Instagram alicelindowInstagram alicelindowInstagram alicelindowInstagram alicelindowInstagram alicelindow

Åtta dagar i december

Ok ok ok bloggen. SAKER har skett. Och jag har visst fotat extra mycket med mobilen. Så nu kör vi åtta dagar genom bilder.

Tyvärr är ju majoriteten av dessa bilder på mig själv. Men denna bloggen handlar ju dessvärre om just mig så låt gå. Till vänster var det tisdag den 15 december, kl.07.40 och jag drack kaffe i väntan på opponering av podcasten som jag och Daphna jobbat med under december månad. Bild nummer två är istället tagen efter opponering, 11.40, och jag hade nog tagit en liten paus från redigeringen.

En charmig bild som skickades till Daphna. Fortfarande i redigeringsmood, ovetandes om vad som komma skall (Haha måste bygga upp spänningen nu). Några timmar senare fick jag ett mail om ett digitalt möte morgonen därpå, klockan 9.30.

Detta är jag åtta minuter före detta möte. Borde kanske fixat håret? Haha. Det var en arbetsintervju och jag var en känslostorm. Mest pirrig. Och nervös.

Mötet gick bra, och jag fick samtidigt veta att hon ville prata mer med mig under fredagen och då tillsammans med en kollega. Jag kunde inte äta frukost före mötet och inte heller efter på grund av alla känslor i min kropp så dagens första mål var en macka klockan 12. Här skickar jag en bild till Isabelle som är ute på promenad och frågar om jag får äta av hennes pålägg. Det fick jag. Samboskapet hörni<3 Haha.

På kvällen gick jag ut på promenad i mina snygga innebandybyxor från barndomen och på morgonen efter fick jag ett mail om att höras senare idag istället, typ klockan 15.

Nu var det alltså torsdagen den 17 december och här är jag en stund före det mötet. Inte lika nervös då jag hade fått en bra känsla från första intervjun, men var ändå tvungen att slänga tröjan i tvätten efteråt. Ni vet hur det är.

Efter mötet kunde jag inte låta bli att fyllas av en hopplöshet. Det är väl kanske typiskt mig, men jag trodde att jag gjort min sista intervju för jobbet. Jag tyckte inte att jag hade gjort dåligt ifrån mig, tvärtom var jag nöjd över min insats, men av någon anledning kändes det ändå som att jag skulle få ett nej i inkorgen dagarna därpå. Jag och Isabelle öppnade en flaska vin och hade videosamtal med Kajsa och Rebecka och jag lyckades trycka undan ångesten för ett tag. Vi hade bestämt att fira jul denna torsdagskväll och började efter videosamtalet att laga en julig paj som Isabelle letat upp recept på.

Vi bytte julklappar och Isabelle hade skrivit ett fint rim som jag ville föreviga. Jag hade SÅKLART också rimmat, var inte oroliga. Jag skulle åka hem till Ljungby i helgen så det var en mysig hejdå-middag. Vi satt vid köksbordet och pratade fram tills det var dags att sova.

Vid lunch dagen därpå hade min kurs lite julavslutning via zoom och jag hade inte hunnit äta lunch ännu. Detta var en bild till Daphna för att förklara min avstängda kamera under de första minutrarna. Kommande timme reflekterade vi över kursens bästa och sämsta och visade upp våra hemmagjorda puffskydd som inspiration till nästkommande kursare. Jag har ju då spelat in ljud med en raggsocka under hösten. Tips.

Några timmar senare fick jag ett mail med återkoppling om intervjuerna och fick då veta att jag visst var en av två kvar i processen, något jag inte alls förstått. De ville att vi skulle göra ett arbetsprov för att avgöra om platsen. Jag blev så glad, så pirrig. Och peppad. Och stressad. Helt plötsligt hade jag en drös med saker att hinna med under helgen då jag skulle hem till familjen. Jag bestämde mig för att ta fredagen till att smälta detta och bolla idéer med mig själv i mitt huvud. På lördagsmorgonen vaknade jag och skrev ner rubriksidéer på anteckningar i telefonen.

Jag gjorde mig fin och mamma och pappa kom på fika. Jag skulle precis iväg och källsortera i huset bredvid när mamma och pappa klev ur bilen. HEJ! Ropade jag och de tittade sig förvirrat omkring innan de såg mig. "Ska vi kramas??" frågade jag men jag såg ju på mamma att hon inte tänkt vänta en sekund till på den första kramen. Så kramar blev det. Det är så mysigt att bli hämtad för jul? Så mycket känsla i luften.

