Veckan hittills

I måndags morse fick jag lov att lämna tillbaka marsvinen efter två underbara veckor. Det blir alltid så tomt hemma när de åker, och jag gillar det inte. Min man säger att jag tar bättre hand om dem än mig själv, så jag ska väl försöka rikta fokuset på mig själv nu då ;) Har inte känt mig på topp på sistone med illamående nästan varje dag, dålig aptit, trött hår och torr, sliten hy… Jag behöver investera i några riktigt bra ansiktsmasker och hårinpackningar!

I måndags köade jag även i tre timmar(!!) online, för att fixa en ligacupsfinal-biljett till pappa och hans vän. Det är första gången jag köpt biljetter till honom, så jag visste inte riktigt hur det fungerade. Jag försökte köpa en biljett direkt när de släpptes kl 8 på morgonen, men då krävdes det hela 28 loyalty points (och pappa hade 12). Sedan gick poänggränsen ner varje timme, men det visste inte jag. När jag sedan fick chansen att logga in igen (jobbade ju) var gränsen nere på 4 loyalty points, och trycket på sidan var superhög, så jag hamnade i en tre timmars kö. Kom precis fram till inloggningssidan när jag kom hem från jobbet, och fick tag i biljetter i sista sekund, medan jag samtalade med min pappas vän på telefon. En timme senare, och hela Wembley var slutsålt! Sjukt.

Lite avis på min pappa som ska se hela tre fotbollsmatcher på 11 dagar (en på Stamford Bridge, en på Craven Cottage och en på Wembley), men jag får i alla fall gå på en av dem! Nästa år funderar jag på att bli medlem, så jag också kan gå på premier league-matcher. Malmöbiljetten borde i alla fall slinka ner i min brevlåda mycket snart!

Jobbet den här veckan handlar fortfarande mycket om att försöka avsluta en del projekt som jag arbetat på en längre tid. Jag är alltså inne i den där lite sega fasen när man bara vill bli klar och lämna över, men man inte kan eftersom man fortfarande väntar på en hel del information som tar eeeevigheter att få tag i, och ännu längre tid att bearbeta. Inte så motiverande, men ibland är det också ganska skönt med ett lugnare tempo.

Igår var jag hos en barnmorska på lunchen och gjorde ett cellprov. Det var första gången jag gjorde det i England som ett rutinbesök (har gjort det en gång förut i Sverige). Annars har jag tagit prover på livmoderhalsen, äggledarna, äggstockarna… Ja hela rubbet, förut. Jag har ju som sagt haft problem med smärtsamma kramper (endometrios) sedan jag var 12 år gammal, så gynundersökningar är absolut ingenting nytt för mig, och inget jag tycker är obehagligt (om jag inte har riktigt ont, som tex när de skulle in och känna på äggstocken när jag hade en inflammation där…) När folk nämner ordet “cellprov” verkar de flesta kvinnor rygga tillbaka, men jag tycker inte det är något märkvärdigt. Det känns inte alls för mig.

Annars då? Jag har fått min man intresserad av How To Get Away With Murder, så vi tittar på ett avsnitt tillsammans innan läggdags nästan varje kväll. Jag är fortfarande inne i en period då jag bara vill komma hem på kvällen och krypa upp i min mans famn. Och så får han massera mig eller klia mitt hår, helst i flera timmar. Svårt att veta om jag är kärleksfull eller bara jobbig och klängig. ;)

Gillar

Kommentarer