Hej alla fina!
Jag vill börja med och önska er en trevlig fredag. Jag vill även gåva fram att det är så roligt att folk faktiskt läser min blogg och får mig att vilja fortsätta med detta.
🌷🙏

Idag är det som sagt fredag. Båda pojkarna är hemma och som vanligt så ska vi självklart ha vårt klassiska fredagsmys! 😊
Saken är bara den att vår tv inte vill fungera. Internet fungerar överallt förutom på vår tv. Typiskt!

Denna dagen har bestått utav att dra en liten städning här hemma, fixa med tvätt trots att min kropp verkligen säger ifrån. Men vet ni vad? Mina sjukdomar kommer inte få ta över min vardag.
Mitt i allt har jag sprungit som en husmor.  Barnen har velat äta mer än någonsin och kl är bara 13. Men det glädjer mig bara.
Jag har egentligen tusen saker att ta i tur med utöver allt annat men vi tar nya tag nästa vecka.

Vet ni vad?
För två veckor sen blev jag bestulen i mitt egna hem på ganska mycket saker. Hur det gick till tar jag inte upp här dem som vet dem vet
Detta blev polisanmält men dem valde att lägga ner det för bristande bevis trots att jag har sms konversation mellan mig och den andra där det erkänns att gärningen är gjord! Ibland under jag hur det svenska rättssystemet fungerar. Det var saker som var ganska dyra. Men det som förvånar mig mest är hur en såkallad "vän" kan göra så!?
Vi stoppar detta här. Hade kunnat skriva en hel novell om detta då jag blir förbannade varje gg jag tänker på det!

Veckan har för övrigt varit bra. Den har för en gångs skull varit lugn..Nu sitter båda barnen och leker medans jag ska ta tag i det sista här hemma för att vi sen ska ta 36n tripp ut.

Gårdagens E påväg till dagmamman 👇

:Jag kan inte fatta att du ska fylla 3 hela år näst måndag! Tiden springer bara iväg!
Som vanligt så är jag redan nu stressad över kalas och allt där till.
Men det slutar nog bra. Det är något jag måste lära mig. Att sluta stressa!

Vad ska ni hitta på i helgen? ♡

Godmorgon!
I skrivande stund sitter jag redan med en kall kopp kaffe efter en rätt lugn morgon. Jag och mini tog morgon vid halv 8. E sov till 8.

Samtal ifrån rematulogen av sjuksköterska för att följa upp min ledgångs reumatism och behandling av den hur allt funkar har vi bockat av denna morgon.
Med glädje kan jag säga att det har blivit bättre och jag hoppas det förblir så!

Jag har gått med värk i mååååånga år spmnalltur satts som ospecificerad.
Jag bestämmde mig för att byta vårdcentral förra sommaren och läkaren jag fick var samma läkare som jag fick träffa på psykiatrin. Bättre kunde det inte bli.
Allt sattes igång remisser hur och dit. Så mycket förklaring på allting.

Jag får först diagnosen
GRAVES SJUKDOM det är en sköldkörtelsjukdom. Detta börjar förklara så mycket av mitt mående. Förra vårdcentralen har aldrig hittat något avvikande på min sköldkörtel.. Trots att dem symtom som tillhör denna diagnos har ståmmt in på mig under alla år. Men detta besked får jag av den nya VC.
Jag får sen diagnosen ledgångs reumatism och fybromylogi på samma gång efter att min nya läkare skickat en ynka remiss som förra VC aldrig haft i tankarna eller ens nämnt att dem vill remmitera mig vidare.
Detta kom som en chock men ändå en lättnad! Hoppas ni förstår vad jag menar. Jag är 27 år. Jag vill inte ha detta. Men när man går upp på morgonen och nästan gråter av smärta och för stödja sig emot vårens möbel som finns i ens väg tills man kommit igång så var detta ett lättamfe svar för mig.

