Allt är inte enbart ledighet och upptäckande här i Melbs - mitt egentliga syfte är ju faktiskt att plugga.

Om 2 veckor börjar min intensivkurs i International Human Rights Law, en masterskurs som även riktar sig till färdia juristet i arbetslivet. Därför får man em tjock pärm med material att förbereda sig med inför fem heldagar.

Idag befinner därför jag mig på Federal Coffee Palace, för att faktiskt börja ta tag i min läsning. Kaffet är riktigt gott och miljön mycket mysig!

Ligger på 350 Bourke Street, mitt i centrala Melbourne, i den urtjusiga byggnaden som ser ut som något slags palats.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Såhär lagom till Alla hjärtans dag har jag funderat lite på det här med kärlek. Kärlek är, för mig, så dubbelt. Så vackert. Så glädjefyllt och fantastiskt och magiskt men samtidigt så ont. Brutalt. Smärtsamt och fult. Kärleken kan vara allt man behöver, men det kan också vara det som förgör en totalt.

Delad kärlek är det enda vi behöver. Det tror jag stenhårt på. Att älska och bli älskad, det är det vackraste som finns.

Men kärlek kan lika gärna vara ensam, otröstbar, rivande, slitande. Kärlek kan få människor att förgås av sorg.

Innan man har smakat de första bitterljuva dropparna kärlek kan ge vet man ingenting. Man ger sig in i spelet utan en tanke på vad man har att förlora.

Vad man redan har förlorat.

Sitt hjärta. Högsta insatsen.

Man riskerar allt utan att veta konsekvenserna av vad som händer när allt går åt helvete. Hur skulle man kunna veta hur ont det gör när kärleken dör om man aldrig upplevt det förr?

Trots statistikens tydliga språk tycks det vara lika otänkbart varje gång, det där att det skulle kunna ta slut. Kärlek är förgängligt och slutar alltid i sorg, oavsett om det är genom uppbrott eller död, så slutar det alltid i sorg. Vi vet det. Ändå kastar vi oss in i leken, tål den gång på gång.

Det finns en så brutalt vacker dikt av Tove Ditlevsen. Så ta mitt hjärta, men ta det varsamt, ta det ömt, det röda hjärtat, nu är det ditt.

Precis så är det. Vi överlämnar det vackraste vi har i någon annans händer. Ibland behandlas hjärtat som den ömmaste lilla figuren av glas, så så försiktigt. Men, i min erfarenhet, oftast blir det inte så.

Hjärtat tappas, slängs i marken, krossas gång på gång och lappas ihop lite slarvigt. Det är en rivande smärta som sliter genom en, övermäktig. Det gör fysiskt ont när hjärtat krossas, det smärtar på ställen man inte ens visste fanns. Och ändå står man där igen, redo att kasta sig in i leken på nytt.

Den som är med i leken får leken tåla, sades det när man var liten. Men jag vill inte tåla leken. Jag vill inte ge mitt hjärta till någon, för jag orkar inte få det krossat mer. Jag är så trött på att laga mig själv, plåstra ihop och ta hand, för att någon man ska rasera allt igen.

Hur många gånger kan ett hjärta krossas utan att sluta slå?

Det är en läskig drog, kärleken. Förgörande, med eller utan. Jag är rädd för att ge mig in i leken igen, för att tappa bort mig själv och slås i spillror. Det här året jag valt att vara helt och hållet singel har varit det bästa, mest stärkande i mitt liv. Jag är hel, för första gången i mitt liv. Jag står stadigt på jorden, även när det blåser. Jag är min egen bästa vän, jag älskar mig själv innerligt, och jag vill aldrig någonsin igen ge en man makten att få mig att tro att jag inte duger.

Men jag vet. Att jag måste våga. Att någon dag, när jag känner mig redo, när jag hittar någon som förtjänar en chans, så kommer jag ta steget.

För jag vet svaret på varför vi tillåter oss själva att ge bort våra hjärtan gång på gång efter att så omsorgsfullt ha lagat det. Vi är inte masochister. Vi söker inte smärta. Nej, anledningen till att vi tar steget ut i spelet igen, det är för att när man vinner... då är allt värt det.

Det är så värt det, att jag skulle göra det tusen gånger om. Det är viktigt att komma ihåg det när man sitter med sitt trasiga hjärta i handen, att kärlek må vara bitterljuv och smärtsam och förgörande, men när det är rätt, då är den ganska så jävla fantastisk.

Glad alla hjärtans dag på er! Och om ni mot förmodan skulle vara deppiga över att ni är ensamma på alla hjärtans dag så kommer här lite uppmuntring från mig: det är en kommersiellt påhittad dag för att folk vill tjäna pengar på att exploatera människors kärlek.

