Idag är det söndag och tiden fullkomligt rusar iväg. Denna veckan har vi varit hos BVC för att titta till Elvira. Hon hade passerat sin födelsevikt, växt nästan 1 cm och huvudet har också växt 🙈 BVC sa att hon var ett A-barn ;-) givetvis med mig som mamma. Efter BVC åkte vi ut till Björns farmor och farfar! Vi var dock inte där så länge för Elvira var väldigt trött och behövde sova vilket hon gjorde i bilen på väg hem. Dagen efter kom Roger hit (Elviras farfar) och igår var min pappa och hans flickvän Lena här på besök! Så trevligt med så många runt omkring Elvira som tycker om henne ❤️ vår lilla ängel :)

Jag har äntligen börjat återhämta mig något efter förlossningen, kan kissa nu utan att spänna mig och halvgråta, så det är ju framsteg. Tuttarna däremot är gigantiska och gör jätteont, läcker i tid och otid gör dom också. Men det är de värt när man är mamma till ett litet matvrak 😄

Just nu sover Elvira och Björn, men Elvira sover på mig så får inte så mycket gjort.. Så ska nog vila lite jag också. ❤️ ha det bra så länge!

Redan måndagen den 5/12 vaknade jag av magont, magen blev hård samtidigt som det tryckte neråt. Reagerade först inte men när det kommit några stycken sa jag det till Björn som trodde det kunde vara på G. Jag levde ju i förnekelse då jag trodde att hon aldrig skulle titta ut!

Dagen till ära var Björn ledig denna måndag så vi åkte ut till skogen och plockade pyssel till vårt julpynt, men när vi kom hem hade jag så ont så jag orkade inte riktigt pyssla. Började klocka värkarna som kom med 6-8 minuters mellanrum. Dom var helt klart hanterbara! Runt 18-tiden kom min granne ner med en pilatesboll som jag skumpade runt på här hemma.

På natten blev allting mycket värre och runt 6 tiden på morgonen väckte jag Björn och sa att jag ville åka in för jag klarade inte av det mer. Vid denna tidpunkten hade jag 2 minuter mellan värkarna, men ändå stannade vi vid McDonalds så Björn kunde köpa frukost, haha!

Väl på förlossningen mätte dom värkarna och maskinen registrerade inte ens dom. Dvs på CTG-kurvan syntes ingenting! Och efter undersökningen var jag bara öppen 1 cm. Kände mig såååå dum, men fick en sovdos så jag kunde sova då jag varit vaken hela natten.

När jag kom hem igen somnade jag som en stock och Björn åkte till jobbet. Jag sov till kl 21 den dagen och när jag vaknade sen så kändes det som värkarna avtagit.. Men bara någon timme senare kom dom tillbaka och när jag var på toaletten runt klockan 12 hade slemproppen lossnat och det kom lite blod. Försökte gå in och sova men det gick verkligen inte, runt 3 tiden vaknade Björn också och jag grät vid varje värk men visste ju att jag inte alls borde ha öppnat mig det minsta sen undersökningen så jag var envis som en get där hemma. Hoppade iallafall in i duschen och Björn masserade min rygg en stund. Men ingenting hjälpte..

Vid 6-tiden ringde jag in till förlossningen och dom bad mig komma in. Både jag och Björn var stensäkra på att vi skulle bli hemskickade, men mest Björn 😄 men när vi kom dit mätte dom värkarna och ja - regelbundna värkar. Barnmorskan som vi mötte var jättetrevlig och hon kände att bebisen låg långt nere vilket var ett gott tecken! Vi fick sen vänta en stund på personalbytet och klockan sju kom det in en barnmorska och en student som undersökte mig, var då öppen 3-4 cm och jag blev hänvisad till ett förlossningsrum.

Där inne fick jag dricka lite nyponsoppa eftersom jag inte fick äta något... Och sen satt jag i badet med lustgas! Det var riktigt skönt men blev obekvämt till sist så jag gick och la mig i sängen.

