Hela dagen när vi var på IKEA hade jag väldigt ont i magen och sammandragningarna gjorde ondare än vanligt. Det var så jag fick sakta ner när jag gick (redan sakta, haha) och ibland stanna. Kändes dumt att åka in då vi vart inne på förlossningen så många gånger redan och jag kände att man får väl tåla lite. Väntade ett dygn och när värken i magen inte släppt då så bestämde vi oss för att iallafall ringa och höra med de på förlossningen.

I telefonen lät det inte som att hon tyckte det var nödvändigt att komma in för detta men vi fick iallafall en tid för kontroll - det var tur. Skickades hem med antibiotika då jag har fått UVI vilket hade förkortat tappen med en halv cm. Ingen farlig förkortning som tur var men sammandragningarna vid UVI tenderar att "göra mer nytta" än vanliga sd. Så nu är det antibiotika som gäller 3x om dagen i en vecka, sen ska allt vara som vanligt igen. Har sjukt ont i magen idag med men förhoppningsvis verkar medicinen snart så det går över lite. Vad gör ni idag?

Såhär kan det se ut när man gått en hel dag och är skitless på att röra sig. Bebbens madrass? Min madrass.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Alla hjärtans dag är menad att vara den mest romantiska dagen på året. Man ska vara lycklig och förbise alla sina problem, iallafall för den dagen. Det kanske känns skönt för vissa, en lättnad att just den 14 februari få strunta i förhållandets brister och bara vara kärleksfulla mot varandra. Skämma bort - skämmas bort.

Jag hade önskat en sådan dag jag med, men det blev inte riktigt så. För ätstörningen har ingen koll på datum och tar ingen hänsyn till högtider. Den är hela tiden och överallt.

Min och Fredriks alla hjärtans dag började med blickar, kramar och mycket känslor. Det låter perfekt eller hur? Men det var inte kärleksfulla blickar. Det var inte vanliga kramar och inga glada känslor den morgonen. Det var blickar som sa “Snälla, ät” och blickar som svarade “Aldrig.” Det var kramar som sa “Jag vill ha dig i livet” och kramar som sa “Jag ger upp.” Det var känslor av förtvivlan, ångest och rädsla och ilska som skapade tårar. För så är det ibland. Och det suger.


Bild från Google

Likes

Comments

Idag har vi spenderat i princip hela dagen på IKEA i Jönköping. Äntligen har vi köpt alla tillbehör till spjälsängen och lite annat smått & gott. Vi hittade också en bra skötbädd så det känns jättebra att ha några av de mest väsentliga sakerna avklarade. Det börjar kännas att man är rätt mycket tyngre och jag har sånt otroligt magont just nu, haft sen vi började gå på IKEA typ. Sammanträffande? Får väl åka in och kolla om det inte ger med sig ikväll.

När vi var klara på IKEA strosade vi runt lite på A6 och jag fick med mig en klänning från HM hem. Tog faktiskt på mig den innan vi åkte då magontet förvärras av gravidbyxornas mudd så nu känns det både luftigt och gött. Att klänning var så bra!?

Ikväll väntas iallafall middag hos Agnes och sen läggdags tidigt. Sjukt tröttsamt att gå runt hela dagen med massa folk omkring sig och Fredrik jobbade ju även imorse innan vi åkte. Vi får sova ikapp imorgon. Ha det bra!

Likes

Comments

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt men den blev bra till slut ändå. Jag hade massa ångest så Fredrik tog med mig på en roadtrip till Norge och sen bakade vi cheesecake tillsammans. Älskar honom så mycket och trots att det var jobbigt att jag inte kunde åka snowboard så kändes det skönt att vi kunde hitta på annat. Världens bästa person❤️

Likes

Comments

TILL BOTTEN:

• 1 paket oreo (1,5 paket om man vill ha tjock botten)
• 50g smör

TILL FYLLNINGEN:

• 600g färskost (förslagsvis Philadelphia)

• 3dl grädde

• 1,5dl socker

• 2tsk vaniljsocker

• 2 paket oreo (varav 1 till topping)

BÖRJA BAKA:

1. Smält smör och blanda med 1 paket krossade oreo. Vi vart ju i en fjällstuga som saknade matberedare/mixer så fick krossa kakorna (till smulor) med en sked. Föreslår dock användning av någon slags mixer!

2. Smeta (läs: banka) ut jämnt på botten i en form.

3. Vispa grädden fluffig. Saknades även elvisp i stugan så Fredrik tog på sig den här uppgiften för hand, det såg inte behagligt ut!