Sådär! Puss och hej


Likes

Comments

Dag tre på Fiji, dagen efter att jag åkt på utflykt till Beachcomber Island, var jag fortfarande inte mätt på äventyr. Efter en helkroppsmassage på hotellets SPA mötte jag därför upp Leo och Caroline, mina nya svenska kompisar, och bokade en taxi för att ta oss uppåt mot bergen.

Klipp till att vi befinner oss på någon random gård, där vi under noggrann övervakning av en mycket bestämd kvinna smort in oss i lera från topp till tå och klivit ner i en naturlig lerpool. Poolen var så varm, på grund av vulkanisk aktivitet.



Den här poolen var 180 grader varm och det ångade som bara den från den... Stabilt.


Efter att vi hade fått bort all lera var det dags för att bada i tre olika pooler, i en specifik ordning, samtliga med olika temperatur. I poolen på bilden ovan var det behagliga 39 grader, och dessutom började det regna ett tropiskt regn när vi badade i den. Så härligt! Sista poolen var 43 grader varm vilket typ gjorde ont på kroppen. MEN man blev väldigt mjuk vilket passade perfekt för det sista stoppet...

... 30 minuters massage! Hur lyxigt att få massage inte bara en utan två gånger på samma dag? Mycket nöjd tjej.

Trots att vi var helt slut efter allt badande så väntade ett stopp till: Garden of the Sleeping Giant. Där fanns en massa orkidéer och andra växter, och plötsligt befann man sig på en stig mitt ute i djungeln. Dessutom helt oövervakad! Namnet kom tydligen från att berget såg ut som en sovande jätte, men då det var väldigt molnigt kunde vi inte se det. Det var helt okej ändå, jag menar man kan ju inte klaga på sån här miljö??



Där fanns typ 500 olika sorters orkidéer - mamma, du hade älskat det!



Utöver blommor fanns det två näckrosdammar med hur många gulliga små paddor som helst! Vissa satt dessutom uppe på näckrosbladen - picture perfect.


Allt som allt en mycket trevlig utflykt. Väldigt nöjd med hur mycket jag hann se av Fiji på bara fyra dagar där!

Likes

Comments

Nu är vi hemma i Melbourne på riktigt - vi har alltså hittat boende idag! Visningen jag var på igår var ju en riktig hit, så efter att Henke blivit mer av en människa igen gick vi tillbaks dit och sa att vi var superintresserade.

Idag, när vi skaffade bankkort på Commonwealth Bank, fick jag ett meddelande om att de gärna ville ha oss som nya roomies!! Så himla skönt att allt redan börjar falla på plats - mindre tid för administrativa saker och mer tid för roligheter! Fortfarande ett par saker att ordna (typ lista ut hur man överför pengar från ett svenskt konto till aussiekonto så vi kan betala depositionen) men ändå - vi har boende!

Och inte vilket boende som helst.
Vi bor på 28e våningen i den här skyskrapan (den i mitten):

Från balkongen ser man havet:

Och i byggnaden finns två gym och två pooler samt en mysig terass med grillplatser. Tror vi kommer trivas mycket bra!

Likes

Comments

Hej hörrni!

Nu är jag framme i Melbourne sedan två dagar tillbaka - och för någon timme sedan fick jag äntligen sällskap av Henrik, yay! Gårdagen spenderades med att göra en del viktiga ärenden, så som att skaffa ett australienskt SIM-kort, införskaffa nya trosor och strumpor då jag på riktigt hade ett par rena kvar (medveten om att det finns tvättmaskin ja, men har inte lyckats hitta någon Laundromat förrän idag) samt få någon slags grundorientering i min nya hemstad.

Är redan så kär i Melbourne. Det är väldigt lummigt överallt för att vara en storstad, och höghus blandas med lite lägre byggnader, så man känner sig liksom inte kvävd.

Exempelvis sådana här fina byggnader finns överallt! Efter att ha löst ett SIM-kort och underkläder strosade jag runt litegrann och kikade. Då jag badade i lerpoolar på Fiji i fredags (mer om det senare när jag har rimligt internet...) och mina en gång vita bikinitrosor aldrig mer blev vita och därmed slängdes, så behövde jag nya. Gick förbi ett ställe fullt med bikinis och fyndade två nederdelar från Seafolly för ynka 15 AUD styck. Normalt sett ligger de på 65 AUD. Ni fattar. Värsta kapet!


Hur snygga??