Söndagkväll skickade jag iväg mitt arbetsprov och kunde inte sova den natten. Att vänta är ju inte min starkaste sida så kommande dygn var minst sagt påfrestande. Ovan ser ni en bild från när jag för två timmar lyckades glömma stressen som pågick i min kropp. House of cards, min räddare i nöden! Det blev tillslut tisdag lunch och jag och pappa värmde risgrynsgröt när telefonen ringde. Nej! Utbrast jag och sprang upp på mitt rum på övervåningen i hopp om att få prata avskilt. Men jag vet ju att det hörs ändå. När vi la på skrek jag ner till pappa på nedervåningen att jag fått jobbet, varpå han skrek tillbaka "JAG FÖRSTOD DET!!!!!". Haha. Pirret var enormt.

Mamma var hos mormor och morfar just då och ringde upp en kort stund efter mitt sms. När hon kom hem tyckte hon att vi skulle skicka en bild till Anna haha. Och det var även där i soffan som jag ringde till Isabelle som satt på tåget på väg hem till Vänersborg för julen. "Hallå?" Sa Isabelle när hon svarade. "Ja det var projektledare Alice inom kommunikation och marknad" sa jag. "Nääeehhhhh!!!" utbrast Isabelle och sen var skvallertanterna igång.

På kvällen öppnade vi en champagne jag fått i examenspresent och mamma tog en klassisk mammig-bild. Jag har fått jobb! I Göteborg! Och jag börjar om en vecka. Kan ni förstå? Nej inte jag heller.

Hela hösten har jag sökt jobb och tillslut så hände det bara. 8 dagar efter inskickad ansökan fick jag ett kontrakt skickat till min mail. Fantastiskt. Jag är så glad, så tacksam, så peppad. 2021 HÄR KOMMER JAG!!

  • Alice

Gillar

Kommentarer

Gott nytt år!

Året är slut, ett nytt har börjat och det firade jag hemma hos Johanna tillsammans med Isabelle och Nils. Det blev en riktig all-nighter vilket jag inte tror att någon av oss hade förutspått från början eftersom vi endast var fyra personer. Men den främsta anledningen till den sena timmen var ju femkampen och det är väl lite typiskt ändå. En tänker att det ska ta typ en timme och så vips har det gått fyra och det är tre tävlingar kvar. Men om det är något som ska ta plats på en fest så är det ju tävlingar, va!

Ska vi köra igång?

Här har vi en bild på två idioter som precis tänkt inleda den halvtimmes långa promenaden i uppförsbacke med hela systembolaget på ryggen. Sen insåg vi att det regnade och beställde en Bolt istället. Det här är dock verkligen inte reklam för Bolt för det var skitdyrt, men det fick det väl vara värt på självaste nyårsafton.

Väl framme drack vi bubbel och chitchattade en stund innan vi började förbereda förrätten. Arbetsuppgifterna såg ut som så att Isabelle och Johanna lagade maten och jag och Nils agerade moodmanagers. Jag är alltid moodmanager? Oklart om det beror på min brist på ansvarstagande eller för att jag helt enkelt är så förbannat trevlig. Vid en tidpunkt skulle jag i alla fall vispa grädde men hittade inget uttag och gav elvispen till Nils istället. Sån e jag.

Förrätten bestod av råraka med creme fraiche, rödlök, citron, räkor, dill och löj- och tångrom. Har ni testat tångrom? Jag tycker helt ärligt att det är godare än löjrom. Vi hade ett smaktest och Nils fick två skedar av samma. Ett prank som aldrig går ur tiden va!!!!!

Dags för femkamp. Klockan hade redan hunnit slå typ 20 här? Förstår inte vad vi gjorde så länge innan dess, vi kom liksom till Johanna vid typ kvart över fem. Nåväl, först ut var en lek jag snott från Adams legendariska Långburks-SM som han höll i våras. Det var kul för jag vann.

Johanna hade köpt spexiga nyårsglajor för lekansvarig och spontana talare.

Efter många om och men blev det även middag. Vi stötte på lite hinder på vägen och blomkålspurén hamnade i soptunnan. Rip. Denna maträtt var inspirerad av vår första Halv 8-middag hemma hos Lisa lite längre ner på gatan. Så gott! Spetskål med sparris, morotspuré och salvia. Till det åt vi baguetter som vi först glömde bort och brynt smör-kräm.

Isabelle kallar denna bildtyp för "En bild till mamma".

Efter middag och musiktävling blev det tolvslag och det firade vi bakom husknuten med ett trasigt paraply och bubbel.

