Hej det var ett litet tag sen! Jag har sen förra veckan jobbat långa dagar fram tills nu då jag äntligen har tid att titta in här. Min kreativitet och produktivitet för mina intressen har legat på -0 och när detta händer känner jag mig alltid lite låg, hjärnan sätter sig på autopilot för att jag bara ska ta mig igenom dagarna och överleva stressen.
Just nu sitter jag på Sturups flygplats och äter en överprisad torr yoghurt med müsli, på locket står det ”freshly Made”. Konstigt.... det smakar som om det har legat i kylskåpet längre period än rekommenderat sådär länge så att muslin börjar bli seg och stale. Jag väntar på mitt försenade flyg till mitt första stopp- Stockholm och imorgon beger jag mig tillsammans med jackie till Budapest, bredvid mig sitter det en unge med stråhatt med ful påtvingad skjorta och bankar på bordet och ropar på sin mamma. Jag har blängt på honom fem gånger men han fattar inte hinten. Min hjärna börja sakta stänga av autopiloten, jag börjar ta över och köra på manuellt nu ska jag njuta över en kort semester, äta bada promenera filma och fota och krama min bästa vän.

UPDATE: DE UPPDATERADE PRECIS ATT MITT FLYG BLEV ÄNNU MER FÖRSENAT. SÄTT MIG PÅ AUTOPILOT IGEN FÖR JAG ORKAR INTE!!!! SAS HELVETE

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Listan är tagen direkt från Sandra Beijers blogg som förövrigt är en utav de få bloggarna jag älskar att kika in på. Andra bloggar jag läser också är Hanna Stefansson, Hanna Mw, Linn Eklund, Salem indras och Fanny Ekstrand! Alla bloggarna får jag mycket kläd-inspiration från och alla bloggarna innehåller så mycket färg, ni måste titta in dem.

5 saker jag brukar säga
– ELLER HUR!
– Åhh jag älskaaaar
– Gullis
– Vill du klia min rygg?
– omg!

5 saker jag brukar tänka
– Borde jag spara pengar eller ska jag köpa?
– Vad ska vi äta ikväll?
– Nu tar jag mitt pick och pack och drar
– Undrar om jag kan köpa hem en hund utan att fråga Hugo
– Fyfan för detta lilla badrummet!! Fyfan för att vi inte har en diskmaskin.

5 saker jag brukar drömma om nätterna
– Att det plötsligt blir zombie apokalyps
– Att jag ramlar
– Att jag löser mordgåtor
– Att Hugo blir tillsammans med någon annan
– Att jag befinner mig i canada och är 13 år

❖ 5 saker jag beställer utomlands
– Bubble tea
– ett glas rött som kyparn rekommenderar
– matcha te i is to go
– pannkakor
– våfflor

❖ 5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
– börja plugga på ny linje
– Lära känna nya kompisar
– Resa till L.A
– Att Trump TVINGARS avgå som president
– Att få träffa alla mina olika kompisar igen för en kompisreunion

Godaste matcha green tea och en Taro kula. Omg i swear detta är mina favorit smaker efter salt karamell... nej alltså jag älskar nog alla smaker lika mycket.

Likes

Comments

Sen min eksem kom tillbaka har jag försökt så gott som möjligt avstått från gluten och mejeriprodukter och det har varit svårare än vad jag hade tänkt mig! Helt ärligt så finns det inte mycket gott där ute som är helt glutenfritt och mjölkfritt. Jag vanligtvis laktosfria mejeriprodukter för att min mage är känslig för det men när min eksem är som jobbigast så kan gluten och mejeri trigga igång det ännu mer. Jag har varit så sur över detta för det finns ju knappt något att äta men H har varit så otroligt stöttande och handlat hem massor av produkter som jag kan äta så nu känns det mer som en rolig utmaning. Just nu känns huden bättre och jag börja känna igen mig själv i ansiktet igen vilket är skönt för jag ska ju fasen ut och flyga nästa helg!

Likes

Comments

Hallå allihopa! Befinner mig just nu på kontoret och försöker fördriva tiden med att catch:a up på alla bloggar jag inte läst på flera veckor. Ser att 99% av alla var på Elle galan och bad vackra klänningar från olika Nordiska designers och jag bara sitter och aaaavvvvundaaas av hur glammiga och hur kul de såg ut att ha det. Är det okej att känna fomo över människors som man inte känner?

