Den sista dagen i oktober bjuder på solsken och värme. Känns fantastiskt skönt att vara utomhus med bara en tunn kofta som ytterplagg. Slå sig ner på en solig parkbänk och äta den medhavda lunchen, matig macka med färskpressad äpple- och morotsjuice.

Känner mig tacksam att jag får prova på det här då jag tyckt sämre och sämre om mörkret med blåsten, kylan och regnet för varje år. Slippa trassla runt med bil och parkeringar och köer för vad jag än ska göra, i mörker och regn, och leka ekorrhjulet.

Parkarbetarna tar paus på sina fordon, cyklande, flanörer och hundägare tar sig fram i godan ro, bilarna rör sig på vägbanan. Floden flyter stilla. Ser ingen som stressar runt eller verkar ha speciellt bråttom.

Jag gläds åt parken, naturen, floden och att få göra och uppleva något annat. Tjoho!

- Hangzhou, Kina -

Lindansarmama.se

Det går lättare och lättare att handla och laga mat. Var i affären och hittade kycklingfiléer och potatis, som köps i plasttråg två och två. Jag trodde jag köpte majrova men när jag skalade den insåg jag att det kanske var en rättika. Tänkte att ja, ja, det går säkert att göra mos på den ändå.

Gjorde kycklingfiléerna i ugnen.
Skalade och skar potatisarna och "rättikan" eller vad det nu var i bitar och kokade dem.
Strimlade ett litet vitkålshuvud, hällde sedan på vatten och smakade av med kycklingbuljong som pulver på burk, fungerar som buljongtärning, fast det är löst pulver. Lät det koka en liten stund.
Delade upp en kycklingfilé i vitkålswoket och lät allt bli varmt.
Mosade potatisarna och "rättikan" med en gaffel och rörde om till mos med en sked, har inte hittat någon mosstöt än.

Serverades ihop med en skål med morötter och gurka.

Det här blev gott! Moset fick en lite syrlig smak som passade bra ihop med woket.

- Hangzhou, Kina -

Lindansarmama.se

God morgon! Gick upp och skulle klä på mig för att äta frukost men finner mig själv i färd med att vika tvätt som jag tittat några dagar på men inte fått gjort. Kändes på något sätt som att nu var det tvättens tur i köordningen, helt plötsligt släppte bara aversionen mot att göra det.

Tycker ofta det är så att saker blir liggande och liggande, men plötsligt gör jag dem utan att jag aktivt tänkt så och så känns det som att saker innan betats av och så är det just denna sakens tur.

Kanske därför det är svårt att få gjort eller slutföra en del saker, för att annat står på kö före som måste göras, bearbetas först?

Kan tankar stå i kö och vänta på sin tur?
Jag tror det! Vad tror du?

Lindansarmama.se