Två år fyllda

I fredags var det ingen vanlig dag, för då fyllde mina marsvin 2 år! De klassificeras nu som helt fullvuxna, vilket jag också hoppas på, för annars får de inte plats i deras lilla hus längre. Ett hus som för övrigt tydligen är gjort för kaniner?!

Vi firade den stora dagen genom att jag och min man försov oss. Så det blev bara ett snabbt "heej" till marsvinen, och jag slängde in lite hö och spenat till dem innan jag sprang iväg till jobbet. På kvällen skulle jag göra en "tårta" men hann inte riktigt innan min mans brorsor kom hit, så det fick bli en liten födelsedagsmacka istället bestående av Ryvita, äpple, spenat och en vindruva på toppen. Nästa år får jag styra upp med partyhattar, tårta, presenter och allt det där!

De gillade i alla fall sina "mackor." Jag filmade dem medan de åt, och populärast var faktiskt Ryvitan. Marsvin och hårt bröd alltså... De åt så fint på varsin macka innan Bailey fick för sig att sno Bobbos äpple. Att det alltid ska vara godare att äta på den andres mat...

Jag älskar mina marsvin så mycket. Det betyder så mycket att bara komma hem från jobbet och mötas av deras glädjerop och skrik efter mat. Sjukt personliga djur. Bobbo (det vita svinet) är smart på en helt annan nivå. Alltså han är smartare än mig vilket är ett problem ibland, för det går inte att ställa för hinder så han inte ska ta sig in bakom soffan eller bakom barskåpet. Han kan ta sig igenom och förbi allt. Och Bailey (det bruna svinet) har börjat med att hoppa upp på hustaket när han vill ut och leka, vilket han nu vill precis hela tiden. Han har alltid varit den försiktiga, men nu tar han verkligen för sig. Och är matskålen tom, ska han minsann göra så att jag får reda på det genom att knuffa ner den från hustaket. Kan inte ha den där längre, för tänk om den träffar Bobbo och han kläms stackarn. Skålen är ju gjord av keramik!

Det gulligaste kanske är att de sover på dagarna och är som mest aktiva på kvällarna. Vi har märkt att deras dygnsrytm går hand i hand med våra arbetstider. På helgerna när vi kommer ner och ska äta frukost är de extremt tjuriga eftersom deras frukost är "försenad" 2-3 timmar. Och skulle jag slöppa ut dem på golvet mitt på dagen, skulle de också bli tjuriga eftersom det är då de sover som hårdast. Det märks att vi stör när vi är hemma på dagarna på helgen. Sedan vaknar de upp vid 16:00 och är riktigt pigga och glada när jag kommer hem vid 17:00-17:30. De skriker som om jag övergett dem, och att de inte ätit på flera dagar, när sanningen är att de glatt sovit mestadels av dagen och bara njutit av tystnaden. I see through it.

Gillar

Kommentarer