This Endless Lockdown

Det är tufft att inte veta när jag får lämna huset igen, förutom för att handla mat eller ta en promenad. Jag har alltid varit en människa som mår bra av planering, och att ha mycket att se fram emot. Jag gillar att komma på nya mål, utmaningar, drömma mig bort hur jag vill att framtiden ska se ut och sedan "make it happen." Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag känner mig väldigt bekväm. Tjänar bra med pengar, äger ett fint hem och har en fantastisk make som jag lever ihop med. Men man vill ju alltid mer. Min resa kan ju inte sluta här, jag har ju inte ens fyllt 30. Det finns så mycket mer jag vill se och uppleva, och så många fler fina stunder med nära och kära som jag vill dela. Jag längtar efter allt detta något enormt.

Det är svårt att befinna sig i en lockdown utan slut. Att inte kunna planera sitt år och sin framtid. Jag vill liksom inte titta tillbaka på dessa år och känna att jag inte gjorde någonting bra. Att jag bara satt i soffan, åt choklad och tittade på Netflix liksom. Men samtidigt kanske det är just det som är menat just nu. Kanske är det här min tid att:

* Varva ner - alla de gånger jag klagat på mycket jobb och ingen vila. Nu har jag äntligen uppnåt ett lugnare tempo och sovmorgon varenda morgon. Som jag i flera år gick och längtade efter. Mitt jobb kräver fortfarande mycket av mig, men jag kan stoppa i en tvätt samtidigt. Låta marsvinen vara ute och busa på golvet. Se på TV på lunchrasten. Det är en annan vardag; en lugnare vardag.

* Ta hand om mig själv - aldrig har det varit enklare att få tillräckligt med sömn, äta bra, faktiskt ta tiden till att planera nya maträtter och utöka mina kunskaper i köket. Snabbduschar finns inte längre, och jag tar mig tiden att ha på den där superbra, flytande ansiktsmasken från Elemis, en gång i veckan. Som ska sitta i i 2h innan jag duschar bort den. Vem hade tid med det förut?

* Ringa den där vännen man inte pratat med på ett tag, och se till att hålla regelbunden kontakt med sin familj. När jag inte jobbar och har en ledig stund tänker jag direkt på vem jag kan ta kontakt med och "umgås" med ett tag. Både för min skull och för den andra personens skull. Min mormor finns tex på min prioriteringslista. Ser jag ett meddelande från henne svarar jag direkt.

* Njuta av egentid med min man - vem vet om vi kommer få barn i framtiden, och hur lite tid vi kommer ha för oss själva då? En lördagseftermiddag då jag tittar på TED-klipp samtidigt som min man spelar FIFA bredvid, kanske inte alls är garanterat om ett par år. Våra härliga sovmorgnar och låååånga frukostar med ägg, avokado, frukt, pannkakor, croissants... Det är JUST NU som vi har tid att njuta av det här, och ta vara på ett liv utan barn. Utan någon annan att ta hand om (förutom marsvinen, men de är ju superlätta. Tar vi sovmorgon kan de också ta sovmorgon etc.).

Allt kommer vara magiskt när vi en vacker dag får krama om alla våra nära och kära igen. Jag kan redan känna smaken av det där första glaset ute på en bar eller restaurang. Värmen från solen i ett tropiskt paradis. Oj vad jag kommer uppskatta livet. Att vara fri. Tills dess består livet av att vara hemma, men det är som sagt också helt okej. Livet består ju av många olika tidsperioder och moment, och just nu befinner vi oss i tidsperiod Lockdown, med allt var det innebär. Riktigt tröttsamt och grått just nu, men det finns positiva upplevelser och erfarenheter med den här situationen med. Jag är i alla fall fast besluten att fortsätta finna dessa, och mjölka dessa fina stunder på varenda positiva droppe.

Nu kör vi februari.

Gillar

Kommentarer