you think! :)

Kram darlings<3