Att studera med bebis

Nu har jag ju inte någon bebis mera, utan en 10 månaders härlig flicka som jag misstänker att snart kommer ta sina första steg. Jag hittade ett utkast till ett inlägg på min förra blogg som jag valde att aldrig publicera, och tänkte jämföra mina tankar då och nu om hur det är att studera med bebis. 

"De senaste veckorna har varit några av de stressigaste i mitt liv. Bebis, tusentals deadlines i skolan, flytt och renovering. Det känns som att varje dag jag lämnar Molly till farmor och farfar missar jag något i hennes utveckling. Hon växer så mycket just nu. Det händer saker varje dag. Igår då jag kom hem hade farmor haft henne i matstol för första gången. Låter dumt, men det ögonblicket skulle jag verkligen viljat se. Molly var dryga 7 veckor då skolan började. Detta skall inte bli ett gnällinlägg men kommer nog bli det ändå. Det var ju mitt eget val att börja studera så snabbt. Men jag har flera gånger tänkt: Gör jag det här för mig själv eller för någon annans skull? Svaret är nog att jag gör det för andras skull. För att folk inte ska behöva bli besvikna på mig. Alla frågor om hur jag tänkt med skolan och kommentarer om att jag inte får lämna det på hälft, att jag måste bli färdig (vilket jag aldrig ens tänkt, men ett år mammaledigt hade jag nog planerat). Ogillande miner om man så mycket som nämner att det kanske kommer ta ett halvt år längre. Jag har ju redan studentexamen och ett yrke ifall något skulle gå snett! Det är väl ingen fara om det drar ut ett halft år på tiden, jag hinner nog sen. Mollys bebistid kommer inte pånytt och jag tror att det som verkligen betyder något för henne är att ha en närvarande mamma som inte jämt är stressad eller måste se på datorskärmen. Flytten till Dalsbruk gör att dagen blir två timmar längre, 3, 5 om jag tar bussen. Väckning klockan 5 och hemma igen klockan 8.

Men nu har jag valt att studera. Och det skulle kännas dumt att dra sig ur nu då jag kämpat hela hösten, det är inte mycket kvar nu. Ibland känns det som att jag ger mer än mitt allt och ändå uppskattas det inte. Att jag sliter mer än många andra för att få ihop vardagen och jobbar dubbelt så mycket hemifrån."

Nu efteråt då jag läser detta blir jag ledsen. Molly har verkligen inte haft en närvarande mamma. Då jag varit hemma har jag suttit fast vid dator eller telefon. Varför det var extra tungt är nog för att jag hade fel inställningen och saknade motivationen som behövdes. Jag har varit trött då det ibland varit väckning 5 gånger per natt. Men vilken skön känsla nu då jag gjorde det! Jag har nu alla kurser undan, och nu är det endast jag själv som avgör när jag tar min examen. Jag kan jobba hemifrån med marknadsföringspraktiken som jag gör på distans, och examensarbetet kan påbörjas och avslutas då jag själv vill, och troligen tar jag min examen som de andra och som beräknat från början, i december 2016. Jag är tacksam över att ha svärföräldrar som ställt upp och varit barnvakter, 2-5 dagar i veckan. Att ha sådan kontrast har nog också varit skönt, mammaledig en dag och studerande följande dag. Det har varit skönt för att jag inte vant mig vid att bo på landet, jag är nog en stadsmänniska trots allt och känner mig ensam här. Saknar stan så mycket, men nästa steg är att göra det bästa av den här situationen och det blir nog bätrre bara vi renoverat klart. Det har inte varit lätt, men jag har fixat det.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229