4. Blanda färskosten med socker, vaniljsocker och 1 paket ganska krossade oreos (ej smulor, alltså). Blanda sedan i grädden.

5. Häll detta i formen och dekorera med de oreos du har kvar. Sätt in i frysen 2-3h och sen i kylen tills den ska serveras.

Likes

Comments

Hej på er! Hoppas allt är bra nu när det är fettisdagen och allt. Själv blir det inga semlor då Branäs lilla Ica inte har stora utbudet direkt.

Har det iallafall helt underbart här med familjen. Just nu ligger jag på soffan, målar och vilar lite när de andra åker men jag har lyckats hänga med i 1,5 dagar iallafall. Efter många onda sammandragningar och några små vurpor på både mage och rygg kände jag mig tryggast i att spendera eftermiddagen här. Typ hålla lite koll på hur regelbundna sammandragningarna verkligen är och känna efter så lillen sparkar som han ska. Måla lite också kanske.

Sjukt fint väder idag med sol och nästan vindstilla! Dock har backarna blivit isiga väldigt fort båda dessa dagarna så det suger ju. Vi som åker planka har inte superlätt att bromsa i backarna i allmänhet och speciellt inte med tusen jofaister* och isiga nedfarter. Än så länge inga massiva krockar, men en del bitchblickar och arga kommentarer från mig till folk som antingen är i vägen eller går före i köerna. Inte lätt med alla hormoner..

*​jofaister = De som är nybörjare (ofta barn och danskar) och bär en jofahjälm. Hittas ofta mitt i ens planerade svängar , i vägen eller liggandes nånstans i backen med skidor och stavar runt omkring sig.

Likes

Comments

Ni som läser bloggen vet ju om att jag inte bara skriver om min graviditet utan också om min ätstörning. Jag tycker ärligt talat att det är jätteskönt att skriva av mig men samtidigt så himla läskigt att det inte bara är i ett word-dokument i min privata mapp utan att folk faktiskt kan ta del av mina innersta tankar.. Men jag gör det för att jag vet att jag själv hade velat läsa om detta, inte känna mig så ensam, veta att någon annan också mått såhär.

När man är gravid känns det som att man ska vara tacksam att man kan få barn. Man ska inte klaga, göra allt för sitt barn och man ska älska alla förändringar och inse hur mäktig kvinnokroppen är som faktiskt kan bygga ett barn. Och ja - kroppen är megacool! Men jag kan inte fokusera på helheten och vad den gör, jag har tunnelseende när det gäller kroppen. Jag ser bara att benen växer. Att jag får bristningar. Hur ansiktet blivit puffigt och att armarna inte är lika smala som för 8 månader sedan. Det är svårt.. jävligt svårt faktiskt.

Jag kunde inte acceptera en förändring och en viktuppgång när jag låg på en låg vikt, och det är EXAKT LIKA SVÅRT NU. Skillnaden är att om jag inte äter under den här tiden så påverkas inte bara jag, utan även mitt barn. Så jag mår otroligt dåligt och känner mig så dum om jag skippar måltider nu, men det är svårt att äta. Trots att jag då är medveten om att jag kan skada mitt barn så kan jag ofta strunta i att äta ändå, och när jag ätit ordentligt några dagar får jag nästan alltid ångestattacker och panik. Men HUR?! KAN?! JAG?!

Jag lever med en röst i huvudet. Anorexia Nervosa (men min behandlare brukade kalla det för trollet så vi kan göra det med). För varenda fakta och info du får om vad som händer med dig, kroppen, eller i detta fall ditt barn, om du inte äter så hittar den ca 5st saker som motbevisar. Jag vet inte vad som är sanning ibland och i just dem lägena är det så lätt att falla in i trollets försäkringar om att det är bättre att inte äta. Det är säkrast så. För vem? BARA TROLLET.

Jag vet det egentligen, men det är svårt. Jag kämpar med det och jag vet att alla människor behöver mat, jag är inget undantag och speciellt inte som gravid. Det är bara väldigt jobbigt att kroppen har förändrats och blivit så mycket större utan att jag har kontroll över det. Nej - utan att trollet har kontroll.

Jag, Linnea, är faktiskt ändå en gnutta stolt att jag klarat mig så länge, att jag gett min lilla kille i magen det han behöver - för han växer jättebra! Och jag är lite stolt att jag faktiskt lever, trots att jag gått upp 23 kg. Jag dog inte (trollet sa nämligen att jag skulle göra det om jag gick upp mer än 5kg). Nej jag lever och har det visserligen jobbigt, men jag ber för och tror på att när mitt barn kommit till världen så kanske mitt fokus kan ändras till honom och lite mindre fokus läggas på mat och ångest. Och om inte så tar vi det då, den resan. För nu är mitt enda fokus att stå ut i 9 veckor till och Fredrik är världens bästa hjälp så vi ska klara oss igenom detta.

