Vi har gått i "pension"

Innan jag gifte mig, gick jag såklart igenom alla möjliga scenarion och utmaningar som jag och min man skulle kunnas väntas stå inför i mitt huvud. Och jag kom alltid fram till slutsatsen att vi var väldigt starka tillsammans. Jag ville gifta mig med honom för att jag verkligen såg framför mig hur det skulle vara vi två hela livet. Vi skulle kunna stå emot alla sorters utmaningar som världen kunde väntas ställa oss mot.

Det känns riktigt bra att uppleva situationen likadant även tre år senare. Vi har snart varit gifta i tre år, och vårt äktenskap känns minst lika starkt idag som det var då. Tre år kanske inte anses som länge egentligen, men jag vet många äktenskap som inte ens håller tills dess.

En utmaning som jag dock inte tog i beräkning då, var den vi står för idag. Hade aldrig kunnat ana att vi skulle behöva tillbringa FÖR mycket tid tillsammans. Att vara inlåsta (typ) med varandra 24/7 och inte få träffa andra människor på månader. Jag tror ett äktenskap hela tiden sätts på prov, och jag har nämnt förut att jag inte tror på ett happy ever after om man inte är willing to work on it ever after. Den här minst sagt udda tidpunkten i vårt liv är ett sådant prov, inte bara för oss men generallt för alla äktenskap i hela världen.

Jag tror man behöver lite egentid ibland för att få ett förhållande att funka, men jag är också så lyckligt lottad som har min underbara man. Skulle inte valt någon annan att bli isolerad med under en lockdown. Varje dag får han mig fortfarande att le, och vi har så grymt roligt tillsammans vare sig vi lägger ett pussel, lagar mat tillsammans eller tittar på en film på Tv:n. Det är som om vi redan gått i pension tillsammans, och bara har våra jobb som "hobbies" och det är mysigt. Så det kanske är helt fel av mig att säga att äktenskapet sätts på "prov" när vi verkar glida igenom den här tidpunkten galant, och alltid mår så bra av varandras närhet? Men det gör mig ju bara ännu säkrare på att jag verkligen lever ihop med mannen i mitt liv.

Och för att man är isolerade tillsammans behöver man ju inte göra allting tillsammans heller. Det går fortfarande att få egentid, i olika delar av huset, och just idag njuter jag av att han arbetar på skolan. Jag har två regler när jag jobbar och han inte gör det; sjung inte och spela inte fotboll inne. Han bryter dessa regler varje dag så idag njuter jag som sagt lite extra av tystnaden 😂 Men som sagt - jag älskar att vara isolerad tillsammans med just honom. Ingen aning om hur vi ska fira 8 år tillsammans i år, eller 3 år som gifta, men huvudsaken är att vi är tillsammans, mår bra, fortfarande trivs med varandra och har ett fortsatt lyckligt äktenskap.

Hej från oss, en 28 och en (snart) 27-årig pensionär.

Gillar