Universitetet, år 2

Första året på universitetet var fullt av nya människor, nya intryck och att försöka balansera sin workload där emellan. Från att ha gått ett gymnasieprogram som krävde 100% hårt plugg, handlade första året på universitetet mycket mer om fritiden för mig. När jag sedan kom tillbaka för att börja andra året kände jag mig mer bekväm med allting. Hur jag skulle kunna festa mycket (som jag älskade) men samtidigt prestera i skolan. Jag visste vilka mina vänner var, min vän från gymnasiet skulle börja första året, och jag flyttade nu in i ett hus med mina 4 bästa vänner. Det var skönt att flytta ut från studentboendet där jag ändå inte umigicks med många. Det var skönt att bo i ett hus med människor man själv valt att bo med.

Festerna blev mycket, mycket vildare andra året. Mest eftersom vi började ha hemmafester (när vi bodde i ett stort hus), och Tiger Tiger i vackra Gunwharf Quays blev klubben vi alltid drog till. Varje måndag och varje torsdag. När jag tänker tillbaka på universitetet är det alla kvällar i Tiger Tiger jag saknar allra mest. Klubben bestod av 5 olika rum med olika teman. Groovy Bar var den “exklusiva” baren på nedervåningen där man kunde sitta och dricka lite mer sofistikerat. Jewel Bar var hip hop & RnB rummet. Mina housemates ääälskade det rummet, så jag var alltid snäll i början av kvällen och dansade med dem där. Sedan ditchade jag dem snabbt för “mina” rum. Hip hop & RnB är inte min typ av musik. 90’s Bar spelade endast 90-talsmusik, så låtar man gillade när man var liten. Sedan fanns det ett VIP rum (som senare gjordes om till Kanaloa med Hawaii-tema som jag äälskade) och mitt absoluta favoritrum Club Room! Där tillbringade jag alltid största delen av kvällarna med att dricka double vodka lemon & lime och dansa loss till Avicii.

Jag festade inte bara med mina vänner utan lärde känna min svenska väns kompisar med. Hon gick första året och bodde i Rees Hall. Till skillnad från mig hängde hon bara med folk som bodde i hennes byggnad, och det var ett riktigt trevligt gäng. Roligt för mig att också få komma tillbaka till mitt gamla boende, äta deras goda mat ibland osv haha. Samtidigt som jag började lära känna hennes vänner bättre, fick vi problem med möss i vårt hus. Och då menar jag verkligen PROBLEM. De var överallt; i skåp, lådor, under kylskåpet, de sprang på golvet framför oss när vi tittade på tv… På grund av detta började vi som bodde i huset att bråka mer, och jag bodde mycket hos min vän eftersom jag tyckte det var obehagligt att sova själv när jag kunde höra mössen i ventilen bakom mitt element… Vi lade ut råttfallor och gift, och det var ännu obehagligare att vakna mitt i natten av att en fälla gått igen, eller hitta en död mus på köksbänken morgonen efter… Stämningen i huset var inte bra och jag flydde den så ofta jag kunde.

På universitetet fortsatte jag att jobba hårt och lära känna mycket nya personer. Det var viktigt för mig att fortsätta prestera bra akademiskt fastän det samtidigt lockade att festa mycket. Jag fick fler svenska och norska vänner, och vi skapade tillsammans University of Portsmouth’s Scandinavian Society som finns kvar än idag. Dessutom blev jag också medlem i University of Portsmouth’s Business Society. Så det var mycket jobb men mycket roligt på samma gång. Jag växte dock längre och längre ifrån mina housemates, som inte uppskattade att jag sov borta mycket, hade extracurricular activities nästan varje dag och festade mycket med andra. Jag förstår deras frustration i att jag inte tog lika mycket ansvar i huset, utan valde att bo hos andra så fort jag kände mig obekväm. Det blev liksom en ond cirkel av att jag sov borta, de sov tillsammans på övervåningen för det var en mus på nedervåningen, jag kom hem, de blev arga på mig, jag hjälpte till mer men hörde dem prata illa om mig så jag stack igen osv… Det var ganska svårt att bo ihop med fyra färgstarka tjejer, och inget jag skulle göra igen. Jag gillade dessa tjejer så mycket mer innan jag bodde ihop med dem.

Sedan kom den där dagen då jag träffade min man för första gången. Det var fest i studentboendet igen, och min man var min svenska väns kompis som också bodde där. Jag var onykter, vi pratade om New York, han var utklädd till en pingvin och det var inte så mycket mer med det förutom att jag gjorde ett bra första intryck på honom. Nja, i alla fall innan jag tillbringade resten av kvällen med en annan kille… Vi festade tillsammans lite fler gånger innan han berättade för mig att han gillade mig. Okej, svarade jag, men igen var det inget mer med det. Jag ville fortfarande inte ha ett seriöst förhållande. Hade fullt upp med skolan, och orkade inte slösa energi på någon annan oseriös kille som visade sig ha flickvan tre månader senare…

Men i Finland på påsklovet kunde jag inte sluta tänka på honom. Det slutade i en dejt på stranden, jag gick på hans födelsedagsfest, och sedan var vi ett par. Vi berättade dock inte för så många att vi var “officiella” eftersom sommaren var runt hörnet och vi inte skulle se varandra på tre månader. Men vi höll kontakten varje dag och jag åkte tillbaka till England mitt i sommaren bara för att träffa honom. Vi bodde i mitt hus i tre dagar och det var så mysigt. Äntligen tyckte jag om mitt hus igen haha.. Och att bli tillsammans med honom är verkligen det bästa valet jag någonsin gjort.

Gillar