Klockan 9 tog barnmorskan hål på hinnorna så vattnet gick, var då öppen 5 cm. Ont som tusan hade jag men det är väl förståeligt.. Låg i sängen med min lustgas och nu när jag tänker efter var jag nog rätt borta för jag minns inte så mycket.. Vid 12 kom narkosläkaren in och gav mig ryggbedövning, minns att det antagligen var väldigt skönt för själva värkarna kändes bättre efteråt! Men började frysa som tusan och blev inbäddad med värmekudde, täcken, filtar, strumpor och frös ändå som fan. Drack gjorde jag med, dom fick tömma mig på 1/2 liter kiss flera gånger! Haha!

På senare undersökningar var jag öppen 7cm och även 1 1/2 h senare var jag öppen 7cm, så runt kl 14.30 satte dom in värkstimulerande dropp för att få igång värkarna igen efter edan. Och Björn passade på att springa iväg och äta, vilket visade sig att han inte alls "sprang" för han var iväg rätt länge och då passade dom på att undersöka mig och jag var helt öppen! Bara det att bebisen inte sjunkit ner så det skulle ta ett tag till..

Klockan gick och till sist kom Björn tillbaka, jag fick gå runt i rummet så hon skulle komma ner men ingenting hände, hoppade även runt på en pilatesboll. Till sist fick jag så ont och mådde så dåligt så jag skrek att dom fick hjälpa mig att få ut henne och jag kan inte själv! Hon låg fortfarande för högt upp trots att jag krystade och krystade. Hade även barnmorskor som tryckte på magen för att få ner henne men ingenting!

Till sist tog dom beslut om sugklocka och sen krystade jag 3 gånger, ont som fan (!) gjorde det när huvudet skulle ut. Jag trodde jag skulle dö där och då. Jag såg liksom ljuset.. Men sen helt plötsligt klockan 17.08 när jag tittade upp så håller dom upp den vackraste lilla varelsen jag någonsin skådat mitt framför ögonen på mig, Björn gråter av glädje och lättnad för att det var över för mig! Det var verkligen en vacker stund att se honom så lycklig och se mitt barn för första gången. <3

Fick upp henne på mitt bröst, sen fick jag krysta ut moderkakan men det var ju verkligen a piece of cake efter vad jag gått igenom. Sen låg vi där medan jag blev sydd, var livrädd när hon skulle börja men det kändes ingenting så vi bara njöt av synen på vår dotter..

Sen kom dom in och jag sa att jag nog hade feber för jag kände mig varm, då sa undersköterskan att "ja men du är ju helt nerbäddad". Blev skitirriterad på henne! Så hon gick och tog tempen och mycket riktigt hade jag feber som det även visade sig att bebisen hade fått, så dom ville ta prover på henne lite senare..

I den eviga väntan kom dom in, mätte och vägde! 52 cm lång och 3920g vägde min prinsessa. Björn gissade på 3200 gram och jag på 4000g (jag som klämt ut henne ju) så jag vann alltså, Woho!

I vilket fall så runt klockan 22 åkte Björn för att ändra parkering och vår dotter som fick namnet Elvira Marie Astrid blev undersökt av barnläkaren. Allt såg dock bra ut men vart febern kom ifrån visste dom inte, däremot bajsade hon ner honom :) vi blev iallafall uppskickade till NEO för infektionsprover och efter det ner till förlossningen igen.. ville verkligen bara upp till BB för att få sova.. i fl-rummet låg Björn och sov på golvet när klockan var ca 01.30..

Till sist kom dom in, då hade dom fixat ett rum för dom förstod ju att vi behövde sova. Så då åkte vi upp till BB. ❤️

Elviras feber visade sig komma från mig eftersom jag fått feber under förlossningen, men dom höll stenkoll på henne vilket var bra även om jag inte alls tyckte om att dom stack i hennes lilla huvud :( allt annat såg bra ut och alla tester blev godkända! Och hon är så älskad redan, vår fina fina fina lilla plutt ❤️

Onsdagen den 7 december 2016 klockan 17.08 kom det en liten flicka till världen. Min älskade dotter! 3920 gram vägde hon och var hela 52 cm lång. Vilken kärlek och vilken lycka! Jag tänkte skriva en liten FL-berättelse i nästa inlägg om någon är intresserad av att läsa den.