Plötsligt händer det.

Okej, igår fick jag minsann ett ryck, eller inget riktigt ryck för jag planerade att göra det hela dagen men är ändå chockad över att jag gjorde det. Efter jobbet gav jag mig ut på en löprunda (!), vem är jag? Köpte som sagt nya löpskor i helgen och igår blev premiärrundan. Jag tänkte en kortare runda, i makligt tempo. Ja men det gick ju sådär. Nästan 7,5km senare och jag var död. Eller som jag skrev på instagram, Lycklig innan, död under tiden, lycklig efter. För alla er som någonsin sprungit vet om det, den där fantastiska känslan efter. Den där Runners High som slår till.

Dock märks det i mina ben (och knän) idag att det var lite väl mycket asfalt under fötterna igår. Så nästa löprunda blir i skogsspåret, där det är något mjukare underlag. Men jag gjorde det! Herregud, nöjdheten viste inga gränser igår kan jag meddela! Så nu sitter jag här, med träningsvärk i kroppen men en nöjdhetskänsla upp över öronen. :)

/ Johanna

Gillar

Kommentarer

Ett behov av att skriva.

Känner ni någonsin ett behov av att skriva? Bara få skriva av er, egentligen inte om något särskilt viktigt, inspirerande eller särskilt. Utan bara ett behov av att skriva. Få ur sig ord som bildar meningar som bildar något typ av stycke? Eller är det bara jag?

För jag känner det behovet, inte superofta men ibland. Och helst skulle jag ju vilja skriva om något viktigt, inspirerande och spännande. Men jag har inget på lager just nu. Mer än ett behov att få ur mig ord. Men man kanske borde ha en plan för sånt?

Äsch, jag bjuder på lite musik istället :)

/ Johanna

Gillar

Kommentarer

Några ord om gårdagens träning.

Jag har träningsvärk idag. I ryggen, insida lår, mage och axlar. Eller axlarna gör bara ont, men vad är nytt? Det jag försöker säga är att jag tränade igår! Tillsammans med fröken röd och som vi fick kämpa. Vi har haft ett kortare uppehåll från träningen eftersom fröken fick lite ont i ryggen, men nu är vi igång igen. Jag började ju rida för en tränare i februari och det här var vår fjärde träning tillsammans och det har ändå hänt så mycket. Vilket är fantastiskt kul! Jag har fått så många nya verktyg att jobba med och som ekipage känns det som att vi hoppat många steg på utbildningsstegen nu under de senaste 2 månaderna. För min egen del gick det ändå 3 år helt utan tränare innan jag hittade Susanne, och det är lång tid.

Gårdagens träning då, nej den var ingen dans på rosor, det var varmt, jobbigt och svettigt. Lite spretigt och i otakt stundtals och jag orkade inte rida alla gånger. Men stundtals var känslan helt fantastisk! Vi kämpar på, Iza kämpar för att förstå vad jag vill, jag kämpar med att förstå allt Susanne vill att jag ska göra och samtidigt komma ihåg att andas, sitta ordentligt och få ordning på alla hjälper. Det är inte lätt men det är väldigt kul kan jag lova. Längtar redan till nästa gång, men först ska vi träna på allt vi fått med oss. Jag måste framför allt jobba upp min egen kondition och magmuskler igen, så jag orkar stötta Iza och hjälpa henne att orka hålla ihop sig. Så i helgen köpte jag ett par nya löpskor. Nu ni! Men först ska jag svepa en kopp kaffe och kicka igång jobbdagen :)

/ Johanna

Gillar

Kommentarer