Hej fina ni. Vill bara börja med att tacka er för alla hälsningar och fina ord på mitt förra inlägg. Jag mår bättre och kommer tillbaka sakta men säkert. Jag har valt att inte svara på kommentarer just nu då det stressar mig, men jag läser och tar in varje ord ni skriver. Är så tacksam! Tusen tack.

Som ni vet handlar min blogg mycket om kroppspositivitet och att man ska älska sin kropp precis som den är, oavsett hur den ser ut. Men det är absolut inte det lättaste, jag lovar jag vet! Jag har hatat min kropp otroligt mycket hela livet fram till i våras ungefär. Det är så otroligt tröttsamt, det tar så mycket energi och det gör verkligen inte något bättre.

Jag har alltid pendlat mycket i vikt, genom hela livet. Har alltid tänkt ”om jag någon gång blir sådär smal, då kommer jag vara lycklig” och NEJ. Oavsett hur jag har sett ut har jag sett mig själv som FÖR tjock, FÖR ful, FÖR äcklig. För det sitter i huvudet, inte i kroppen. Men när jag började må bättre psykiskt började jag också inse att jag är så otroligt fin precis som jag är och jag ska inte förändra mig för NÅGON annan än mig själv. Så länge jag mår psykiskt och fysiskt bra får jag se ut exakt som jag gör. Så jag tänkte ge er några tips som kanske kan hjälpa er att börja älska er kropp. Men kom ihåg att det tar tid, kärlek är något man bygger upp.

1. Ta bilder på dig själv naken. Det låter kanske konstigt men herregud vad det har hjälpt mig! Att ta bilder och kolla på dom ofta och då varje gång tänka något positivt om sin egen kropp, INTE något negativt. När jag tog bilderna som är med i detta inlägget kunde jag inte sluta titta på bilderna för jag tyckte jag var så satans snygg, det ni! Tänk vad långt man kommit då.

2. Ställ dig framför spegeln varje dag och säg minst 3 positiva saker om dig själv. Det är ganska likt det ovanför men detta har verkligen hjälpt mig också, jag har hittat så mycket fint med mig själv, herregud jag är så vacker? Och ni är så vackra precis som ni är? Önskar jag kunde trolla in det i huvudet på er!

3. Ha kläder som gör dig bekväm! När du känner dig bekväm i det du bär utstrålar du genast mycket mer energi och självsäkerhet! För då känner man sig bekväm och snygg! Jag klär mig endast i kläder jag känner mig bekväm i, sen vad andra tycker om det skiter jag själva fasen i.

Hoppas dessa tipsen kunde hjälpa er lite och att ni kan lära er att älska era kroppar. Jag önskar genuint att en dag älskar vi alla oss själva precis så som vi är, för det är det vi förtjänar. Puss och kram <3

Hej mina fina vänner. Gud vad jag har saknat er, och framförallt saknat att skriva till er. Jag tänkte att ni förtjänade en förklaring till min helt oförberedda paus för en månad sen, för jag blev verkligen lika chockad själv. Jag har verkligen mått helt magiskt bra sen november förra året ungefär, några dippar här och var men överlag har jag verkligen älskat livet och bara haft det bra. Så när jag kraschade totalt för en månad sen kom det som en chock för mig och hela min familj. Jag och mamma hade varit på IKEA och på kvällen bara brast det och jag hade tre panikångestattacker. Det fortsatte i en vecka. I sju helvetes dagar grät jag varje vaken sekund ungefär och ville bara dö, hemsk känsla. Mamma kände direkt igen symptomen, hon förstod att jag var på väg in i en depression igen och där vill inte någon av oss att jag ska hamna, så mamma ringde min läkare och fick en tid ganska fort. När jag hamnar i depression får jag otroliga katastroftankar så det går inte att lämna mig ensam heller, så det blev jobbigt för alla runtomkring mig också. Sagt och gjort åkte vi till läkaren och jag fick börja med mina antidepressiva igen. "Helvete, ett nederlag, jag skulle inte hamna här igen" var mina första tankar, och då blev jag så arg på mig själv. Jag VET att medicinen hjälper mig och jag vet att det kommer bli bättre, men i bakhuvudet satt ändå spökena som berättade att jag var så jävla misslyckad.

Nu såhär en månad efter mår jag absolut bättre, men inte i närheten som innan. Det kommer dippar och jag orkar absolut inte lika mycket som jag gjorde innan jag kraschade. Men flytten har gått fantastiskt bra och jag trivs helt magiskt, älskar mitt egna lilla hem. Jag vet inte hur det kommer bli med bloggen men jag saknar att skriva till er, så jag kommer uppdatera när jag vill och orkar, kanske kommer jag tillbaka som vanligt efter ett tag, kanske inte. Tiden får bestämma vad som händer. Jag hoppas i alla fall att ni mår bra <3 Tack för er förståelse alltid.

Hej vänner! Jag har bestämt mig för att ta en liten paus härifrån. Just nu är det alldeles för mycket för mitt huvud med jobb, plugg, flytt och allting. Så jag känner att detta är bäst just nu! Jag kände mest bara för att kika in och berätta för er så ni inte undrar var jag blir av. Vi ses och hörs när jag känner mig redo igen. Ha det bäst så länge och glöm aldrig bort hur grymma ni är! Puss och kram <3