Barnmorskebesök i v 37+4

Idag var det då dags för det fjärde ”mäta-magen-mötet” och med även ett ultraljud efteråt. SF-mått: 35 cm Blodtryck: 120/70 Hjärtslag: 148 slag/min (vaken bebis) Vikt: -1kg på 2v (nu uppe på ca 13kg) Vi pratade mest om hur jag mår, min sömn, om lite förändringar som kan hjälpa till i vardagen.. även om min skräck på förlossningen (som dock börjar släppa lite mer och mer). Hon blev lite smått chockad när jag berättade att jag under natten fick en kraftig mensvärk som höll i sig hela natten, och att jag testade använda TENS-en och att jag älskade den! Men hon svarade snabbt "som omföderska ska man känna av förvärkar mer och kraftigare.. det är helt naturligt". Hon frågade även "om jag tänkt skaffa fler barn i framtiden.." men jag svarade ganska så fort med ett "Nej" och hon hade förståelse för det då hon följt mig under hela graviditet, och som ni alla vet så har jag inte haft den bästa graviditeten! Vet inte varför "ett till barn" skulle få mig att må bättre när jag inte ens fått ut den här bebisen än. Efter allt prat så mättes magen och BM:s första reaktion var "aha hmm" och tog sen Dopplern för att lyssna efter bebis hjärtljud. Men jag kunde inte låta bli å fråga hur många centimeter min mage var (tycker det är lite kul å skriva upp, och jämföra med Oliwer då han låg i min mage.) Då sa hon att den var runt 35cm. Sen när hon tog Dopplern så fick jag mig en spark och jag kände den lite svagt, men jag kände den!! Eller förresten, Pyret vred på sig från den ena sidan till den andra. Så när hon tog Dopplern på samma ställe så hördes inga hjärtljud. Så då tog hon den till andra sidan av magen och där kunde vi båda höra det lilla pulserande lilla hjärtat. Vilken buse jag verkar ha i magen! Den ville absolut inte vara med idag. ;) Jag förstår om h*n är trött på alla möten hit och dit.. det är jag oxå! Blodtrycket fick jag oxå fråga om.. så vet inte om barnmorskan var lite imorse eller om hon helt enkelt hade en dålig dag. Det var synd faktiskt, för vi brukar ha så himla kul ihop. Men man måste inte alltid vara på topp. Jaja. Efter barnmorskemötet gick vi å vägde mig och såg att jag gått ner 1kg sen jag senast vägde mig för 2v sen. Det är chockat om nåt, jag som tycker jag är stor som en flodhäst!!! Men så länge bebis mår bra och får den näring den behöver så gör inte min vikt nånting. :) Efter mötet så var det dags för ytterligare ett ultraljud. Barnmorskan som skulle titta så bebis mådde bra, var hur trevlig som helst och på ett riktigt toppen humör! Hon kollade verkligen allt på Pyret; hur h*n rörde sig, flödet i navelsträngen lyssnade vi på, ryggen, benen, moderkakan som verkade "jättetjock" (mindre plats = mindre rörelser.) Och utan att faktiskt fråga efter en bild så hade hon skrivit ut en till mig ändå. Det tyckte jag var så himla snällt. Är så himla roligt å visa till Niklas som inte var med och såg sin dotter/son. Jag kände en enorm lättnad efter ultraljudet.. även om man inte känner sparkarna så finns ju funderingarna ändå där. Men jag citerar den ena barnmorskan "när du minst anar det, så har du din lilla bebis i din famn!" och jag hoppas att Pyret hörde henne. Nu längtar vi ännu mer. ? Ska från och med nu, börja gå en gång i veckan till MVC för kontroller.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229