Header

SENASTE INLÄGGEN

[kvalitet] ungdomar och vänner

" Vilken fredag vi fick. På alla vis. En fredag av kvalitet och lycka. Våra fjortonåringar hade länge bestämt att de skulle bjuda sina föräl…"

[power] egen stolthet

" Jag tillhör ett magiskt nätverk av kvinnor - Ladies Circle Sverige - och temat för året är "We Empower". Jag vill i egenskap av att stärka…"

[nya] favoriter

" Ni vet när man får ett tips om en favorit. Ett plagg man kan leva och dö i. Älskar den känslan. En väninna tipsade mig och nu har jag infö…"

Livet

Idag är en tuff dag för mig. En dag som river i mig varje år. En dag med mycket känslor. Jag kan hitta tillbaka till den känslan när pappa kommer hem till oss, knackar klockan fem på morgonen. Han kommer med budskapet jag visste skulle komma men som jag ändå aldrig var redo för - mamma har somnat in nu, taxin väntar, vi ska åka in och se henne! Va? Hände det verkligen. För mig är den dagen ett töcken. En dag jag vill glömma. Förtränga. Låta vara ogjord. Fruktansvärt.

ETT MISSLYCKANDE I LIVET, jag kunde inte påverka det, det var inte mitt fel, jag hade aldrig kunnat göra det ogjort, men det känns som ett stort misslyckande att inte få låta sina egna barn få ha sin mormor i livet. Hon som var så betydelsefull, som jag vet hade varit där för mig oavsett. Att inte få ha henne kvar, att få ha henne levande längre än till en ålder av 47 - det är ett misslyckande. Ett misslyckande som gör ont. Fortfarande, 16 år senare. Jag vet att jag inte kunnat påverka det. Jag vet det. Men ändå.

Såklart är jag idag glad att pappa har en annan fantastisk kvinna vid sin sida, en plastmormor till mina
barn, en som bryr sig om mig på riktigt, jag vet att min mamma gillat henne för det hon gör, jag vet det!

Detta är en del av @victoriajongard och @moafidelie
Januariutmaning är för att kickstarta bloggåret. Vill du också delta? Klicka - HÄR

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nouw Magazine