Idag är det dags för Walters tre månadersvaccin och jag är NERVÖS inför vad som komma skall. Tur att mannen har tagit semester.

Han ligger så fint bredvid mig lilla killen och sover, han vet inte alls vad som väntar. Men mamma... mamma är nervös. Förväntar mig nämligen feber, skrik och orolig kille resten av dygnet. VI får se hur detta går... Sjukt hur orolig man är jämt som mamma. Kommer man alltid känna såhär?

/ Linnea

Likes

Comments

Okej, vi börjar här - jag har nog egentligen ALLTID varit en strävare. En som tar vill ta risker - som vill saker och att ta stegen dit. En som har visioner och drömmar.

Problemet är bara det, strävare drömmer om saker - men dem går aldrig till handling. Jag var fast.

Men när Walter kom förra året så vände det totalt. Jag hamnade i en baby blues och såg framför mig hur livet "skulle vara" framöver. Jag såg framför mig att ha samma jobb i 20 år, eller mer. Att jag skulle förbli överviktig. Att jag skulle hålla tag i mina vänner för jag skulle inte få chans att träffa nya. Att jag inte skulle få åka på resor på några år och inte heller kunna spara pengar till den där resan. Drömmarna fanns klart och tydligt, men att uppnå dem kändes långt borta...

Möjligheterna som Walter ändå gav mig kändes till en början tillräckliga. Jag skulle ju få uppfostra mitt EGNA barn och jag skulle vara hans viktigaste anknytningsperson. Det var häftigt. Jag kände världens susning i hela kroppen inför allt som väntade. Han var det finaste jag sätt och visste om. Jag älskade honom mer än vad jag trodde var möjligt. Men jag var inte nöjd.

Där någonstans skiftade det för mig. Jag börja komma i tankarna "Vad kan jag göra?" istället för "Vad kan jag inte göra". Jag insåg att jag faktiskt inte gör mig själv rättvisa. Jag skulle alltid vara andra till lags hela tiden. Sakta men säkert så byggdes det upp en inre låga i mig och jag började känna att den där nöjd-känslan jag burit på var en total lögn...! Och här hade jag gått och lurat mig själv i många, många år. Jag var inte nöjd. Jag hade aldrig varit helt nöjd med mitt liv.

I december skrev jag min bucketlist, simpel lista för många men en utmaning för mig. Klarar jag detta så klarar jag allt. Jag har världens finaste man och son som ger mig världens kraft inför detta året som jag ser på med stor förhoppning. Kanske kommer jag vara lite nöjdare vid årets slut. 

/ Linnea


Likes

Comments

Vid första anblicken är jag en ganska nöjd person. Det låter ju väldigt bra och mestadels så stämmer det kanske också. Jag är nöjd med min underbara man Markus, vårt barn Walter, mitt jobb som lärare - mitt liv är inte en katastrof på långa vägar, jag kan finna mig själv le åt hur bra allting är. Jag är lyckligt lottad! Men helt nöjd, nej det är jag inte.

Det finns fortfarande saker jag vill göra själv, trots att jag är mamma. Det är så tabubelagt om en mamma är självisk men vem har kan inte tänka på sig själv någon gång under 18 år? Jag kanske väljer bort en del saker, men mycket finns fortfarande kvar för mig att göra.

Jag vill gå ny utbildning, bli mer hälsosam och äta det jag känner för (vego!), umgås med kompisar, starta en blogg (!), tjäna pengar, ta körkort, resa och leva livet.

Därför har jag skapat en bucketlist för året 2018.

Min förhoppning är att avklara denna lista innan året är slut. Allting kommer jag att skriva om på denna bloggen. För vissa kanske detta är världens mest enkla lista. Men för mig är det en utmaning.

/ Linnea

BUCKETLIST:

#1 - hitta en träningsform som passar mig

#2 - bestämma mig inför ny utbildning 2018

#3- bli vegan igen (på GOD väg)

#4- få en ny vän

#5- umgås med vänner varje vecka

#6 - Starta en blogg (se där!)

#7 - resa utomlands

#8 - göra något nytt med Walter varje vecka, utmana mig själv som mamma

#9 - få upp mitt dröm sparkapital (summan hålls hemlig, men detta kommer bli svårt när man är mammaledig...)

#10 - gå ner till målvikt 65 kilo (15 kilo kvar!)

#11 - ta körkort

Likes

Comments