Det är snart slut på januari månad men lilla Lund har fortfarande inte fått snö som parkerat på asfalten. De regnar flingor från himlen men de hinner bara precis slå ner och sen smälter de bort lika fort. Jag är kluven om jag är glad eller ledsen att snön aldrig kom.

I fredags åt jag tre rätters på ett favorit place här i Lund, restaurang klostergården tillsammans med min andra familj. Det är helt otroligt hur flott man kan leva ibland, jag får såna infall då och då speciellt i matsammanhang. Jag vill liksom bara applådera för stunden för att jag får och ha möjlighet att få uppleva sånt som att käka ute på flådiga ställen. Det är en sån enkel grej som kan tas förgivet. Minns hur det var när man gick i lågstadiet hur man fick bestämma sig för antingen en pizza eller en hamburgare då fanns inte ens en fin resturang med i bilden. Its the little things that matters you know! Många bäckar små som det heter!
Också!! Ni måste se på the greatest showman. Det är den enda musiken jag vill lyssna på nu om dagarna♥️

Det ljuva livet!

Likes

Comments

Glad fredag allihopa! hur är det med er? jag är glad över att det är fredag och att Januari börjar gå mot sitt slut för i Februari ska jag flyga iväg på en weekend med min älskling Jackie! förra året åkte vi till London så vi tänkte fortsätta på denna nykomna tradition i Budapest. Även fast vi bara ska iväg i 4 dagar och tre nätter så har jag redan börjat planera vad jag ska ha på mig. Tjocka faux fur kappor till rutiga kavajer, långärmade blusar och randiga tröjor i ner tonade färger som jag tänker liva upp med örhängen i alla former och storlekar, nagellack i ljus pastell, sköna pappa-sneakers, hoddie och möjligtvis några lackade stövlar till kvällens aktiviteter. Såklart åker baddräkten med till alla varma vattenkällor och spadagar. Jag ser så fram emot att strosa runt gatorna med kartan på mobilen och alla matstopp vi kommer göra tillsammans. Fyra dagar i ett annat land tillsammans med min Bästa vän helt UNDERBART!

här är en video jag slängde ihop från vår resa i London:

Likes

Comments

Den senaste veckan har jag gått runt och tyckt synd om mig själv för att min eksem har blommat upp igen, hela livet har jag levt med det och under min barndom upp till tonåren har det varit så pass jobbigt att den har påverkat mig psykiskt. Eksem är en autoimmun hudsjukdom där din kropp i princip bekämpa sig själv för att den tror att du har något i kroppen som inte ska vara där och det är något du kommer få leva med resten av ditt liv. Det smittas inte men för människor som jag som har Atopisk eksem är det EXTREMT svårt och ett lidande. Det är som en ytlig inflammation i hela huden där du är torr, skör och ständigt känner en hudirritation. Det är ungefär 10% av befolkningen i Sverige som har eksem och i många fall påverkar detta människornas liv mer och ibland mindre. I mitt fall påverkade detta hela mitt liv.

Jag minns hur jag fick springa fram och tillbaka för att få sola och bada på sjukhuset och missa skolan och jag minns också hur det var när jag klädde av mig framför sjuksköterskor och de var i chock över hur mycket sår jag hade på min kropp och hur de inte kunde hitta ett enda ställe på huden som inte var eksem på. Jag minns hur en tjej kallade mig äcklig för att mina ben vad fyllda med ärr, ärr som jag idag fortfarande har på vissa ställen. Jag minns hur när jag var på solsemester fick spendera en hel sommar med att bada i saltvatten varje dag för att doktorn sa att det var bra för min hud. Kan ni tänka er strö på salt på öppna sår? tänk er det fast på hela kroppen jag skrek och bad mina föräldrar att ta mig där ifrån men de tvingade i mig för min skull men sen dess har jag inte tyckt om att bada i hav. Jag har dock haft tur med att haft familj och vänner som alltid peppat mig och påmint mig att allt kommer bli bra.

