Intervjun

Hejsan Svejsan.

Nu sitter jag på tåget hemåt från Stockholm. Åh igår var största fail-et på länge av mig. Kom till Stockholm vid halv fem och då gick jag och strosade runt lite i affärer kring drottninggatan och tog en kaffe. Bodde hos Carinas syster Eva och hennes man över natten. Vi skulle äta middag ett visst klockslag var det sagt, inga problem tänkte jag. Tills min telefon varken kunde ladda ner reseappen eller hålla sig vid liv. Det som hände var iaf att jag tog bussen åt helt fel håll... wtf. Längesedan jag tabbade mig så grovt. Skulle byta buss så sprang över till andra sidan vägen där "rätt" buss precis rullade in och tutade ilsket. Jag steg på och bad om ursäkt för att jag gick över gatan (trots att bussen inte ens var nära) och busschauffören var bara så sjukt otrevlig. Han ba "har du biljett?" jag ba "ja en sekund". Rotade och rotade i min väska men kunde inte hitta mitt resekort så jag frågade om han inte kunde åka så länge eftersom jag visste att jag hade ett kort. Han svarade med världens snorkigaste attityd "tänk för att jag inte kör en meter utan att du betalat". Svetten rann och jag rotade och grävde i väskan och till slut hittade jag busskortet och slängde det på kortläsaren, som i protest. Busschauffören bara flinade elakt. Nä han var verkligen inte trevlig, hade sån lust att säga det till honom. Jag blev i vilket fall väldigt sen men det löste sig som tur var.

Imorse hade jag min intervju för att få visumet till USA. Det började med att vi, trots att man bokat tid, fick stå i kö. Polisen körde omkring och höll utkik efter galningar. Jag tittade efter polisen och sa till några bakom mig ba "oj här har dom koll" och killen såg ut som om han inte hörde, och tjejen bara blängde på mig och sa inte ett ord. Trevligt! Hörde dessutom att de var svenskar. Märkligt att de inte ens svarar NÅT, inga personer jag skulle bjuda hem på middag direkt. Väl framme fick jag lämna ifrån mig telefonen och sen gick jag innanför staketen, eller snarare stängslen (tänk er såna i Jurassic park som slutar fungera) och in i ett rum där vi fick sitta och vänta på att bli intervjuade. Där inne fanns bara stolar och en tvskärm som flimrade och visade USA-nyheterna. Det kändes som att hoppa 30 år bakåt i tiden, ingen mobiltelefon och en kass TV. Alla bara satt och stirrade apatiskt framför sig. Tänk om alla hade typ ställt sig upp och sjungit någonting, som i en musikal, tänk vad fint. Jag satt bredvid en kille som skulle åka till LA och satsa på att bli artist, så häftigt! Själva intervjun tog inte speciellt lång tid och allt gick bra! Sjukt att jag är så orolig över att inte ha rätt papper och grejer när jag ändå är väldigt noggrann. Var en stackars tjej som hade med sig sin laptop och de går inte att låsa in så hon fick åka tillbaka till centralen och låsa in den där. En annan man, vi kan kalla honom Herr Slarvparv (som inte hade med sig rätt papper) muttrade "I have them electronically on my laptop which I was not aloud to bring in". För guds skull NOT approved. Gå hem och lär dig läsa instruktioner människa. Haha hade det varit jag hade jag ju börjat gråta massor dock! Nu sitter jag och skrattar gott bara för att det gick bra för mig.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229