En stjärna

Livet har vänt upp och ner på hela mig, men nu är vi förhoppningsvis här igen för att stanna. Det har ju inte hänt så märkvärdiga saker, förutom att jag för tredje gången i tisdags träffat en hundinstruktör för att se om jag kan få ordning på min lilla groda. Och ja, vad ska man säga? Kan inte säga så mycket mer än wow. Hela idén med den processen var ju att försöka få kontroll på hundmöten, att få honom att vara lugn inomhus och så vidare, och jisses vilka härliga framsteg den lilla har gjort. Förslaget jag också fick var att testa helstryp, då jag haft nosgrimma en längre tid, och hittills har helstrypet lyst med sin närvaro under två promenader och jag är så himla stolt över honom. Han sköter sig så bra. Idag var jag inte ett dugg förberedd på hunden som stod bakom ett hörn, men jag blev så förvånad över hur mycket han behöll sitt lugn, javisst, intresset fanns där, men inget gap, skrik och idiotiskt hoppande, och det var inga som helst problem att fortsätta promenaden. Han, eller rättare sagt VI, har kommit så fruktansvärt långt under dessa två veckor. På TVÅ veckor har han visat sina framfötter. MIN STJÄRNA!

Gillar

Kommentarer