När vi kom in gjorde vi ett nytt försök med tomteblossen som inte ville tändas ute i regnet och körde tävling nummer tre. Vill minnas att jag vann den också? 3/3 tävlingar hittills då. Känns ju nästan riggat. Bilden avslöjar också att jag tyvärr har alldeles för stark ljusstyrka på mobilen. Jag erkänner det nu.

Sen blev det drink och ytterligare två lekar. Vid fem insåg vi att det var dags att gå hem (rim) och då beställde vi ännu en Bolt som ruinerade oss. Nåväl. Det är ju bara nyår en gång om året!

Största tacket till fina Johanna för host:andet av en dunderkväll. Puss

  • Alice

Gillar

Kommentarer

En mörk tid med ljust innehåll

Hej bloggen. Nu är det tredje advent och saker har hent. Så häng me!

Nils var här och julbakade lördagen dagen före andra advent. Han stannade till efter klockan tolv så vi fick till och med tända adventsljus nummer två, haha. På liv och död det där hörni. På bilden nedan här kan ni skymta vår tillfälliga adventsljusstake. Sedan dess har det tillkommit mossa (Jag har plockat den själv och jag var absolut livrädd while doing it!!!), torkade apelsinskivor och kanelstänger. Faktiskt fint. Om det inte vore som så att våra apelsinskivor börjat närma sig ett stadie av mögel så kanske jag hade kunnat ta kort på den.. Eller så gör jag det ändå. Fortsätt läs så får ni väl se.

Vi gjorde i alla fall pepparkakor av köpt deg och Nils grannes former, någon slags kola med havssalt, chokladpuffsgodis(?) och knäck. Vi misslyckades med 3/4. Nedan öser vi ut vår brända knäck för att slänga :-(

Och då kanske ni tänker, pepparkakorna lyckades de väl med då. Nej. Inte ens det. Degen var jättetjock och hård?? Och de jäste typ i ugnen? Nä hörni, det blev inge bra. Det var den smälta chokladen och rispuffarna som vi lyckades med. Vad svårt!

Moving on

I veckan var vi på en promenad i regnet tillsammans med Kajsa och Alicia. DE HADE MATCHANDE JACKOR!!!!!! Och jag dog. Jag dör lite gång varje gång jag ser Alicia faktiskt. Det är som att mitt hjärta svämmar över. Aj aj aj aaaaaajjjj vad ont det gör av kärlek. Jag önskar att jag kunde få gosa med henne varje dag.

Det blir ett väldigt mörkt inlägg ser jag nu. Men med ljust innehåll hörni för vi har skrivit kontrakt på vårt nästa hem. Vi är så glada så glada. Jag lovar att spamma bloggen med bilder när vi har flyttat in. Det firades med glubbel och julfika en onsdag efter jobb och skoltid. Det är så kul att vi ska få fortsätta bo ihop? I rådande pandemi och allt. Det är gött.

Vi går vidare till en uppdatering av min livskris. Jag passar på under den enda ljusa bilden i inlägget. Ni vet, sist jag bloggade var jag ju i ett mode av zen under några veckor, men jag måste tyvärr meddela att jag tyvärr gått vidare från det. Nu är jag stressad igen och har ganska mycket ångest faktiskt. Det är inte alls kul. Men kanske inte heller så konstigt med tanke på att nej-tack-mejlen fortsätter att rulla in på veckobasis och antagningsbeskedet för våren består av små distanskurser huller om buller. Min enda trygghet just nu är vetskapen om att jul och ledighet ligger runt hörnet. Det känns som en verklighetsflykt. Vad som händer när den tar slut vågar jag inte ens tänka på. Förlåt för depp. Nu återgår vi till ljust innehåll -->

Detta är sannerligen ljust innehåll för detta är en bild från när Isabelle i lördagskväll, efter ett avsnitt av Så mycket Bättre, tog mod till sig och spelade upp en låt som hon skrivit. Haha. "Då ska jag tolka".. Hon har lärt sig klinka Ana Diaz låt "100" och hade skrivit om texten till att handla om vårt liv här i Göteborg. Det var fruktansvärt mysigt att lyssna på. Efter "en gång till!!!" ställde jag mig bredvid och vi sjöng julsånger som var tillräckligt enkla för Isabelles piano-skills. Det var fint.

Och så avslutar vi med himlen för en timme sedan!! Godmorgon!! Pusshej


Ha-ha!!! Ni trodde väl inte att jag skulle glömma!!!!!

Fint ändå? Tack hej

  • Alice

Gillar

Kommentarer