Varför nämner jag psykiatrin längre upp?
Jo jag skrev en egen remiss dit.
För mitt eget mående. Det har liksom under många år lagts på is pga att jag hållt E i fokus.
Jag skämms inte!
Men hur detta slutade.
Jag blev vidare remmiterad till specialist psykiatrin för vidare utredning av ADHD. Nu tänker nog många "jaha".
Jag hamnade under stolarna ett tag. Kom på ett första besök. Sen ville dem inte ta emot mig. Men efter mycket krigande så stå4 jag nu på väntelista för att genomgå en neuropsykiatrisk utredning. ÄNTLIGEN!

Detta gör mig inte till en sämre människa. Det gör mig till en starkare!
Jag tycker av mitt eget tycke att psykisk ohälsa tystas ner alldeles för mycket och det tas inte på allvar.
Därför skäms jag inte. Det finns så många benämningar inom området. Vi borde prata om det mer, sjukvården borde ta det mer på allvar osv.

Nu släpper jag det.
Igår var jag på första autism utbildningen för E. Den verkar vara givande. Så sköntatt träffa andra föräldrar som man kan dela med sig av. Dela verktyg och ge tips. Men alla barn är olika. Något funkar på en medans det inte funkar på mitt exempelvis. Men den är 4 tillfällen till. Med uppehåll nästa vecka under sportlovet.
Nu är det snart dags för möte med vår familjebehandlare och idag ska vi börja använda oss av bildstöld för E.
Hon har med sig bilder. Vi börjar sätta upp morgonen så ökar vi det successivt.
Vi har haft det förr.  Denna gång hoppas jag på bättre effekt! Som sagt så slutar jag aldrig kämpa hur trött min kropp än är!
Mina barn är mitt allt för alltid ♡

Nu avrundar jag här för att kickaigång dagen. Hoppas ni får en kanon dag! 😊

God förmiddag!
Hoppas ni haft en bra start på dagen.

Nu vart det ett tag sen jag skrev att jag skulle börja blogga igen och nu är det dags. Behöver tillbaka min fristad. Mitt ställe jag kan skriva av mig på.
Nackdelen är bara att vissa personer som jag egentligen inte vill ska vara involverade till fullo i vårt liv kommer kunna ta del av det jag skriver. Men jag har funderat. Det får bli så.
Finns egentligen ingenting att dölja. Det är ju vår vardag så ja..
VÄLKOMMEN!

Idag har vi en regnig/snöig dag i Göteborg. Vilket väder har ni?
Jag längtar så efter våren! 🍂

Idag är det men ända lediga dag ifrån möten, sjukhus, kurser osv. Så vi valde att ta en riktig slapp dag hemma.
Lilleman kom hem ifrån sin pappa igår.
Stora har jag ju på heltid bortsett ifrån var tredje helg då han har kontakt familj.

Jag har inte riktigt vetat hur jag ska börja formulera mig. Om hur vår vardag ser ut.
Just nu är E i stort sett "hemmasittare".
Nu tänker folk va? Hemmasittare!?
Ja! Så är fallet
Jag springer på möten, daglig kontakt med skolan och allt var det innebär.
Förra veckan hade vi vårt 4e västbus möte..  Gav inte så mycket enligt mig.
Men jag ska faktiskt ge mig en klapp på axeln. Vi har kommit så långt. Eller ja jag, jag har kämpat hit. Väntar på att få ett bokat datum med rektor och skolhälsochefen för att diskutera byte av skola.
Till en skola där dem har inriktning för Es problematik och där dem jobbar på ett helt annat sätt. Nu inväntar vi det och jag hoppas det går fort.

Till sanningen så är jag slut i både kropp och själ. Vardagen tar mina krafter. Vissa dagar är bättre än andra och tvärt om.
Det är alltid lugnare den veckan båda barnen är hemma. E älskar sin lillebror mer än allt annat och likaså med lillebror.

Jag tänker inte sticka under stolen med hur jag mår. Just idag är det en sådan ångest dag. Ni som har haft/lider av det vet vad det innebär. Vädret påverkar det nog ganska så bra med.

Men änsålänge så har morgonen/dagen varit lugn och låt den förbli så! 🙏

Jag avrundar här. Dags att göra lite sysslor här hemma.
Hoppas ni får en toppen dag! 🌸