Andas in, andas ut. Jag har lagt mig för natten och känner hur andningen varit mer och mer högt uppe under veckans dagar och känner att jag behöver få ner den igen. Ner i magen, djupandas. Så syret kommer ut i kroppens celler ordentligt.

Detta syre som vi så väl behöver, som kommer från växtligheten i kombination med solen. Jag läste förresten härom dagen om en mamma med ett barn som skrek mycket på kvällarna men lyckades lugna ned genom att vandra barfota på gräsmattan. Elektroner från marken som vandrar in i oss och grundar.

Syre i luften och syre i vatten, H2O, två väte och en syre.

Långa, djupa andetag, även nu när jag skriver. Slappna av i axlar och speciellt i käkarna. Visualisera någon trevlig känsla i något minne eller kommande händelse, som jag ser fram emot eller vill se mig i.
Tacksam för syre, och tacksam för en trevlig dag.
Nu ska jag stänga av tankarna och sova.
- Hangzhou, China -

Lindansarmama.se

Härom morgonen när jag vaknade till kyla både utomhus och inomhus, mulet och regn och humöret sjönk och mungiporna åkte ner funderade jag på hur jag kunde ändra tankarna för att vrida runt tankemönstret.

- ”Jag är så trött på kylan och det gråa mulna” blev till ”Jag är tacksam över att solen finns där bakom molnen”.

- ”Jag vill ha sol och värme!” blev till ”Solen finns där ovanför molnen och jag är så glad och tacksam att den finns där och värmer jorden för annars skulle vi inte ha någon värld”.

Fler missmodiga tankar försökte dyka upp, så jag fyllde på med fler tankar kring att jag är tacksam att jag kan gå upp, att jag kan röra mig, att jag har kläder att sätta på mig mot kylan, att jag kan tänka på solen och vara tacksam att den finns där bakom, även om jag inte kan se den just nu.

Mycket tankar kring solen bakom molnen och efter en stund slutade de missmodiga tankarna att knacka på och jag kunde känna glädje i att solen finns där bakom molnen och gör planeten beboelig och att jag får på mig varma kläder mot kylan inomhus.

Humöret och mungiporna steg och jag slapp tänka negativa tankar som egentligen ändå inte gav något, vilket det ändrade tankemönstret däremot gjorde.

🙏

Lindansarmama.se

Sedan ett tag tillbaka har jag inte riktigt kunnat sitta på knä utan det har gjort ont punktvis i vänster vad och in under knät. Jag har fått belasta vänster ben mindre och mindre.

Jag har nyss fått indikation på att jag har stagnation i lymfknutor i just vänster ben och tänkte att det kanske är därför jag har fått ont när jag sitter på knä. Innan flytten till Kina påbörjade jag en lymfmassagekurs för häst och det ska man kunna göra på ungefär samma sätt på människa, så jag tänkte att det kanske hjälper, om inte annat så på att få rörelse i stagnationen.

På häst ska man öppna lymfnoderna först och i bak har hästen sådana vid svansroten så jag tänkte att det har väl vi människor också där då så jag började massera ungefär vid vår svansrot. Sedan gick jag över till vaden och hittade många onda punkter som gjorde ont på ett helt annat sätt än i det högra benet. När man masserar hästens ben ska man sedan dra med strykande rörelser nedifrån och upp mot lymfnoden, så det gjorde jag också.

Provade att sätta mig på knä och det var bättre. Gjorde om det några gånger och kunde i alla fall sitta helt avslappnat i yogans babyställningen igen, och även upprätt var det mycket bättre.

Ska se om jag kan läsa på lite om människans lymfmassage så jag bättre vet hur jag ska göra och göra detta regelbundet ett tag nu, så hoppas jag det släpper så jag kan sitta på knä helt normalt igen.

Förutom att jag rätt ofta vill sitta på knä i vardagen, kan inte och har aldrig kunnat sitta på huk, så är det så många yogarörelser som har knäställningen som bas, så det har varit så tråkigt att inte ens kunna slappna av i babyställningen. Men nu hoppas jag att jag hittat både orsaken och en lösning.

Lindansarmama.se