Jag har blivit så trött över att blivit uttittad och tillsagd att jag inte bör ha på mig korta kläder för att det kan skrämma bort människor och att jag kommer troligtvis aldrig hitta en pojkvän. Sånt här är för jävligt att få höra under hela ens uppväxt, det sätter sig som ett ärr rakt in i hjärnan. I en mycket lång tid har jag längtar efter att få vakna på morgonen och bara sätta på mig ett par shorts eller en klänning men jag undvek det fram tills jag började högskolan där min hud efter en sommar började bli bra igen och jag kände mig fri inte bara från min eksem men från mina hjärnspöken.... den känslan att bara få klä på sig vad man vill utan att bry sig är helt fantastiskt. Jag har fortfarande eksem här och där och många utav mina ärr är fortfarande kvar men skäms jag inte lika mycket längre. Jag tänker fortfarande på det men det stoppar inte mig från att klä mig hur jag vill för jag är trött över att tänka på vad folk tycker och tänker jag är den enda som stoppar mig från det liv jag vill ha och eksem ska fan inte få bestämma mer.

Jag minns hur jag brukade gråta över dem och hur jag undvek speglar för att slippa se mig själv jag minns också en incident för för fem år sen där min lilla syster pekade på mina ärr och sa '' vi kan kalla dina ärr för blommor istället'' och det var det finaste någon, någonsin sagt om mina ärr. Sen dess har jag tänkt på mina ärr som små blommor över hela min kropp. Nu under vintern så har min eksem sakta kommit tillbaka och även på mitt ansikte så ni kan kanske förstå varför jag har varit ledsen och tyckt synd om mig själv... det är inget jag brukar skriva om här. Det finns veckor där min hud är på topp och vissa veckor tvärt om. Det är som att gå runt på minor hela tiden och det kommer jag få göra resten av mitt liv men det är mer eller mindre okej nu. Så för alla er med problemhy vi är alla i samma båt, låt inte det stoppa er för sanningen är att människor är redan så upptagna med att tänka på sig själva så allt sitter verkligen i våra huvuden bara.

Over the past week, I've been wondering around feeling sorry for myself because my eczema has flourished again, my whole life I have lived with it and during my childhood up to my teens it has been so hard that it has affected me mentally. Eczema is an autoimmune skin disease where your body basically combats itself because it thinks you have something in your body that should not be there and that's something you will live with the rest of your life. It's not infected but for people like me who have atopic eczema it's EXTREMELY hard and a suffering. It is like a superficial inflammation throughout the skin where you are dry, red and constantly feeling a skin irritation. About 10% of the population in Sweden has eczema and in many cases this affects people's lives more and sometimes less. In my case, this affected my entire life.


I remember how I had to run back and forth to the hospital to get a sunbath and to bathe at the hospital and miss school and I also remember how it was when I dressed in front of my nurses and they were shocked at how much wounds I had on my body and how they could not find a single place on the skin that was not eczema. I remember how a girl called me disgusting because my legs were filled with scars, scars that I still have in some places today. I remember how when I was on a holiday, and spent the whole summer swimming in salt water every day because the doctor said it was good for my skin. Can you imagine salt on open wounds? Imagine it all over your body I screamed and begged my parents to take me away from the pain but they made me do it for my sake and since then I hate swimming in the ocean. The only things that have kept me strong have been my family and friends that have constantly pushed me and tell me that its all going to be okey. I am exhausted and tired over people saying that I should not wear short clothes because it can scare people and I will probably never find a boyfriend. Thing like that are so hard to hear growing up and it sits like a scar right into the brain.

For a very long time I dreamed about waking up in the morning and just wearing a pair of shorts or a dress but i avoided it until I started college where my skin after a summer started to get better again and I didnt just feel free from my eczema but from my brain ghosts .... the feeling of just getting to wear whatever you want without caring is absolutely amazing. I still have eczema here and there and many of my scars are still left on my body but I'm not as ashamed of it anymore. I'm still thinking about it but it does not stop me from dressing how I want because I'm tired of thinking about what people feel and think I'm the only one who stops me from the life I want and eczema can go to hell and it will not control me anymore.

I remember how I used to cry over my scars and how I avoid mirroring to avoid seeing myself. I also remember an incident five years ago where my little sister pointed to my scars and said ''we can call your scars flowers instead'' And that was the nicest thing someone have ever said of my scars. Since then I have thought of my scars like little flowers all over my body. Now in winter, my eczema has slowly come back and even on my face so you might understand why I've been sad and feeling sorry for myself ...its nothing that i ever talk about here. There are weeks where my skin is on top and some weeks worse. It's like walking around the mines all the time and I'll have to to do it the rest of my life but it's more or less okay now. So for all of you with skin problems we are all in the same boat, do not let it stop you because the truth is that people are already so busy thinking about themselves so everything is really in our heads only. You deserve to live your life as you want <3

Likes

Comments