Smärta & fler bakslag

April är inte fullbordat utan en urinvägsinfektion.

Jag är så trött på det här nu. Det är så ledsamt att jag alltid ska råka ut för dessa helvetiska infektioner.

I lördags samtalade jag och min vän om sanndrömmar vi haft, och jag hade då bara haft en sådan dröm tidigare. Det var ett par månader innan min morfar blev diagnoserad med cancer, som jag såg honom som ett spöke hemma i mina föräldrars hus. Det var en obehaglig, sorgsen men samtidigt fin dröm, som jag aldrig kunnat släppa - eftersom han 9 månader senare somnade in.

Det var väl därför typiskt att min andra sanndröm sedan skedde direkt efter den konversationen, igår på söndagsmorgonen. Jag drömde att jag tog ett ägglossningstest och att jag sedan fick en urinvägsinfektion. Jag vaknade upp från drömmen kl 6, tog ett ägglossningstest och det sved till. Japp, det var dags för ännu en urinvägsinfektion...

När jag fick mina första infektioner för 7 och 4 år sedan, så var den första dagen av smärta och besvär helt hanterbar. Det tog i alla fall över ett dygn tills jag började kissa blod. Nuförtiden går allt så fort - jag får infektionen ena timmen, och en timme senare är det som om jag haft den i 4 dagar redan. En sjukt intensiv, tryckande och brännande smärta, och jag kan inte ställa mig upp utan att nästan kissa på mig.

Så jag var väldigt snabb med att beställa hem Velieves test kit på söndagsmorgonen. Kl 10:30 hade jag redan gjort testet och skickat in resultat. 4h senare kom min antibiotikakur. TACK FÖR PRIVAT VÅRD ALLTSÅ!! Det räddade mig från att totalt bryta ihop denna söndag.

Det känns så tufft att jag alltid är så försiktig av mig (dricker mycket vatten och tranbärsjuice, avstår koffein och alkohol, inte sitter på kalla underlag etc) men samtidigt fortsätter att få denna helvetes sjukdom lite då och då. Det är så psykiskt påfrestande för mig, dagligen, att alltid vara så extremt försiktig. Dessutom har jag ju försökt bli gravid i några månader nu, men det slutar bara med urinvägsinfektioner. Fan.

Ibland går livet bara emot en alltså. Ett steg framåt och två steg bakåt - så upplever jag mitt liv just nu.

Gillar

Kommentarer