Tatueringar, pussar och en sliten befolkning

Jag skrev ett inlägg 2019 om mina impopulära åsikter, och nu tycker jag att det är dags igen. Det är molnigt / regnar för 139485 dagen i rad, jag sörjer att det är augusti men känns som oktober, och jag är bara allmänt trött på världen. En perfekt dag att gnälla lite på, helt enkelt!

Jag använder inte/gillar inte smycken.

Mina vigselringar och min Michael Kors-klocka är allt jag behöver. Jag har aldrig varit en person som använt armband, halsband och ringar. Jag har nog aldrig ägt ett smyckesskrin. När jag var yngre förstod jag inte varför alla i min ålder skulle dekorera armar, hals och fingrar med en massa plast. Jag förstår de som bär lyxiga diamantörhängen för många, många tusenlappar, men har man inte råd att köpa äkta smycken kan det väl lika gärna vara? Nej, smycken har aldrig tilltalat mig. Jag vill ha min hals och mina armar fria, tack.

Jag vill spara ut min naturliga hårfärg igen.

Ja, det är väl inte så populärt att vara "råttfärgad" i håret, eller att skippa frisörbesöken, men nu känner jag så här att 1. Det är en pina att behöva boka in en 3+ timmars frisörtid varannan månad, när man inte är ledig så ofta. Så roligt är det inte att sitta hos frisören i en obekäm salongsstol med alldeles för kort rygg. 2. Det är fruktansvärt dyrt och håret håller sig fint i bara några veckor. Sedan står man där på ruta ett igen och undar om man inte ska låta råttan växa ut i alla fall? 3. Mindre kemikalier i hårbotten = ett hälsosammare liv, samt ett miljövänligare liv. 4. Jag är naturligt mörkblond, och det är faktiskt ingen ful färg. Jag älskar den där kalla, askblonda färgen, men är den verkligen så viktig för det livet jag lever idag?

Bronde in Chelsea (min naturliga hårfärg).

Jag förstår mig inte alls på tatueringar.

Vill du måla, måla på papper? Jag kan med heder och samvete säga att jag aldrig kommer tatuera mig, och är väldigt glad att jag aldrig gjorde det heller när jag var yngre. Vill du ha din partners namn på din kropp, vart du än går - varför inte trycka det på en tröja då? Viktiga datum kan man ha i kalendern, och vill man som sagt visa upp sina konstnärskunskaper kan man köpa papper och penna, en stor canvas, oljefärg, you name it. Inte förstöra sin kropp.

Jag saknar snyggheten i Sverige.

Vi fortsätter med min utseendefixering just nu, för något jag verkligen kan sakna är att gå på stan, eller bara nedför gatan, och se naturligt snygga människor ute. Klädda i fina, enfärgade kläder, håret är kammat, och de ser bara naturligt vackra ut. I England är folk experter på att se riktigt slitna ut. Här blir man inte så inspirerad av sin omgivning alltid.

Public Displays of Affection är blä.

Jag vill inte att min man sitter och "gosar" med mig när vi är ute bland andra människor. Vi har en stor soffa hemma och jag väljer ändå att sitta med huvudet eller benen i hans knä, men när vi är ute i andras sällskap står inte gos i fokus. Jag har väldigt svårt för par som hela tiden ska visa hur mycket de tycker om varandra med pussar hit och kramar dit. Och jag vet exkat vad mina åsikter bottnar i.

Alla de jobbiga paren som alltid envisats med att pussas framför mig under min uppväxt - de gjorde slut. De var otrogna. De var olyckliga. Jag tror starkt på att om man är trygg och lycklig i en relation, så behöver man inte hela tiden visa för alla andra just hur trygg och lycklig man är. Så för mig är det genast en "red flag" att se par med alldeles för mycket PDA. Är det nu han håller hennes hand för han aldrig gör det hemma? Vad försöker de egentligen bevisa?

Varken jag eller min man förstår varför vi "borde" hålla varandras händer medan vi pratar politik med ett annat par, liksom. PDA är bara så konstigt 😂

Gillar