End of an era.

Idag gör jag min sista dag på mitt jobb. Det var en konstig mening att skriva minsann, men så är det. Idag är min sista dag som projektledare och utbildare på Soleil. 4 år och 4 månader har jag varit anställd där, 2 år och 7 månader som projektledare. Och vet ni hur svårt det är att försöka sammanfatta 4 år? Men jag vill komma ihåg, jag vill kunna titta tillbaka och minnas, ni vet ju att det här väldigt mycket är min offentliga dagbok. Så vi ska se vad jag kan få ihop.

Det var i december 2016 som jag klev in på Soleils kontor för första gången tillsammans med ett gäng klasskompisar. Vi hade blivit förfrågade om vi var intresserade av extrajobb, vilken student säger nej? Så vi gick dit för att träffa våra blivande kollegor, lira lite tv spel och ha en aw helt enkelt. Sen dess har jag hängt ihop med Soleil. Först som student och sen efter examen som trainee inom projektledning, vilket ledde till fast anställning som projektledare och utbildare.

Hade någon sagt till mig för några år sen att jag skulle jobba med att projektleda byggen av intranät och webbplatser hade jag nog skrattat dom rakt i ansiktet. Men det är exakt vad jag har ägnat de senaste nästan 3 åren åt att göra. Och vilken resa det varit! En hel hög med kunder (allt från riktigt stora kunder till väldigt små), mängder av olika projekt och lanseringar av både webbplatser och intranät har hunnits med på vägen. Till detta lägger jag även ett gäng mässor, några prisvinnande webbar och fantastiska kunder i en härlig mix.

Det har absolut inte bara varit solsken, enhörningar och bra dagar, det har varit en bergochdalbana och en rejäl sån. Men oj vilken utveckling jag har gjort och vad jag har lärt mig mycket på vägen hit. Både om min själv, projektledning och en bransch jag själv inte såg mig i i den här livstiden iallafall.

Det jag försöker säga är att det har varit otroligt roligt, utmanade och i vissa fall stressigt. Och att jag kommer sakna mina kollegor väldigt mycket. Samtidigt är jag otroligt peppad på mitt nya jobb, för nu byter jag riktning ordentligt, bransch och roll. Mer om det en annan gång. Det är inte så ofta man (jag iallafall) byter jobb och det känns lite som att jag lämna min familj, för ens kollegor blir ju som ens familj tillslut. Och jag har gillat min familj väldigt mycket. Men nu är det dags för något nytt :)

#endofanera #nyttjobb

/ Johanna

Gillar

Kommentarer

Sista tisdagen i mars.

Godmorgon tisdag,

hur mår ni? Jag mår bra, alltså verkligen men samtidigt är känslan lite konstig. Jag vet att jag är kryptisk, men ni kommer få veta imorgon vad det är som händer. Men kan iallafall medge att livet just nu är ganska bra ändå, trots läget i världen. Jag har börjat träna för en magisk tränare med fröken röd (hästen kompisar, hästen) och glädjen där har kommit tillbaka efter en rejäl svacka. Våren är på gång med stormsteg, något man älskar. Jag har äntligen skaffat mig ett nytt skrivbord till mitt hemmakontor och det rummet börjat ta form. Jag mår bra helt enkelt. Iallafall i det stora hela.

Sen absolut, läget i världen och i Sverige påverkar mig såklart, jag saknar min familj något otroligt mycket. Senast vi sågs var i julas och det börjar kännas nu. Men vi håller i, jag hoppas att vaccineringen fortsätter rulla på så även jag och mina nära snart blir erbjudna. Vilken variant jag får bryr jag mig inte riktigt om. Vill bara få det och se något typ av ljus i den här tunneln. Men i övrigt mår jag bra. Fast idag är en konstig dag. På många sätt.

Nu ska jag sluta filosofera över livet och ta tag i jobbet, men först lite kaffe :)

/ Johanna

Gillar

Kommentarer

Om ni bara visste.

Alltså om ni bara visste vad som pågick i min hjärna just nu. Eller ja egentligen i mitt liv. Men kan inte riktigt säga något än. Men snart! :)

/ Johanna

Gillar

Kommentarer