Likes

Comments

Fick hem ett brev i förrgår där det stod att jag hade ett paket att hämta ut, men jag hade inte beställt något. När jag insåg vad det förmodligen var åkte jag samma dag till posten och hämtade ut det. Tårarna rann redan när jag fick det i famnen - hon som stod i kassan måste trott jag var knäpp.

Skyndade hem, lagade mat snabbare än nånsin för att sedan i lugn och ro kunna öppna det. Bodysar, bebiskläder, oreos, chilirecept, corn bread mix och mitt favoritgodis swedish fish! Fick ett fint brev med lite life updates också.

VEM VAR PAKETET IFRÅN?

Min älskade second family i USA. Jag hade verkligen världens bästa familj för mig när jag var iväg på mitt utbytesår 14/15. Passade in så bra och de tog hand om mig som deras egen dotter från första dagen. Vi har fortfarande kontinuerlig kontakt trots att det gått så lång tid och jag ser dem fortfarande som min extra familj. Jag saknar dem så mycket varje dag, men det är så fina minnen jag har och försöker tänka på att minnen inte försvinner iallafall. Planerar lite smått i huvudet att åka dit inom något år igen och hälsa på. Det skulle vara så roligt! Åh vad glad jag är för allt de skickat!

Pyjamas med LUVA! Så himla söta, aldrig sett i Sverige. Kanske får bli ett av plaggen med till BB?

Likes

Comments

De senaste 2 veckorna har magen gått på steroider och växt till en riktig discokula, med skillnaden att den tyvärr inte glittrar och är tung som en sten. På torsdag väntas både besök hos barnmorskan och en förlossningsföreläsning på kvällen - spännande! Ska även bli kul att se i cm hur mycket magen (bebismagen) har växt. BM tar nämligen från v.25 något som kallas "SF-mått" vid varje besök. Det är för att se så livmodern växer enligt den kurva man borde ha och se efter så bebisen inte stannat i växten. Förra gången hade jag 26cm om jag inte minns fel. Om jag ska gissa så tror jag nog på 29cm imorgon!



VECKA 30

Barnet.. fortsätter växa som en GMO-tomat och grabben väger förmodligen 1,5kg just nu. 36cm lång och trots sina 2 ben och 2 armar så känns det som att en hel drös med bebisar ligger i magen och sparkar mig. Mest på revbenen, men det är bra! Då ligger han neråt med huvudet.

Jag.. är sjukt trött för det mesta vilket beror på järntabletterna som jag endast har i nattduksbordet - inte sväljer. Detta krävs för att det ska hjälpa nämligen, men så glömsk är jag varje kväll! Jag känner att magen växt då jag har svårt att böja mig ner och det tydligaste beviset på det just nu är att jag inte kan raka fiffi längre. JAG SER INTE NER. Haha sånt här räknade jag inte med, men så är det!

Naveln börjar iallafall puta ut mer och mer, när man trycker på den känns det ungefär som en luftbubbla och det känns superkonstigt. Sammandragningarna och ryggontet är samma som en tid tillbaka och så länge de inte gör ondare än vanligt ska det inte vara någon fara. Vecka 31 spenderas i fjällen så det kan bli en utmaning. Taggad till tusen iallafall, även om det kanske inte går att åka alla dagar för mig.

FRÅGA TILL ER: Är det något ni undrar? Något ni vill veta om graviditeten, livet eller nåt annat? Kommentera gärna det så jag får lite förslag på vad jag kan skriva om! Ha det så bra, hörs!

Likes

Comments

Äntligen kan jag visa resultatet på det där projektet jag snackat om - mitt färdiga babynest! Tog sammanlagt 1,5 dag att göra hela grejen med täcke & kudde och då tog vi ändå rätt många fika/matpauser. Trots att perfektionisten i mig inte är helnöjd så är jag förvånad över att jag klarade detta! Syslöjd var liksom alltid mitt andrahandsval i skolan så det var kul att det gick så bra, med råd från Ann såklart!

Om någon är intresserad av hur jag gick tillväga, mått på alla delar eller hur mycket tyg som gick åt så kan jag skriva om det i ett eget inlägg. Bara att fråga!


Nu längtar jag bara efter att få lägga mitt lilla hjärta i nestet och gosa♡

Likes

Comments