Idag har jag fikat med tre svenska tjejer från Lunds universitet, väldigt trevligt. Dessutom gick jag upp till min framtida skola för att hämta ut materialet till min masterkurs i International Human Rights Law. Därefter åkte jag tillbaks till hotellet, gick på en lägenhetsvisning (så jävla fin - håll tummarna för oss!) och mötte sedan upp Henke. Nu ska vi eventuellt tillbaks och kolla på lägenheten tillsammans, sedan möta upp de svenska tjejerna för en liten drink.

Hörs mer när min connection inte är sämst! Kram

Likes

Comments

Imorse efter frukost kände jag mig något rastlös och bestämde mig för att göra någon utflykt. Sagt och gjort, 15 minuter senare befann jag mig på en båt tillsammans med ett otroligt gulligt amerikanskt par, Ceci och Randy. Vår destination? Beachcomber Island. 20 minuters båtfärd över Stilla havet senare befann vi oss på den här lilla paradisön.


//Beachcomber Island//


Det var otroligt väder, soligt och varmt. Efter lite kaffe i skuggan var det dags för dagens höjdpunkt: snorkling.


//Hatade inte direkt den här utsikten till mitt kaffe//

Jag har alltid varit rädd för att vara ute på öppet hav, utan att veta vad som pågår under mig, men ge mig ett cyklop och jag trivs som fisken i vattnet (paus för att uppskatta fyndigheten). Alltså snorklingen var så magisk. Önskar så att jag haft en undervattenskamera för det går inte riktigt att beskriva. Så mycket fisk, i alla möjliga färger och former. Zebrarandiga, pyttesmå i den blåaste kleinblå jag sett, blå sjöstjärnor, fiskar som såg ut som miniatyrsvärdfiskar... Flöt runt i typ 30 minuter men det kändes mer som 5.

//Halvtaskig bild tagen från båten som hade plexiglas till botten. Så häftigt! Här kan ni urskilja de små blå fiskarna//

//Nöjd tjej efter snorkling! Mamma, notera gärna min ”tan”//


De hade även en liten damm för sköldpaddor, för att skydda dem tills de var stora nog att släppas ut i det vilda igen. Så söta!


Plötslig förändring i vädret. Så dramatiskt!


Randy och Ceci! Så trevligt amerikanskt par, nyligen pensionerade, som bott i England de senaste 30 åren. Verkligen så glad att jag lärt känna dem. Mycket intressanta samtal idag. Dessutom hade Randy en extra t-shirt jag fick låna vid snorklingen så jag slapp bränna sönder ryggen, p.g.a missade att få med en egen.


”Bula” betyder ”hej” och så fort du ser någon här säger de bula. Dessutom är det ett ord som innebär så mycket mer tydligen, det är en hel livsstil på något sätt.


Sedan var det dags att åka tillbaka hem över Stilla havet. Hur vackert?


Vy över ”fastlandet”. Dramatiskt med molnen som hänger så lågt.


Hur vacker solnedgång ikväll? Åt middag med Randy och Ceci och i skrivande stund sitter jag i baren (för WiFi) och har träffat två svenskar. Mycket trevligt!

Imorgon får jag se vad jag gör. Har en inbokad massage 9:30 ((mvh unnar mig)) men efter det är dagen tom. Pratade lite med Randy och Ceci om att göra en utflykt till lerpoolarna och lite annat här på ön, om vädret tillåter ä. Det är tydligen någon slags cyklon på ingång, men det ska tydligen inte vara något att oroa sig för :))).

Hoppas ni alla mår bra hemma! Puss och kram

Likes

Comments

Hej alla där hemma och alla andra!

Ett litet livstecken från mig - jag lever. Efter en helt okej flight där jag faktiskt lyckades plocka några timmar sömn (trots en något bufflig man bredvid som prompt skulle vresa så mycket att hans ena ben tog upp halva mitt legspace samt inte bara ockuperade hela armstödet utan stegvis invaderade mitt place. Skapade efter ca 4 timmar dålig stämning genom att försiktigt påpeka att jo, det är väldigt trångt, men att det är trångt även för mig och inte blir bättre av att jag får halva min plats... Litet sidospår, men man ska våga skapa dålig stämning och sätta buffliga män på plats!) landade jag runt 06 lokal tid imorse och klev rakt in i en vägg av väta. Så kändes det iallafall, med 28 grader och en luftfuktighet på 91 %. Lagom kul att traska ut i sina jeans och boots.

Efter den korta promenaden mellan flyget och flygplatsen kom jag åter in i typ något frostigt AC-landskap. Rutinerad som man är hade jag flipflops och svalare kläder i handbagaget. En snabbis in på en toalett kom jag ut i behagligare kläder och med nyborstade tänder.

