Tandläkaren

Idag känner jag mig stolt. Jag har tagit tag i något jobbigt, istället för att skjuta upp det igen, och det är nämligen att besöka tandläkaren.

Jag har aldrig tyckt det var jobbigt att gå till tandläkaren. Det var ju en del av vardagen när man var liten, att i alla fall gå dit en gång om året. När jag var tonåring hade jag även tandställning i ett år, och det var inga problem med det heller. Sedan flyttade jag till England och gick på universitetet. Blev utskriven ur Sverige, och plötsligt hade jag ingen tandläkare längre. Just då var det ingenting jag tänkte på. Jag har aldrig haft ett endaste litet hål i mina tänder, och efter tandställningen hade jag aldrig tyckt om mina tänder så mycket.

Sedan flyttade jag till London och mitt kontor ligger vägg i vägg med en tandläkare. Efter att inte varit på en check up på 5 år kände jag väl att det är dags, och ansökte om att få bli patient hos dem. De var, och är fortfarande, sjukt otrevliga. Bara att hämta ett paket hos dem som kommit fel och egentligen skulle kommit till mitt kontor, är liksom obehagligt haha. I alla fall så sade dem "lycka till" till mig. Att väntelistan för nya patienter är superlång, och att ingen tandläkare i närheten tar sig an nya patienter heller. Jag ställde mig på deras väntelista, men utan resultat i flera år.

De senaste två åren har jag känt av en visdomstand som inte kommit upp än. Jag kommer ihåg att min tandläkare i Sverige alltid sa att den kan bli ett problem senare i livet, eftersom jag inte har plats för en till visdomstand. Jag har känt ilningar, till och från. Senast förra veckan. Efter att jag inte varit till tandläkaren på 10 år, så har det blivit som en skam att gå dit. Tandläkarbesök har jag ju annars aldrig sett som något jobbigt, men när man lägger på 10 år av uteblivna check ups, så blir det just det. Väldigt jobbigt. Fast det inte behöver vara det.

Jag hade ont i min osynliga visdomstand igen förra veckan, och låg vaken på natten och tänkte. De sämsta tankarna kommer ju alltid på natten när man inte kan sova. Tänk om jag måste akutoperera bort visdomstanden, men inte har någonstans att göra detta, för jag är inte skriven hos någon tandläkare?

Någon dag senare fick jag ett reklamblad från en tandläkare ca 30min från där jag bor. En privat tandläkare. Ett nyöppnat företag, med den snyggaste inredningen (ja, det är ju viktigt 😉) som dessutom verkade jättetrevliga. "JA - vi tar emot nya patienter" stod det med stor text. Och jag tänkte: nu är det min tur.

Igår natt låg jag såklart vaken igen och tänkte "usch om de är otrevliga, om det är jättemycket fel på mina tänder. Och vad kommer de säga när jag säger att mitt senaste tandläkarbesök var 10 år sedan?" Men jag gick dit och de var väldigt välkomnande. Min tandläkare var en tennisfantast precis som mig, och så härlig. Vi gick igenom mina tänder och allt såg bra ut. Fortfarande har jag aldrig haft ett endaste hål i hela mitt liv! Vi tog röntgenbilder för att titta hur det såg ut med min visdomstand, och den har tryckt sig in under en annan tand. Det kan som sagt bli ett problem, men just nu har jag inte ont. Och får jag problem i framtiden har jag NÅGONSTANS ATT GÅ!! Det känns så bra. 😁

Jag vet att NHS ska vara en av den bästa sjukvården i världen, och att det är så "fantastiskt" att det är gratis osv osv, men jag har alltid varit för privatisering av vården, just för att man som patient snabbare får den hjälp man behöver. Dessa vänteköer i vården just nu är chockerande långa, och detta finansierar vi med våra skattepengar?! Istället för att var och en spar undan sin egna vårdbudget och betalar för sig själva och det man behöver istället. Vet att det är ett känsligt ämne, men jag känner verkligen att jag gjorde rätt som registrerade mig hos en privat tandläkare. Som sagt, så stolt att jag tog tag i det, och så glad över att mina tänder mår lika bra som resten av mig! 😁

Gillar

Kommentarer