Lördagskalas

Hej på er fina

Igår vaknade jag, Sofie & Totte vid 10 och då tog vi bilen till farmor för att träffa henne och pappa! Vi åt lite frukost där & sen körde vi ut till farfars grav för att göra fint till måndag, då är det nämligen redan 5 år sen han lämnade oss; ofattbart.

När vi kom hem fixade vi oss innan vi begav oss till Broby för att gå på kalas hos morfar, finns ju inget mysigare! Vi stannade där hela kvällen och när vi väl kom hem hade mamma & Thomas kommit hem från Spanien så då kramade vi lite på mamma innan vi gick och la oss.

Vad hittar ni på denna härliga söndag?

/ Kärlek - L 

Gillar

Kommentarer

JAG VANN ÖVER ÅNGESTEN

/Pictures from Pinterest/

Vet knappt hur jag ska börja detta inlägget för jag tycker verkligen att det är svårt att sätta ord på känslorna. Men just nu är jag sådär euforiskt lycklig, nästan så det är löjligt. När jag var 12 år började jag få panikångest med jämna mellanrum och jag förstod ingenting, som "tur" var så hade både min mamma och syster haft det innan så dom förstod direkt vad det var som hände med mig. Jag började få ångest mer dagligen och började då gå hos en kurator på BUP som jag är så tacksam över, hon hjälpte verkligen mig så himla mycket. Jag var mycket hemma från skolan, nästan varje dag vaknade jag gråtandes och fick tvinga iväg mig själv fast jag grät, mådde illa och bara ville dö, hemskt nu när man tänker på det i efterhand.. I vissa perioder har det varit bättre men tyvärr är det något som verkligen förstört många år i mitt liv. Jul och nyår mellan 2015-2016 mådde jag extremt dåligt, alltså jag kommer knappt ihåg något från denna perioden för jag var helt borta, kroppen kopplar ju bort allt för att man inte ska komma ihåg till nästa gång hur det känns.. men man minns ändå lite. När det var som värst, just under den perioden mellan jul och nyår ringde mamma vårdcentralen och sa att nu måste ni göra något åt detta, nu måste Linn få hjälp. Jag fick tid till en läkare och herregud vad det gjorde allt sämre.. Hon var så elak och förstod inte alls, hon förminskade mig något ofantligt mycket och både jag och mamma gick därifrån med sämre humör än när vi kom dit. Vi ringde vårdcentralen igen och bad om att få en annan läkare, och han är den bästa läkaren jag någonsin har träffat. Han sa direkt "Vad har hänt här? Du skulle haft ångestdämpande för 4 år sen". Jag fick sertralin 50mg och efter 6 månader ökade vi dosen till 100mg. Detta var snart 3 år sen och jag har mått väldigt upp och ner, hade mycket ångest när jag gick i skolan pga mycket press på mig själv, lite sömn och mycket stress. Efter jag tog studenten hade jag ångest mer sällan men när jag flyttade till Norge började den komma tillbaka igen, inte så konstigt eftersom det är en stor förändring i livet. Dock går det att hantera eftersom det är på en daglig basis, inget som påverkar min vardag.

Nu kan jag ärligt säga att jag knappt minns när jag senast mådde sådär extremt dåligt som jag gjorde varje dag för några år sen, nu blir jag nästan chockad när jag får ångest för det har börjat bli så ovant för mig. När jag var hos min läkare senast valde vi att börja trappa ner på mina sertralin till 50mg igen och om 3 månader ska vi ta bort dom helt för jag behöver inte dom längre. Tolka mig rätt, jag är så glad över att dessa piller finns för dom har verkligen räddat mig och dom är så ofarliga mot min kropp, men nu behöver jag inte dom mer. När jag blir äldre kanske jag behöver börja igen för ångesten går ju verkligen upp och ner, men just nu klarar jag mig.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva detta men just nu är jag lycklig över min situation. Innan längtade jag alltid efter saker och tänkte "du klarar gå till skolan idag med, för snart är det lov och då ska du göra detta och detta" men det gör jag inte längre, jag lever i nuet och kan tänka max några dagar framåt, för allt som händer i mitt liv just nu gör mig lycklig, t.o.m allt pluggande haha. Såklart jag har saker längre fram som jag längtar efter, men jag tar det när det kommer, jag räknar inte ner dagarna för jag vill verkligen ta vara på varje dag, för livet är för kort för att endast längta efter saker. För någon vecka sen kramade mamma mig, log och sa "Jag ser verkligen att du är lycklig just nu, det var så många år sen jag såg dig såhär lycklig och det gör mig så glad" och det gjorde mig så himla glad. Jag har alltid känt att jag har varit duktig på att dölja allt och trodde inte att någon skulle märka att jag har börjat må bättre, men jag utstrålar verkligen lycka just nu, och jag hoppas jag kan göra andra glada genom det.

Så till er som har det tufft just nu: ljuset i tunneln kommer komma, en dag kommer allt bli bättre och snart kommer du komma ut ännu starkare än du tror. Så till ångesten: jag vann över dig och du kommer aldrig kunna besegra mig, om du kommer tillbaka kommer jag vinna över dig ännu en gång, för jag är så mycket starkare än dig.

/ Kärlek - L 

Gillar

Kommentarer

PLUGG, PLUGG & ÅTER PLUGG

En torsdag i vanlig ordning

Som ni ser ovan på bilderna så hade jag en väldigt mysig dag igår! Dagen började med en föreläsning mellan 10-12, efter detta gick jag och köpte mat till mig och Ellen som vi satte oss och åt på medans vi pluggade. Vi hann plugga några timmar innan jag skulle ta tåget för att möta Sofie på Ikea, vi behövde några saker som skulle inhandlas!

Efter en stund på Ikea tog vi bilen till Emporia där vi mötte pappa, Sofie har haft så mycket problem med sitt abonnemang hos Telenor sen hon bytte dit så vi var där en stund och pratade med dom. Tyvärr löste det inte sig så vi tog en liten tröst-fika på yogiboost haha, så gott! Från Emporia körde vi direkt till gymmet för att köra ett crosscage pass, det var verkligen tufft igår men också otroligt skönt!

Brukar ni träna något? Vad i så fall?

/ Kärlek - L 

Gillar

Kommentarer