Det första som slog mig, förutom fuktighetsväggen, är hur otroligt vänliga och hjälpsamma alla är. Jag har aldrig stött på mer service minded människor än här, som dessutom alltid tycks ha tid för lite småprat. Jag frågade en person vid infodisken om hur jag enklast kunde ta mig till mitt hotell. Nästa sekund har han tagit hand om mina resväskor, fått fatt i hotellets telefonnummer och pekat mig i riktning mot ett café för att dricka lite kaffe medan han ringer hotellet och meddelar dem att jag landat. Någon kvart senare satt jag i en bekväm taxi med mitt livs godaste islatte i handen och förundrades över hur sjukt vackert allt är här. Naturen går inte att beskriva.

Väl framme på hotellet (First Landing Beach Resort & Hotel i Lautoka för den nyfikne (läs: mamma) som vill spana in vart jag befinner mig) visades jag till en restaurang där jag åt frukost. Satt sedan bekvämt på terassen och drack kaffe samt läste bok, med utsikt över havet, tills de kom och tog mig till mitt rum. Fick dessutom checka in gratis kl 9:30 trots att incheckning börjar 14. Väl på rummet inledde jag med att kontrollera att rummet inte huserade spindlar, ormar eller andra läskiga djur. Hittade typ 7 spindlar som jag obarmhärtigt hade ihjäl. Efter min spindelavrättning var jag rätt slut, så jag tog en nap i det svala rummet (tack gud för AC), i nypressade mjuka lakan. Sov i 3 timmar som en liten bebis.

I eftermiddag har jag ätit lite lunch och hängt vid poolen, i skuggan med SPF 30 och en bok. Nu har solen gått ner och det har börjat bli lite svalare (nåja, så svalt det kan bli med tropisk hetta och hög luftfuktighet). Strax ska jag ta en dusch och sedan väntar lite middag. Internet här är ett skämt för övrigt, så om ni vill hålla koll på mig kan ni kolla min Instagram istället (@linneafelicia).

Så tacksam att jag valde att unna mig lite vacay istället för att åka direkt från LA till Melbourne. ❤️


Ovan ser ni min lilla bungalow <3. Ett stort rum, badrum och sovrum. Hur gulliga små detaljer att de lägger blommor prick överallt? Dessutom har typ alla, män som kvinnor, en sådan vit blomma bakom örat. Älskar det.


Ovan ser ni alltså restaurangens terass. Inte fy skam om man säger så!

Uppdaterar eventuellt mer under resan, annars hörs vi från Melbourne nästa gång. Har SÅ mycket att berätta och så många pics att visa er. Stay tuned! Puss

Likes

Comments

Sitter i skrivande stund på LAX och inväntar boarding. Bunkrat upp med typ 2 liter vatten, ett gäng bars, mjuka sköna kläder och ett gäng böcker inför min 11,5 timmar långa flight från LA till Fiji. Ska vara på Fiji i 3 dagar och sedan bär det av mot min sista destination. Saknar redan mina älsklingar i LA, väldigt glad över att ha spenderat 8 dagar med dem här.

Nu är det strax daga för boarding så jag ska ta fram mina flygkläder och stödstrumpor nu (ändå 25...). Nästa gång vi hörs är från Fiji! Puss

Har inte ogillat alla magiska solnedgångar Cali bjussat på <3

Likes

Comments

Bilden ovan är från gårdagens födelsedagsflanering vid Melrose Place. Önskar jag kunde säga att jag är lika fräsch idag men gårdagens utgång på Doheny Room och den aktningsvärda åldern av 25 resulterade i en baksmälla från helvetet.

Om en stund ska Amanda och jag möta upp Filippa The Grove för lite biomys men först - obligatorisk lördagsnap. Puss!

  • Life

Likes

Comments


Nu är det officiellt min födelsedag här och då vi kommer vara borta i Newport m.m. hela dagen har jag tidsinställt ett litet inlägg åt er där ni kan se hur det såg ut i november 2016 när Filippa och jag hälsade på Amanda som då bodde på Balboa Island och pluggade på UC Irvine.



Balboa Island är ungefär livets gulligaste lilla ställe. Såhär ser postkontoret ut - och det är minst lika fint inuti med gammaldags inredning!



Lippan och jag gjorde ett studiebesök på UCI:s campus. Vi smälte inte direkt in i den ryggsäcksbärande massan...



Amanda och jag får alltid höra att vi är "så otroligt lika, är ni tvillingar" men jag har aldrig kunnat se det. På den här bilden (vi två är längst till höger) förstår jag faktiskt vad folk menar.



Golden hour, kvällsfika och mys ute på terassen. <3 Typiskt bra kvällar i livet.


Likes

Comments