Im coming home

Detta inlägget har alltså legat i mitt utkast i några veckor, och egentligen tänkte jag inte lägga ut detta än men ärligt så har jag inget annat att lägga ut. Det är också svårt att skriva om saker när det jag egentligen hade planerat inte blir av längre. Så vänner och kanske nyvunna som hittat till min faboulösa blogg som jag uppdaterar så underbart, JAG KOMMER HEM.

Jag valde att avbryta min process med att stanna i USA ett år till. Varför undrar ni säkert då, och det finns ingen enklare förklaring än att jag hittade en perfekt familj exakt dit jag ville, men att jag blev så glad, stolt och alldeles för bekväm att de ville ha mig och när rollerna var ombytta valde de att gå vidare med en annan. OCH NEJ det var inte pågrund av att en familj sa nej utan under denna tiden och efter så bara mina tankar och känslor om ett år till förändrades helt.

Det var något som jag tog väldigt hårt och var besviken ett tag då det verkligen kändes som en perfect match, men om man ska vara den som tror på ödet så var väl inte detta det. Dock fick detta mig att inse att jag ville avbryta mitt år helt. Gav det tid, pratade med familjer efter, härliga familjer på alla sätt, inte dit jag ville men något jag bestämde mig för att vara flexibel med.

Men något i mig och hur jag kände hade förändrats och jag kände inte samma glöd för familjerna eller det nya året jag skulle påbörja. Velade så mycket fram och tillbaka och tog mig lite tid att på riktigt fatta ett beslut då jag är en "velare" och kan aldrig riktigt bestämma mig. Hade jag kunnat så hade jag gärna betalt någon att bestämma svåra beslut åt mig för då behöver jag inte handskas med de. Men innerst inne så redan efter min misslyckade "perfect match" började jag se mitt liv hemma igen och allt jag vill hitta på och göra fast från och i Sverige.

Jag fick känslan av att jag var färdig här, faktiskt känna att jag är klar med jobbat, inte med landet dock, kommer aldrig vara färdig med detta land och alla stater de erbjuder. Never men allt annat som har med au pair livet att göra. Jag har startat, genomgått och slutfört det jag kom för att göra. Både i medgångar och motgångar har jag, Linnea Lundberg, faktiskt klarat av detta på egen hand. Ensam. Med mamma i facetime nästan varje dag fast på andra sidan jorden, så ensam i verklig form men med hennes enorma stöd bakom mig.

Det är häftigt att göra något som du tänkt på så länge, men jag har alltid tvivlat på att på riktigt göra det. Sagt till alla att jag ska, men innerst inne inte alls varit lika säker på mig själv. Om jag verkligen skulle klara av det, om jag kommer klara av alla farväl, alla jag älskar, att lämna de bakom mig, klara mig på egen hand, prata engelska som jag sög på men som jag nu är en fena på, att på hos främlingar, bygga nya relationer. Allt detta trodde jag aldrig till 100 % att jag skulle fixa.

Så nu sitter jag här på Starbucks, Starbucks är ju som espresso house är hemma, det är där man tar sin latte, där alla sitter och pluggar med sina datorer. Och där jag just nu sitter och skriver på detta inlägget och faktiskt alla de andra. Så i April sitter jag på planet hem till Sweden, för alltid, eller där ljög jag, så länge tills jag hittat mig ett nytt äventyr att bege mig på. Just nu längtar jag hem som tusan men ska verkligen njuta av sista tiden här och försöka ta vara på ALLT, väl hemma kommer jag säkert längta tillbaka så fort verkligheten kommit ikapp en eller när allt blir jobbigt och tråkigt.

Men nu vet ni lite mer av vad som kommer ske, hänger ni med mig även efter att jag nu bestämt mig att återvända till mitt älskade men kanske inte lika häftiga USA så lovar jag er att ni kommer få följa med mig på flera "hitta mig själv" resor, vare sig det är jag själv eller med en eller flera kompanjoner. Gosh vad detta var lätt att få ut i skrift och kände att jag fick till en bra men FÖR lång text. Såhär ser det ut och vet ni vad, Jag kunde inte varit lyckligare och stoltare. Det är allt som är viktigt. 2 år är riktigt jävla långt alltså.

Im coming home.

  • 103 visningar

Gillar

Kommentarer

Saraf
,
Blir så glad när jag läser detta. även om du förtjänar alla äventyr världen har att erbjuda så blir jag glad att du snart befinner dig i samma land som mig. äntligen!!!
Agneta
,

Självklart skall du vara stolt över dig själv, vilken resa du har gjort. Skönt att du längtar hem till Sweden. Men förstår att du har fått nya resplaner, helt RÄTT. kramar Agneta