Rose & Crown

Efter middagen i lördags fortsatte roligheterna på en annan pub i närheten, som heter Rose & Crown. Vi har varit där en gång förrut med pappa, och intrycket jag fick då var att de inte hade världens godaste vin, men att det är ganska stort, så det alltid finns någonstans att sitta även vid peak time en lördagkväll.

Vi lyckades därför få en sektion helt för oss själva där inne, där det hade en darttavla, så pappa och min fästman började spela direkt. Första gången min fästman var hemma hos mina föräldrar i Sverige spelade han och pappa dart och biljard hela kvällen. Verkligen ett gemensamt intresse (förutom fotbollen då).

Lite senare på kvällen kom tre 18-åringar till puben och satt sig i "vår" sektion, och självklart började de prata med pappa och de spelade dart tillsammans, medan jag och pappas vän pratade resor. Finns såå många ställen att besöka ju, men alldeles för lite tid. Får jag åka utomlands en gång om året i alla fall så är jag nöjd (och då räknar jag INTE med sverigebesöken. Varken Sverige eller England är ju utomlands för mig).

Det var verkligen mysigt att bara sitta där på Rose & Crown och prata, och dricka ett par glas vin. Dock blev det bara svårare och svårare för mig att just prata, så när jag vaknade igår morse var jag inte ett dugg förvånad att min röst var nästan helt borta. Jag kunde säga några enstaka ord, men inte mycket. Var och handlade mat lite senare på dagen och en tant började prata med mig vid hyllan med grönt te. Hon hade typ tusen frågor om det verkligen är gott och om det håller sjukdomarna borta - tydligen inte sa jag med min otroligt hesa röst och skrattade.

I alla fall så fick pappa köpa lite ölglas från bartendern i slutet av lördagskvällen också. Då blev han glad haha. Han samlar nämligen på ölglas till sin egen bar han har hemma. Vill också ha en egen bar när jag är äldre och har mitt egna hus. Hur coolt som helst.

Igår morse begav sig pappa till flygplatsen och reste hem igen. Blev som sagt en kort vistelse den här gången, men hellre ofta och kort, än långa besök väldigt sällan (jag låter som min momor nu, men det är ju sant). Därför försöker jag alltid åka till Sverige så ofta jag bara kan. Jag vet ju hur mycket det uppskattas. Ska bli så roligt att åka nu nästa vecka, eftersom min fästman också följer med. Han har inte varit i Sverige sedan i augusti. Då levde fortfarande min morfar... Det var sista gången vi båda såg honom... Tiden går verkligen fort, men det kanske bara är bra ibland.

Gillar