Sand överallt

I söndags hämtade våra vänner upp oss, och vi körde ner till West Wittering Beach. En plats ingen av oss fyra hade varit på innan, men som vi alla hört mycket gott om. Det är bland annat den enda sandstranden i sydöstra England.

Man åker alltså dit för att man vill hänga på en stor sandstrand, och oj, om vi fick uppleva mycket sand...

Vi bokade parkering redan för en månad sedan (eftersom stranden är så populär), så det blev en total chansning med vädret. Vi var där hela dagen, och det var mest molnigt, men då och då tittade solen fram.

Jag satte på mig min blå Tommy Hilfiger-bikini, som jag älskar, under mina kläder. Kände att äntligen får jag använda den igen. Jag hade alltså en dröm om att jag ville se ut så här, ligga och glassa i solen och bada i havet:

Men istället såg jag mest ut så här:

Det blåste storm och det var sand överallt. Vi hade med oss ett vindskydd, men det hjälpte inte speciellt mycket. Vinden kom från alla möjliga håll samtidigt, och det var bara att ställa sig upp med jämna mellanrum och ruska av sig. Så vi spelade mest fotboll i sanden istället för att sola.

Vi åt fish n chips till lunch - med lite sand i - och vi hade en jättetrevlig dag trots moln och blåst. Utsikten var också riktigt klar och bra; vi kunde se enda till Portsmouth i väst med Spinnaker Tower och Lipstick Tower, och till Isle of Wight i sydväst.

Min man blev trött på att tugga på sand, så han kom på den briljanta iden att han kunde ha munskydd på sig för att slippa sand i munnen.

Vi kom hem på kvällen, och jag tömde min väska utomhus på gården. Den var fylld med 5kg sand. Jag duschade och tvättade håret noga, noga - ändå kanns det fortfarande som om jag har sand i hela hårbotten. Vi tömde skor utomhus, diskade vattenflaskor. Tog av skalen på telefonerna och blåste rent. Ändå sitter jag nu här på kontoret med sand i munnen, för det fanns lite kvar i korken på min vattenflaska...

Det finns en anledning till varför England har dåligt med sandstränder.

Dock en supertrevlig söndagsutflykt!

Gillar