Överkänslighet

Det har varit en tuff helg. En till två veckor innan mens kan jag känna av fysiska PMS-symptom. Ca tre dagar innan kan jag också känna av de psykiska. Mood swings och överkänslighet. Jag kan börja gråta för ingenting och känna mig ensam och värdelös, men då är det oftast dag 29 eller 30 i kalendern så jag vet varför jag känner så. Det finns alltid ett tydligt mönster. Problemet blir dock mycket större när mensen är sen, som den här månaden. Då fortsätter överkänsligheten dag 31, 32, 33... Är inne på dag 36 nu och väntar febrilt på ljuset i tunneln. Jag har varit sjuk och stressad, så det är väl därför mensen är sen andra månaden i rad.

Tillbringade därför största delen av lördagen med att isolera mig och bara gråta över allt och alla. Kände mig så svag, allt gjorde ont, och jag ville bara sova bort dagen. Gårdagen var bättre men jag hade lovat att följa med på lite julsnacks följt av en carol service i kyrkan igår kväll. Jag som aldrig gillat kyrkan, gillade det ju inte precis mer dag 35… Det var oerhört lite musik under “showen” och väldigt mycket predikningar och “nonsens” enligt mig, som ju inte alls är religiös.

Men kvällen avslutades på ett riktigt bra sätt; nämligen med The Apprentice-final och ostbricka hemma med min man. Vi köpte lite julostar för några dagar sedan som vi mumsade på. Wensleydale med tranbär är en gammal favorit, medan tex rökt cheddarost var en god nyhet.

Sista veckan att jobba nu innan jul, och jag tänker ta en dag i taget. Sakta. Andas in och ut och försöka att inte överreagera på saker och situationer. Mensen är också mer än välkommen snarast.

Gillar