Träffade en kändis på engelska morsdag

Igår var det morsdag här i England, och min man ville skämma bort sin mamma och mormor lite extra. Därför bestämde han sig för att bjuda hela familjen på en morsdagslunch på Duke's Head, som ligger här i närheten där vi bor och alltså är en av våra lokala pubar. ​Brukar gå dit med min pappa och äta när han är här, eftersom han älskar stället och de serverar riktigt god mat.

Till förrätt delade jag och min man på en bricka med pitabröd, crudités och dipper; alltså gurka, morots och selleristavar med hummus, tzatziki och en avokadoblanding som var underbart god. Ska definitivt beställa in den här rätten igen nästa gång vi är där. Till huvudrätt valde sedan de allra flesta att beställa in deras mother’s day special, vilket var en halv kyckling med potatis (engelsk roast). Själv gillar jag inte alls ben på min tallrik, och kände för att äta något lättare, så jag valde det vegetariska alternativet, vilket var Portobellosvamp med sötpotatisstrips, kale och stekt broccoli. Det var riktigt gott, men det var synd att min portion var lite för lätt. Det var inte alls mycket mat på tallriken för 13 pund och jag blev tyvä​rr inte mä​tt.

Min mans pappa och mormor åt sedan efterrätt medan de andra var för mätta (förutom jag då, men de hade ingen efterrätt på menyn som jag tycker om. Allt var alldeles för sött för min smak). Och medan de åt efterrätten får jag ögonkontakt med en man som går förbi vårt bord. Jag vet inte varför min blick drogs till honom - kanske för att han hade kostym - men våra blickar möts och jag känner att jag känner igen honom, men inte riktigt hinner placera honom på de tre sekunderna han går förbi vårt bord. Jag ler i alla fall mot honom - för jag vet undermedvetet att jag känner den här mannen - och han ler tillbaka…

Vilken fin kostym han hade, tänker jag, innan det några sekunder senare går upp för mig vem mannen är. Det är ju Roy Hodgson! Jag vänder mig till min man och min mans bror och säger att jag med 90% sannolikhet precis såg Roy Hodgson gå förbi vårt bord. Och yes, visst är det är Roy som är där på morsdagslunch med sin mamma! Lite starstruck blev vi nog alla, men ingen av oss ville samtidigt gå fram och störa honom när han var där med sin mamma. Det kändes inte så respektfullt, och jag var nöjd eftersom jag i alla fall fick ögonkontakt med honom och ett leende tillbaka ;)

Gillar