Hej godingar! Hur mår ni? Jag mår bra idag, efter att ha få tagit ut det värsta av mitt mående på gårdagen. Försöker alltid påminna mig själv om att energin kommer tillbaka. Att en dålig dag bara är en dålig dag och inte så mycket mer än så. Man tar sig alltid upp igen, otroligt nog. Här har ni lite tankar som snurrat i huvudet de senaste dagarna, ifall att någon behöver en liten påminnelse om hur grymma ni är:

- ''It takes a strong person to handle another strong person''. Sjukt nog är det så ofta man ser människor som inte klarar av när någon annan blommar. Jag har själv varit med om att jag känt mig obekväm med att någon annan växer, men enbart för att jag trodde att jag själv stod stilla. Vad jag vill ha sagt med detta är: Sluta för guds skulle inte att utvecklas och skina som den fantastiska människan du är! Är detta obekvämt för dina vänner, so let it be. Det finns människor där ute som kommer älska att se dig bli bättre och bättre. Känner du själv såhär inför någon, tryck inte ner dig själv, hejdå skam, kolla istället på vad det är som på något vis får dig att känna dig mindre värd och ge den delen all kärlek du bara kan. För tro mig, det ligger oftast där. Vi har inget problem med att andra människor tar plats sålänge vi låter oss själv ta den platsen vi behöver få ta, och dessutom förtjänar.

- Kommunikation är verkligen nyckeln till det mesta. Du har ALL rätt att kommunicera dina gränser och behov, och sluta inte göra det för att en annan människa inte kan ta det. Det finns massvis med människor där ute som kommer respektera dig, där det kommer vara en självklarhet att inte kliva rakt över dig. Är dom lite svårare att hitta än andra? Möjligt, men främst tror jag att det känns så när man väl börjar sätta gränser och bli mer autentisk. Helt plötligt kan det vara så att många människor inte längre passar in i ens liv, eller att många som kommer går snabbt som f*n igen. Säger det igen, sluta inte vara den du är, det är bättre med ett fåtal människor som absolut älskar dig än att ha en drös med människor som inte kan respektera dig för dig. Punkt.

Massa kärlek till er, ha en fin Onsdag. Kram!

Alltså jag står nog konstant med dilemmat av att älska min egentid och känna mig alldeles för ensam. Så skulle jag nog beskriva helgen som varit, en liten berg och dalbana pendlandes mellan just dessa två känslor. Det blir så lätt för mycket och så lätt alldeles för lite, någon som hajar? Att ha tråkigt är inte på något vis farligt, men jag tycker ändå det kan vara svårt att känna sig okej med det. Plus att jag har extremt svårt att fokusera när jag är uttråkad, vilket gör att jag sysslar med saker som egentligen bara är onödigt distraherande.

Att det ska vara så himlans svårt att avgöra om man är produktiv nog och bara ställer alldeles för höga krav på sig själv, eller om man rent ut sagt faktiskt är lat? Jag känner mig hur som helst lat, haha. ;)

Men hallå, har man en dag då man känner sig trött och oproduktiv, varför inte bara ta vara på den och faktiskt ta det lugnt? Nej usch, det är nog alla de tusen krav man ställer på sig själv som gör att huvudet aldrig får vila, och där med bidrar till känslan av att inte orka. Ond cirkel minst sagt. Tänka mindre göra mer, det tror jag på.

Fredagen var mysig, Lördag lite för ensamt. Gjorde dock en dödligt god frukost, som jag dessutom snott från en annan bloggare men pinsamt nog glömt bort vem det var? Så snälla skriv, om det var du hehe. Det blev i alla fall gröt med vaniljkvarg, jordnötssmör, stekta äpplen och nektariner plus lite kanel. Wow! Tänk att gröt kan bli så bra om man bara försöker lite hårdare. Sen spenderade jag faktiskt kvällen med att kolla sista säsongen av The Kardashians, har för tillfället svårt att sätta mig in i något mer seriöst än så. Skönt med ett liv och problem som ligger väldigt långt ifrån allt mitt eget.

Söndag vart ändå mys deluxe! Mötte upp Philip för lite bad på Långholmen. Slås alltid av hur fint Stockholm är, så underbart att man fortfarande kan känna så efter två år i samma stad. Nej tänker då f*n aldig bli hemmablind. Livet är för fint för det.

Hej hopp Måndag! Hoppas er vecka startat galant, jag börjar min med några timmar på kontoret och sedan några timmar ute i solen. Kram sålänge!

Hej finaste ni! Ville bara komma in hit och säga att jag tycker ni är så fantastiska. Tog en sväng runt stan idag efter jobbet och tog verkligen tiden att bara observera mina tankar medans jag njöt av dagen. Det fick mig verkligen att inse ännu en gång, hur ofta våra tankar från början inte kommer från oss själva, även om dom kanske sitter väldigt djupt rotade.

När du tänker något dumt om dig själv, tycker du verkligen så? På riktigt? Eller är det något du fått höra om och om igen av andra, av samhället? Du behöver inte tycka som dom, du behöver faktiskt inte tycka som någon. <3

Jag har en sån där grej som sitter väldigt djupt rotad. Kanske väldigt personlig, men jag vill vara personlig här. Jag har alltid haft väldigt skeva tankar om mig själv när det kommer till att vara sexuell. Jag tror verkligen inte att jag är ensam om att ha svårt för att uttrycka min sexualitet, eller jag vet att jag inte är det. Tyvärr.

Inga av de tankar jag bär på kommer egentligen från mig, vilket betyder att jag har all rätt att bara släppa dom, tycka något annat. Men att bara släppa är svårt, att bryta ett mönster och komma på vad man själv tycker, tänker och vill efter att ha fått helt andra tankar inmatade i flera år tar såklart tid. Man får helt enkelt lära om sakta men säkert. Det är ändå rätt häftigt att man kan göra det, lära om hjärnan.

Jag tror jag växte upp i en miljö där jag inte alls upplevde intimitet som något naturligt. Kropp och tankar har därför svarat på detta genom att skydda mig själv från alla möjliga intima situationer som uppstått. Det har för mig alltid känts som min svagaste punkt men vad jag har kommit på är faktiskt att det är en utav mina starkaste punkter, och att jag har ''stored'' en stor jäkla mängd styrka som kommer fram när jag ger kroppen friheten att uttrycka sig. Det är precis detta jag menar, man kan verkligen bära på tankar som inte tillhör än själv. Så utmana dom, hitta din egen sanning, för den finns där.

Tankarna har som sagt snurrat igen, det gör dom alltid, denna gången kom det med något gott. Känslan av att äntligen känna sig lite mer fri. Även om jag fortfarande lever kvar i gamla vanor så har jag i alla fall förmågan att se dom, och börja ta val som faktiskt går hand i hand med vad jag själv tycker.

Vad tycker egentligen du? Och varför tycker du det? Något att fundera på.

Kramis <3